På slipen

Solen sken och det var svag västlig vind när vi skulle upp på slipen, det är alltid lika nervöst att starta maskin efter vintervilan. Med nytt batteri och med Viktor som moraliskt och tekniskt stöd mullrade motorn igång, vilken lättnad! Vi tog en sväng till havs innan vi styrde in i slipen, justerade stöttorna de sista centimeterna och sen åkte vi upp. Jaque fick titta på, han klättrar dåligt i stege som behövs för att ta sig ner från Siri uppe på land.

Viktor hjälpte oss även med måtten som krävs för att blanda två-komponent färgen till däck. Lisa jobbade däruppe och jag trycktvättade undervattenkroppen.  När den var hyfsat ren och torr, det gick snabbt i solen, började jag stryka och fick allting klart före kvällen.  Viktor grundade alla skrapmärken med tjärepoxi. Syster Ulla bjöd på middag.

Jague och jag tog en långpromenad längs stranden på kvällen

Jakthunden spårar

i vresrosens överflöd;

Kaniner!

Solnedgång,

kaprifolen doftar vemod.

Midsommar…

Nästa dag tvättade jag bordläggningen ren med diskmedel, högtryckstvätt och vattenborste. Vi blandade svart tvåkomponentfärg och Lisa bättrade alla revor och skavmärken från fendrar och kaj så ketch Siri sken som en nymorgnad flicka.  Lisa målade, hon är noggrann och jag höll i stegen. Vi sjösatte innan kvällen, allt klart på två dagar. Dag tre var vi ledbrutna och trötta, det regnade och vi tog en lat morgon. Välförtjänta!

Kulingkungen

 

Jag kallas kulingkungen av mina seglarkompisar. Det beror dels på att vi normalt inte går ut om vädertjänsterna spår kuling. Om vi är till sjöss och kulingen överraskar oss fortsätter vi naturligtvis men anpassar oss efter vind och revar, oftast i tid. Ketch Siri klarar all sjö men Lisa och jag tycker det är obekvämt med hård vind och sjö. Vi behöver inte bevisa något, vi seglar för nöje – inte för prestation.

Den andra orsaken till namnet kulingkungen är att jag verkar dra till mig hård blåst. Vi har nu varit ombord i fyra dygn och haft tre kulingvarningar. Förmodligen onormalt men jag tänker i sommar räkna varningarna. Med statistik kan man bevisa det mesta. Vi har det bra ombord, just nu blåser 15 m/s. Men vi ligger vid kaj.

I morgon skall vi upp på torrsätta Siri, väderprognoserna lovar lugnare så vi kommer nog ta oss fram till slipen…

Sommarlov

Nu har vi sommarlov, vi bestämde oss när vi lastade bilen hemma vid Värtan , vi  har inte några plikter före mitten av augusti. Mentalt betyder det att rustning av Siri ingår i sommarlovet och vi kan ta arbetet i den takt som väder och ork medger.

Vi hade en lugn färd ned och trakterades omtänksamt av Håkan o Jane till lunch i Mantorp. Väl i Torekov fyllde vi Siri med vår packning och knöt oss efter kvällstur med Jaque.

När solen skiner är det lätt att tro på Gud. Morgondopp i Skagerack smakar bättre än i Värtan. När vattnet omsluter kroppen är det sammetsmjukt med samma sälta som fostervattnet. Det är ingen kö vid badbryggan så här års.

Salt vatten

en evig ungdoms källa

Morgondoppet!

Vi plockar undan efterhand och har pratat med Viktor på varvet, vi får tid på slipen på måndag. Vi fyller vattentankarna och har åter rinnande vatten ombord. Jag skruvar isär toaletten och rensar backventiler från urinsten och tuggummi. Och skruvar ihop den utan att några bitar blir över. När jag dragit efter alla skruvar blir det tätt. Efter något dygn…

Jag följde med Johan ut på Malou när han och John bärgade piggvarsgarnen. Jag rensade ur de krabbor som fastnat i garnen och vi åt dem till middag idag.  Nykokta, nyfångade krabbor och jordgubbar är sommarmat.

