You are currently browsing the tag archive for the ‘Ketch Siri’ tag.

Sommaren 2012 skall vi segla i Östersjön, från Torekov över Christiansö med Anna, Johanna och Gustav och sedan norrut mot Stockholms skärgård. Väl där skall vi träffa vänner och ta ombord vår nye familjemedlem Jaque som är på sommarkollo hos Lisas Anna och Kalle på Ljusterö. Vidare norrut mot Väddö där Nille, Anne-Charlotte, Kalle o Olle är på sommarnöje. Vi seglar sedan ytterligare norrut i Jaques fart, vi skall anpassa oss till att ha hund ombord. Vi hoppas nå Höga Kusten och kanske Örnsköldsvik.

Vi skall fira vännen Eriks 70 årsdag i Linköping 18/8 och vänder alltså söderut från Norrlandskusten när tiden talar för det och styr ner utmed Göta Kanal , först till Anders och Bettan på Lilla Varholmen och sedan söderut längs Halland för att tillbringa vintern i Torekov.

Vi seglade sommaren 2011 längs NordTyskland, Polen, Litauen, Lettland, Gotland och Danmark. Dessa berättelser skrev jag inte på bloggen, de kommer i På Kryss. Nu kommer jag skriva på bloggen under hela sjöfärden! Skriva om Sommarhavets Stränder

Annonser

Vi seglar inte i höst i alla fall. Vi avser ta upp Ketch Siri på slipen och kolla anoder och spola av bottenfärgen från alger och hamnsmuts. Målning får kvarstå till våren. Vi har flyttat våra drömmar till nästa sommar och hoppas då åter kunna besöka Fair Isle och segla utmed Norska Vestlandet. Och vandra i fjällen.

Nu i höst fortsätter vi att träna, Lisa går långpromenader och jag springer och tränar karate.

Överläkaren på Karolinska Sjukhusets lungklinik undersökte Lisa idag och fann att hon kommer att vara sjuk ytterligare två månader. Åter KS slutet september. Därefter fyra månaders konvalescens. Fullt frisk om ett år.

Vi fattade alltså rätt beslut för några veckor sedan: Ingen segling i sommar.

Jag har tränat bort 8 kg i skogen och är solbränd som ingen seglare och har tränat karate. Det finns alltid en uppsida!

Lisa kan ta kortare promenader, Lisas son Person firar nu traditionsenligt sin födelsedag hos oss, förra året på Lofoten, nu vid Värtan

Vi har fattat slutligt beslut, vi seglar inte denna säsong. Lisas kondition blir bättre dag för dag men jag vill inte ta någon som helst risk när det gäller Lisas hälsa.

Och våra farvatten kräver en frisk och stark besättning. Som en klen tröst har Walther och Dick på Eva af Korsör liksom Timm och Ingrid på Sonnenschein berättat om dåligt väder på Vestlandet. De har var för sig meddelat att de söker bättre förhållanden på Sörlandet och svenska västkusten.

Lisa fortsätter med röntgenundersökningar och prov, jag tränar karate och springer i hemmaskogarna. Och badar i Värtan i det härliga sommarvädret.

Nu en bit in i juli ser det mörkt ut. Jag tror inte vi kommer ut på Ketch Siri denna sommar eller höst. Lisa blir inte bättre och läkarna lyckas inte kurera henne -ännu. Sex antibiotikabehandlingar har inte hjälpt. Till en ny läkare i morgon och tillbaks till lungkliniken på Karolinska i slutet av juli. Vi får ta en dag i taget. Och det viktigast först.

Lisa och jag har varit på utflykt. Gärna kommentarer!

Dick och Gitte bjöd på frokost i KNASTENs MINDE, det är Dicks röda sjöbod i Korsörs hamn. Uppe på slipen framför boden låg fiskeövervaknings fartyget Havtern , blå , vit och grå, den ena propellern var borta på reparation. Boden är nybyggd, den gamla var så sliten att den inte kunde repareras. I fönstret fanns en kontaktannons: ”Kvinna sökes för hushållsarbete, egen bil och båt nödvändig. Skicka foto på bilen och båten” Dicks egen båt, Eva af Korsör, ligger förtöjd runt hörnet i fiskehamnen. Dimman låg tät och dolde utsikten över Stora Bält.

Dick och Gitte har haft restaurang och inne i boden bjöd de på ett bord med det överflöd som bara danska krögare kan skapa; torsksallad i gul majonnäs krönt av ett berg med röda räkor, aladåb på horngädda, stekt sill, rökt stenbit, rollmops, stekt rödspätta med remouladsås och stekt ål. Därefter stor ostbricka. Därefter kaffe och kaka. Öl, vin, vatten, Cola till mig.  När dimman lättade såg vi de nya husen som byggts på den gamla färjepiren och Gitte skrattade: ”När en av oss dör, Pedersen, då skall jag bo därute som en glad änka!”

