You are currently browsing the tag archive for the ‘frihet segling kärlek drömmar’ tag.

Sommaren 2012 skall vi segla i Östersjön, från Torekov över Christiansö med Anna, Johanna och Gustav och sedan norrut mot Stockholms skärgård. Väl där skall vi träffa vänner och ta ombord vår nye familjemedlem Jaque som är på sommarkollo hos Lisas Anna och Kalle på Ljusterö. Vidare norrut mot Väddö där Nille, Anne-Charlotte, Kalle o Olle är på sommarnöje. Vi seglar sedan ytterligare norrut i Jaques fart, vi skall anpassa oss till att ha hund ombord. Vi hoppas nå Höga Kusten och kanske Örnsköldsvik.

Vi skall fira vännen Eriks 70 årsdag i Linköping 18/8 och vänder alltså söderut från Norrlandskusten när tiden talar för det och styr ner utmed Göta Kanal , först till Anders och Bettan på Lilla Varholmen och sedan söderut längs Halland för att tillbringa vintern i Torekov.

Vi seglade sommaren 2011 längs NordTyskland, Polen, Litauen, Lettland, Gotland och Danmark. Dessa berättelser skrev jag inte på bloggen, de kommer i På Kryss. Nu kommer jag skriva på bloggen under hela sjöfärden! Skriva om Sommarhavets Stränder

Annonser

Boken Lycka är ett Sommarskepp” berättar om hur vi kastades omkull av monstervågor utanför Thyborön och om samtal med delfiner en stormig natt på Nordsjön. Och om hur sälarna sjöng när Lisa och jag gifte oss på Fair Isle. Den berättar om våra sjöfärder till Orkney, Shetland, Färöarna, Irland, Hebriderna och besök på Norges och Jyllands kuster

Idag är det födelsefest och lansering på isbrytaren S:t Erik för våra vänner från när och fjärran. Jag började skriva för fem år sedan, det tar tid att skapa en bok. Lisa har fotograferat och jag är glad och stolt när jag nu har text och bilder i min hand. Gabriella och Sture på Norstedts har gjort ett snyggt jobb. Boken finns nu i bokhandeln och på nätet. Drömmar har dragkraft…

Vi ligger nu förtöjda i Reine på Moskenesö, Lofoten. Drömmen om Lofoten väcktes för två år sedan då vi träffade Sture och Enid i Farsund. Förra året prioriterade vi vårt eget bröllop på Fair Isle, vi har bröllopsdag den 13/ 7. I dag seglade vi över Vesterfjorden. Bergen på båda sidor är mer än 500 meter höga  så man ser dem tydligtbåde för-och akteröver, fjorden är 30 sjömil bred där vi korsade.

Skepparn på motorbåten Athene berättade igårkväll att han sett  val när korsade fjorden och vi spanade intensivt hela dagen. Vi såg massor med lunnefåglar och några sillgrisslor.  När vi anlöpte Reine mötte vi ett valfångstfartyg med utkikstunna i masttoppen och kanonen skjutklar. Reine har varit hamn för valfångare i generationer.

Fisket på Lofoten är tusenårigt, Atheneskepparn berättade att kung Öystein beordrade bygge av  kyrka och de första rorbuerna redan år 1103

Lofoten lockar!

Drömmen drog oss tusen mil

Nu är vi framme

Naturen härute är så överväldigande att jag tycker det känns tryggt att förtöja i människors närhet, bergen är branta och höga, fortfarande med snölegor. Närmsta land i väster är Grönland. Havet är så stort…

När vi gick in i Haugesund kände vi dimman komma smygande, det blev råkallt. Inne i leden genom stan märktes den inte men det tätnade när vi stack näbbet ut mot Rövaer. Vi gick med radar och GPS, vi såg oss och skärgården på  plottern och mötande båtar på radarn. Pela följde efter oss och när vi tappade henne ur sikte såg vi henne på radarn femtio meter akterut. Väderprofeterna har lovat värme, när den sveper över det kalla vattnet får vi dimma.

Den stora fyren på nordspetsen dök upp och dimman lättade, vi såg inloppet och snirklade oss in i hamnbassängen. Vi välkomnades av John på Kittywake och båten Lova från Lysekil.