Jag badar varje dag och tränar min Fåfäng Ynglings Rutin, FYR. Idag i störtregn under tak i boden med namnbrädor från fartyg från all världens hörn. En uppstoppad krokodil i taket följde hungrigt min kata…

Skageracks sälta

smeker fram sinnesron

Kulingvarning…

Haikuloggbok sommaren 2012

Lisa och jag har genomfört flera expeditioner med ketch Siri i kalla vatten.  Sommarens expedition gick runt Götaland med avstickare upp till Stockholms skärgård. Vi ville återupptäcka Stockholms skärgård, vi ville krama barn och barnbarn och träffa vänner. Jakthunden Jaque hade kommit till oss under våren och skulle lära sig bli skeppshund.

Ons 27/6, avgång från Torekov mot Viken, 10 m/s Nord, molnigt.

Ketch Siri längs

sommarhavets stränder.

Vårt äventyr

 

Regn och blåst,

avgå eller avstå;

hamnsjuka.

 

Fre29/6, avgång Viken mot Ven. Lugnt.

 

När vi närmade oss Ven och gick in under Backafall vid Kyrkbacken kom en åskby med ösregn och kraftiga vindar, vi fick hjälp att förtöja av två vänliga danskar.

 

Blixten slår ner

det fräser i masten.

Faradays bur.

 

Mån2/7 avgång Ystad mot Skillinge. Väst 5 m/s. Sol, kallt

 

När vi seglade förbi Kåseberga framträdde skeppssättningen i relief mot himlen.

 

Ales stenar

på gröna klintens krön.

Högt över däck

 

Ons 4/7 avgång Skillinge mot Christiansö. NO 4 m/s Mulet.

 

Jag kom första gången till Christiansö 1967 och jag bar senare barnen på ryggen under färder dit. Nu har de i sin tur tagit med mina barnbarn och vi seglade över dit för att krama Anna med Johanna och Gustav.

 

Rosa malva

mot grå granit.

Måsarna!

 

 

När vi på en natt gick hem över bron från Fredriksö svepte fyrljuset genom diset och varje stråle blev tydlig i nattfukten.

Storetorns fyr

leder fartygen till havs.

Och mig till kojs.

 

Sön 8/7avgång Christiansö mot Kristianopel. SV 5 m/s, Dimma senare sol

Vi såg inga fartyg men våra instrument visade tjugo skepp i Bornholmsgattet, senare visade sig sikten vara en halv sjömil

Dimma till havs,

radarn är skeppets ögon.

Solen vidgar världen.

 

Samme Christian som befäste Christiansö grundade Kristianopel. Det skulle bli en stor stad och försvara Danmarks gräns mot svenska Småland. Där ligger Rosengården, ett trädgårdsparadis med 500 olika rosor.

 

Rosendoften lockar,

trädgården till salu!

Förnuftet sa nej…

 

Lör 14/7. Avgång Katrinelund, Yxlö till Klintsundet. SV 6 m/s Soligt.

 

Vi nådde Klintsundet vid Ljusterö, en anspråkslös marina som hade fördelen att Lisas dotter Anna och sambo Kalle bor inte långt därifrån. Där var jakthunden Jaque på sommarkollo och han mönstrade ombord. I de gamla militära områdena finns ingen bebyggelse, idealiskt för Jaque.

 

Framme!

Förtöjda i Klintsundet,

happy ship!

 

Vinden vaknar,

vattnet vattras. Doften?

Saltvattenstvål…

 

Tors 2/8. Avgång Johannesskäret till Sillö. Syd 5 m/s Sol

 

Hos Sune och Britt på Sillö levde Jaque och jag i paradiset. Lisa gratulerade mor Cajsa i Torekov och vi pojkar strövade vilda i blåbärsskogen.

 

Mina ben

rispiga från blåbärsriset.

Min själ har kortbyxor.

 

Vildhallon,

kantareller, abborre.

Asketens måltid.

 

Timmerkojan,

bara väggarna kvar.

Och drömmarna.

 

Lör 11/8. Avgång Sillö mot Biskopsö. Stilla, sol

 

Vi seglade söderut mot hösten och mötte vännen Göran mitt på en stilla fjärd, förtöjde vid varandra och småpratade. Natthamn vid en klippbrant.