Förr lät skepparna måla av sina skepp, kaptenstavlor. I vårt hem hänger en kaptenstavla av Brig Siri i Venedig från år 1853, den fördes av John Wilhelm Fröstedt, min morfars farfar. Nu var Lisa och jag i Korsör för att hämta kaptenstavlan som Walther hade målat åt oss. En härlig komposition med vårt skepp slörande i sommarvinden utanför De Sju Systrarna på ön Alsten strax söder om Polcirkeln. Walther har dessutom gett Ketch Siris backstag nya lusplattingar. Lusplattingar är som stora piprensare som vi har på backstagen för att förhindra att storseglet skavs när vi har seglar för öppen vind. De gamla var av konstfiber och svarta, fula och slitna, de nya är av hampa, ljusbruna och fräscha. Walther är marinmålare, sjökapten och seglare och hans fru Inge sköter hem och trädgård.

Vi har träffat Dick och Walther några somrar, nu senast i Egersund. De seglar en sex meter lång Fredriksundsjolle med gaffelrigg och peke, den är byggd av lärk. Första sommaren vi träffades skulle de till Shetland, en sjöfärd i samma klass som vikingafärderna. Den senaste sommaren hade de vänt vid Sognefjord under sin färd mot Lofoten, de hade tröttnat på den eviga motvinden.  Över en bayer i Ketch Siris kajuta lovade Walther att måla av vårt skepp och förnya våra lusplattingar i utbyte mot några av våra böcker. En generös sjöfarare!

Walther och Inge hade bjudit oss att sova över i sitt hus, vardagsrummet var prytt av en landskapsmålning gjord av hans mormor, han har tydligen sin konstnärliga ådra i arv. Trappan upp till övervåningen var brant som en lejdare, Inge hävdade att detta skulle hålla dem friska och raska. Säkert så, på natten gick jag baklänges utför trappen, jag litade inte på mina sömniga ben.

Efter frukost nästa morgon tittade vi på vårtecknen i deras have. På danska heter snödroppar vintergäck och för den gula blomma vi kallar vintergäck använder danskarna det latinska namnet Eranthis. Fin sikt, bron över Stora Bält var magnifik, på den for vi tacksamma vidare söderut, mot Hamburg!

Yr.no är vädersajten vi följer, de har varnat dels för liten, dels för stiv kuling från söder, på svenska är det mellan 12-15m/s rätt i näbbet. Dessutom har de varnat för extrema regnmängder. Vi sitter ju i en ark så det bekymrar oss inte.

Vi ligger i Kolbeinhavn vid Hardangerfjorden, vi låg här i slutet på juni på väg norrut, det är en favorit. Liten och lugn, tillgång till allt, el, vatten, dusch och tvättmaskin. Bryggan har badstege. Och nu är säsongen slut så vi är ensamma, det blir nog ett kvällsdopp.

Om nu kuling och regn kommer ligger vi bra, vi går inte gärna ut i kuling. Lisa har sytt ett bomtält, vi skall så här i sjöfärdens elfte timme passa till det och testa det i morgondagens potentiella oväder…

En stor staty av kung Olav står plötsligt vid den inre farleden mellan Sognefjord och Bergen. Pampig står kungen på en hög sockel med högra handen höjd i hälsning. En fascistoid staty tillägnad den konge som tog trikken upp till Nordmarka när han skulle på tur. Hur har den hamnat här?

Oslo kommune hade konkurrense och av de 33 förslag som kom in valde man detta. När kommunen sedan såg det färdiga verket fick man kalla fötter och tackade nej. Var skulle den då stå? Till slut fanns två förslag; Marsteins fyr och Skjerjehamn. Konstnären Steen tyckte att statyn inte syntes bredvid den väldiga fyren ytterst mot Nordsjön och valde Skjerjehamn. Där står Kong Olav och hälsar alla båtar som far längs Straumerna.

Folkvisan sjunger om liljor och akvileja, det står blå aklejor i trädgården, eleganta med konstmässigt formade klockor och sporrar. På engelska kallas de för Mormors mössa och på franska Vår Frus handskar. Rosa, vita och blå aklejor överflödade min barndoms midsommarhage. Här i Torekov har flädern börjat blomma och vresrosen pryder strandpromenaden med gröna buskar och mörkröda eller vita blommor..

Den franske författaren Flaubert lär ha sagt ”Le bon Dieu est dans le detail”, någon annan skall ha sagt att ”djävulen är i alla detaljer”. Jag tror att det är en sjöfarare som kommit på uttrycket.