Vi fick förra sommaren låna böckerna Vågspel /Åke Mattson och Farvel Rundö/ Carl Petersen av John. Nu kunde jag lämna tillbaka dem. Man skall göra rätt för sig!. Norsk midsommarafton i kväll.

Vi lättade från Torekov när regnet slutade och satte snabbt segel. En vänlig sunnanvind förde oss  50 NM norrut. Vi slörade dels ut mot Danmark, Lilla Middelgrund,  dels in mot Varbergs fästning och nådde Bua i kvällningen.

Dansar med vågor

Blå sommar och Röda segel

En uppmärksam lek

Seglings innersta väsen är dans med vågorna och lek med vinden.

Så skrev jag på (b)loggen våren 2008. Verkligheten skulle visa att jag skulle bli sannspådd. Vi fick ett maskinhaveri som helt försköt vår tidsplan. Jag kom ihåg vad jag skrivit och vi anpassade våra intentioner efter det nya läget. Vi seglade över Nordsjön till Fair Isle och gifte oss, det beslutet stod fast. Vi övergav vår plan att segla norrut mot Lofoten och gick åter in till Norge och fjordarna. Vi tog det lugnt och firade smekmånad utmed kusten hemöver. Hela händelseförloppet berättade jag om på (b)loggen förra året. Till hösten kommer boken ”Lycka är ett Sommarskepp” Norstedts ut i bokhandeln med alla våra upplevelser.

Nu gör vi ett omtag och försöker på nytt. Vi avser lämnaTorekov i början av juni. Denna sommar hoppas vi åter besöka Fair Isle för att sedan vända in till norska kusten och segla upp till Lofoten. Jag tror att vi når Bodö i början på juli. Vi seglar tillsammans med Sture och Enid i vattnen kring Lofoten där de är ”lommekjent”. Polcirkeln är en gräns för försäkringsbolagen, vi betalar Alandia 400 kr extra för en månad däruppe. I augusti seglar vi hemåt. Jag vill gärna vara i Bohuslän i september när höstkulingarna börjar dra in över Nordsjön. Vi seglade tillsammans med Raj på Pela under Irlandsfärden 2007, han avser segla i samma vatten som vi denna sommar och det blir kul att ses igen.

Sjökapten John Willem Fröstedt, min morfars farfar var skeppare på brigg Siri av Stockholm. Han undertecknade sina brev ”God Willing, Weather Permitting”. Det gäller fortfarande.

Traditionen säger att det bringar lycka när sälarna sjunger för brudparet. Vi gifte oss i juli 2008 på Fair Isle. Öns hela befolkning och alla seglarna, totalt 90 gäster mellan 3 och 94 år, kom på mottagningen på Ketch Siri och Good Shepherd. Lisas sillburkar och knäckebröd förvandlades genom mirakel och öbornas medförda pajer till en strålande måltid i det tillfälliga solskenet. Och sälarna sjöng för oss på skären utanför North Haven.

Lycka är ett Sommarskepp

Lisa och jag träffades för tio år sedan på fjällstationen StorErikVollen i Sylarna. Sedan dess lever vi tillsammans och förverkligar våra drömmar. Vi har skaffat stålketchen Siri af Stockholm, svart skrov och röda segel, och seglar varje sommar på nomaders vis ut över Nordsjön. Vi återvänder till vinterhamnen i Torekov när rönnbären glöder. Vi får vänner på Fair Isle, i Oban på Inre Hebriderna och i Cork på Irlands sydkust. Vi dörjar makrill vid Lindesnäs, Norges Sydkap, och äter stortorsk på Färöarna. Vi lever det goda livet ombord, Lisa bakar och jag snackar med gubbarna i hamnen. Väl till sjöss navigerar Lisa och vi står båda till rors. Vi försöker undvika hårt väder men rider ut höstkulingarna på Nordsjön. Backslaget, växellådan, på maskinen har tappat olja mitt på Nordsjön. Vi har kastats omkull av monstervågor utanför Jyllands sandiga västkust. Rodret har slutat fungera vid Lilla Varholmen. Jag har samtalat med delfiner en stormig natt på Nordsjön. Åter i hamn fortsätter det goda livet, Lisa fotograferar och stickar, jag läser och skriver, kaminen sprider värme och fotogenlampan lyser.