Enbuskarna,

en dovhjort glimtar till.

Rönnbären lyser.

 

Mån 13/8 Från Ringsön till Stegeborg. Nord 7 m/s Sol.

 

Utanför Stegesund kände vi på stanken att skarvarna tagit över en holme, träden var bara skelett.

 

Skarvarnas ö,

tre örnar i trädet,

mitt i skafferiet.

 

Ons 15/8,Från Söderköping mot Bergs slussar. Väst 3 m/s. Sol, varmt.

 

Vi slussade och gick Göta kanal och det bruna vattnet svallade om fören. Mycket gräsänder.

 

Seglar jämsides

med ketch Siri på kanalen;

masternas skugga

 

Svalorna trängs

på ketch Siris reling,

vi vill söderut…

 

Skepparnas småprat

väder, minnen och drömmar.

Bryggans diktare.

 

 

 

Tors 23/8 Från Mariestad mot Läckö/Spiken fiskeläge. Väst 8 m/s

 

Vi gick ut på Vänern och mötte hård vind, starka vindbyar och skarp sjö.

 

Skeppshunden Jaque

håller skepparn sällskap.

Kärlek ombord.

 

Plogen ett tecken

på väntande vintersnö;

tranor mot söder.

 

Lör 25/8, från Vänersborg till Göteborg. Växlande vind, sol

 

Vi nådde Göteborg genom Trollhätte kanal och Göta älv. Åter ute på västerhavet!

 

På autopilot

seglar vi mot vinterhamn

Drömmer om sommarn…

 

 

Mån 27/8 från Bua till Torekov. NV 7 m/s, sol

 

Åter i vinterhamnen i Torekov, Två månaders expedition är över.

 

Runt Götaland

ketch Siris sommarexpedition.

Tryggt i vinterhamn.

 

 

Åter vid Värtans strand

Hemma igen efter två månader ombord. Vi gick runt Götaland i sommar med en utflykt till Stockholms skärgård ända upp till Grisslehamn. Syftet med sommaren var att krama barn och barnbarn, träffa goda vänner och att introducera Jaque till livet ombord. Vi uppnådde allt vi ville. Men vi hade hoppats nå Höga Kusten, det hann vi inte med.

Trots min misstro mot hund ombord trivdes Jaque riktigt bra ombord och vi trivdes jättebra med honom. Han sökte och fick mer närhet ombord än till vardags i land. När det rullade fick han inte fäste med tassarna på durken. Men han kilade in sig vid rattpedistalen och höll närkontakt. Ungefär som just nu när han ligger vid min skrivbordsstol när jag skriver.

Lisa tar ju på sig allt ansvar för att våra gäster trivs ombord och jag är kanske mer entusiastisk över våra besök än hon var just då. Det var fler båtar i Stockholms skärgård än vi mindes från förr, vi skall inte segla där i juli. De längre vistelserna vid Klintsundet och på Sillö var härliga när Jaque och jag plockade blåbär och svamp och badade. Vi återupplevde skärgårdssommaren som jag minns den från ungdomen.

Göta kanal var trivsam med Eriks kalas som höjdpunkt. Jag förberedde också det jubileum som vi trängofficerare firar vid Karlsborg nästa år, kurskamraten Tor hade förberett allt så fint. Vi fick nya vänner både i Karlsborg och ombord på Dream.

Nästa år återvänder vi nog till Norges västkust, det framstår som oöverträffat även efter årets nostalgitripp. Vi längtar till vattnet, fisket och utrymmet…

Vinterhamn i Torekov

Ketch Siri nu i vinterhamn i Torekov. Den sista biten absorberade mig och all energi gick åt att föra oss hemåt, en kort sammanfattning.

Vi blev furstligt mottagna av Lars-Gunnar och Ulla i Mariestad, en gammal kurskamrat från Karlberg. De mötte redan i Sjötorp och bjöd oss sedan på middag hemma i Sjöbacka. LarsGunnar var lots mellan Sjötorp och Mariestad.