Även Ray har en Solédiesel i sin båt och han läser instruktionsböcker noggrant. Han är så duktig att han själv har installerat sin båtmotor! Professionell alltså.  En Solémaskin har ett Mitsubishiblock som basmotor, sådana tillverkas i jätteserier och är utomordentligt driftsäkra. Dessa konverteras av Solé till marint bruk. När dessa monteras i båtar står de inte längre horisontellt varför oljenivån i maskinen måste ökas för att kompensera för lutningen och alla delar får smörjning. Henrik har en vinkelmätare och Ray hittar till Solés hemsida där ett diagram visar att Siris 4 grader ger en förändring på 13 mm på mätstickan. VI måste höja vår oljevolym med 2 liter för att kompensera för lutningen. Henrik märker om vår mätsticka! Vilken miss att det inte står i den tryckta instruktionsboken utan bara på nätet! Vilken tur att jag har en sådan kompis som Ray. Han har seglat på heltid i sju år på de stora haven, civilingenjör naturligtvis.

Henrik och jag tar oss an styrbords skotkvarn som inte fungerar. Förseglen är så tunga att vi har skotkvarnar till hjälp för att hantera dem. De har stoppklackar för att säkerställa att kvarnen inte går baklänges och skotet rappar ur. Dessa klackar är väl dolda och skyddade under en kåpa. Först tillverkar Henrik ett verktyg för att vi skall kunna ta oss in i kåpan. När vi lyft bort kåpan skruvar han loss hela mekanismen från däck och tar in den i verkstaden.  Vi tar oss in i lager efter lager av kugghjul tills vi hittar klackarna. De är så väl infettade att de sitter som fastlimmade. Lösningsmedel och tryckluft lossar dem med lite mekanisk hjälp. Vi slipar alla ytor så nätt, byter fjädrar och sprutar på en tunn olja för smörjning. Henrik skruvar ihop kvarnen och testar, den knattrar förtroendegivande när stoppklackarna löper i stoppspåren. Åter ombord skruvar han fast kvarnen. Babords kvarn fixade vi tillsammans med Pelle förra året.  Varför gjorde vi inte båda förra sommaren? En trasig skruvskalle stoppade oss, då hade vi ingen arbetsbänk! Nu kan vi skota!

Vi slår under seglen, det betyder att vi sätter fast seglen vid mast och bom. För att de skall löpa i mastrännorna klättrar Lisa upp och gör rent med rödsprit och smörjer med silikon. Hon har en klättersele från våra alpturer och säkras av storfallet när hon klättrar i mastens steg. Jag hissar Lisa med hjälp av skotkvarnen förbi besvärliga passager och jag håller fallet spänt för att underlätta hennes arbete. När vi i sommar hissar eller revar löper seglen friktionsfritt.

Vi har ett nytt sötvattensystem med elektrisk pump. Det nya systemet läcker plötsligt ut sötvatten på durken. Den nya pumpen ger större tryck så de gamla slangklämmorna håller inte tätt. Jag monterade dessa för flera år sedan. Därefter kommer det inte vatten, en gammal slang har vikt sig och släpper inte fram vatten från tank nr två, vi byter slangen . Det läcker ånyo, packningarna på den gamla fotpumpen, som sitter kvar som reserv, släpper igenom vatten.   Vi tar bort pumpen och proppar till de gamla slangarna så vi har en möjlighet till framtida reservlösning. Nu fungerar den, hoppas jag.

Första natten ombord upptäcker jag att locket på toalettens vattenpump spruckit under vintern, det sprutar vatten. Tillverkarens generalagent har inga i lager, till sist hittar jag reservdelar på Hjertmans i Göteborg. Men de får inte sända med post, det skall butiken i Sundsvall göra. MEN butiken i Sundsvall har inte reservdelen! Kan Göteborgsbutiken sända till Hälsingborgsbutiken? Ja men bara om Hälsingborgsbutiken formellt beställer från Göteborgsbutiken. En kund kan inte beställa. Om någon annan kedja hade reservdelen skulle jag rösta med fötterna. Men vi skall till Göteborg och jag reserverar delen för avhämtning.

Det finns en toaletternas Rolls Royce, en Baby Blake, den kostar 50 000 SEK. Samma fabrik tillverkar Lavac som är ett prisvärt alternativ. Skall undersöka det i höst. Men Henrik har ett superlim, Araldite, och jag lagar locket, vid funktionsprov visar det sig att en gammal lagning på pumpen går upp . Men den nya lagningen håller så jag ger mig på den gamla lagningen…

Omsorg om detaljerna redan i hamn syftar att göra seglingen till havs säkrare. OM det sedan är Vår Herre eller Zenbuddism eller djävulen som styr spelar mindre roll, det är skepparen som har ansvaret. Vi har två master, vi har två datorer, vi har två GPS, två VHF, två flottar, vi har frilulftstoalett. Och vi är två ombord. Och vi har tre månader framför oss. Och vi ger oss inte ut i nordlig kuling!

http://www.bigworldmagazine.com/god-willing-weather-permitting/

A text from Swedish book Lycka är ett Sommarskepp Norstedts aug 2009, in US Eng. Pretty proud author (Se länk God Willing)