Vi gick i motvind från Mariestad till Läckö och Spiken. Vänern visade sig från den otrevliga sidan och SMHI var helt fel. I stället för 5,6 meter fick vi 18 m/s i byarna. Mats och Per på Dream berättade, de har en riktig vindmätare ombord. På Siri bestämmer den som är räddast hur mycket det blåser. Spiken var en trivsam hamn, säkert lite turistig under säsong men nu bra och hundvänlig.

Till Vänersborg, bara tradig motorgång i motvind.  Vi bestämde oss för att segla någon vecka på Vänern när vi skall till Karlsborg nästa augusti. Åter en trivsam pilsnerkväll med Mats och Per på Dream. De hjälpte oss tömma Siris pilsnerkällare.

Trollhätte kanal har maffiga slussar, allt är gigantiskt jämfört med Göta kanals småslussar. Proffsigt och välskött. Det är en dryg dag till Göteborg så vi stannade efter Lilla Edet lite snabbt för att pinka Jaque. Det verkade ligga en juste pytteliten marina precis ovanför slussen.

Lilla Bommens marina var skitdyr så vi fick en bra plats men inte en gång till. Oväsen och böss. Nöjet bestod oss en stekare med jättemotorbåt som först snodde en segelbåts förtöjning och sedan satte linan i propellern. Skadeglatt att se honom dyka med kniv i handen. Ander och Bettan tog sig in till stan och bjöd oss på middag på Bommen, vi kände oss hedrade att de tog sig tid mitt i kampen. Det är inte hundvänligt nere vid Nordstan!

Genom Dream och Mats blev vi introducerade till Luna, en ketch som seglat i Baltikum under sommaren. Vi kölvattennavigerade till Bua med Luna som lots, lite bekvämt. Alldeles utanför Bua/Ringhals förde de oss förbi några små skär överfyllde med sälar. Christer mötte i Bua och bjöd oss med hem där Siri, hans Thaiväninna, mötte med middag och äppelpaj. Katten i huset retade Jaque men vi fick i alla fall en fin grusväg att promenera och pinka på.

Hemseglingen till Torekov var härlig med fin nordan och slör i solsken. Lite vemodigt med sista seglatsen för året. Vi stannade till för pinkpaus i Glommen, det är 50 NM mellan Bua och Torekov, för mycket för Jaque. I Torekovs hamn fickparkerade jag snyggt akter om Frisses båt. Nöjd att vara i vinterhamn utan några missöden. Lisas syster Ulla mötte och vi hälsade på hos Lisas mamma Cajsa efter middag ombord.

Idag långpromenad på fäladen med Jaque, härligt se honom sträcka ut på fälten och bli riktigt trött. Jag hälsade på Frisse, Johan, Hasse och Viktor, grabbar och gubbar på kajen, vi är i vinterhamn.

 

Karlsborg

Vi har medvind på vår färd. Vinden som varit väst en längre tid bytte väderstreck och blev öst just den dagen när vi gick över Vättern. Och vi kom in i Karlsborg precis när bron skulle öppnas men vi drevs av vinden ner mot bron under de sekunder som det tog att växla från röd o vit signal till grönt. Lyckades till sist få ordning och förtöjde vid Bottensjöbryggan.

Gamle kursaren från Karlberg, Tor, mötte vid bryggan och han och hustru Christina tog sedan hand om oss på det mest generösa sätt. Vi trängofficerare från årskurs 63 skall ha 50 års jubileum nästa år och vi har valt Karlsborg som plats för högtidligheterna. Jag har åtagit mig att leda jubileet. Till min hjälp har jag Tor och Alv. Tor har med sin lokalkännedom gjort ett förslag till program. Medan damerna och Jaque pratade tog Tor mig på en guidad runda för att snabbt visa hur han tänkt sig upplägget. Turen överträffade mina högt ställda förväntningar. När Alv sedan kom till Siri fastställde vi programmet.

Tor och Christina bjöd sedan  Lisa och mig jämte Jaque till sitt hem och trakterade oss med en härlig middag, kantareller, abborre och blåbärspaj. De har seglat mycket och vi hade massor att prata om. Det är fascinerande att Tor och jag som bara har Karlberg gemensamt och detta för femtio år sedan ändå omedelbart kalibrerade oss och hade så fantastiskt trevligt. Vi blev riktiga vänner och även våra damer verkade trivas utmärkt tillsammans.

Idag har vi åter träffat familjerna på Dream, de kommer snart ombord för att tömma pilsnerförrådet. Vi har idag enkelt nått  Töreboda…

15 slussar och 14 broar

Efter praktfullt 70-årskalas ombord på festfartyget Ceres som vår tidigare styrman Erik Berg bjöd på gick vi i god tid till väntbryggan för nästa omgång slussar. Vi var fyra som skulle samsas, segelbåten Dream, en trevlig göteborgare, segelbåten Feel Good, en stekare med hjälpsamt kuttersmycke och en otrevlig motorbåt som saknad hyfs och sans. Vi gick in först i slusskammaren, Siri väger 14 ton och är av stål, skönt för de andra båtarna och för Siris skeppare att ketchen ligger förtöjd när de andra kommer efter. Det funkade bra men var svettigt. Sol och växlande väder. En besvärlig sidvind fångade Siris rigg men vi knuffades inte framåt i alla fall.

Mellan slussar och broar gick vi i konvoj. Den otrevliga motorbåten tyckte vi skulle gå fortare än de stadgade fem knopen och när vi gjorde det fick vi som resultat vänta längre på att broarna skulle öppnas. Mitt i en sådan manöver när Siri fångades av vinden körde de förbi oss andra och höll på att bli påseglade av oss i vindbyarna och jag blev ovanligt förbannad. De trodde broarna skulle öppnas fortare om vi körde fortare, vilka omdömeslösa idioter.

Under småpratet med Dream visade det sig att vi hade gemensamma seglarkompisar, Björn och Gunnel på Tjörn. De var hjälpsamma och när vi för att undvika en passagerarbåt hade satt oss på grund i kanalbrinken hjälpte de oss loss med en tamp. Trevliga sjömän. När vi kom ut på Boren körde motorbåtsbusarna från oss och slusstrappan i Borenshult och de sista slussarna och broarna in mot Motala var vi bara tre seglare. Jaque låg lugnt och tittade roat på när vi sjömän jobbade…

Flyttfåglar

Svalorna sitter i drivor på Siris reling, de första vildgässplogarna drar över sjön.  Det är sensommar men inte höst ännu. Det var rekordvarmt igår och svettigt på kanalen, bar överkropp som en riktig norrman. De tar alltid av sig skjortan när de ställer sig till rors.

Vi hade fått köttaffären i Norsborg rekommenderad för sitt ekologiska kött och Lisa handlade till och med hemkärnat smör och vi åt av kon Saras kvarlevor; biff. Hamnen i Norsborg hade fin brygga men omgivningarna var tråkiga och ovårdade. Tågen gick ofta och det verkade som de passerade fördäck, vi drog vidare.

Roxen sval och skön, hamnen nere vid Roxen helt OK med en liten badstrand. Och flyttfåglarna svärmade runt oss i kvällningen. I dag lördag slusstrappan och kalas på kvällen…

Skeppshunden Jaque

Jakthunden Jaque har omskolats tillfälligt till skeppshunden Jaque och han och vi trivs tillsammans ombord. Han får maximal kontakt och uppmärksamhet. I sittbrunnen har han egna kuddar och lägger sig över en hel bänk. Ofta kommer han fram när jag sitter till rors och lägger sig med huvudet i mitt knä. Det gör han aldrig hemma.

Skeppshunden Jaque

håller skepparn sällskap,

kärlek ombord.

 

Han går fritt på däck med en sele på sig så vi har något att greppa i, skulle han trilla överbord.  Lisa har dragit upp honom i dingen när han var ute och simmade. Han hoppar ner på land från förens pulpit och från öppningen i mantåget utmed sidan ner i dingen. Hamnar har fått ett nytt urvalskriterium; hundvänlighet. Klintsundet/Ljusterö, Yxlan, Johannesskäret, Sillö, Björkö och nu Söderköping har alla skogar där skeppshunden fått springa fritt…