You are currently browsing the tag archive for the ‘Båtjobb’ tag.

Förra året hade vi problem med backslaget och vi har ett nytt backslag och möjligt  problem i år. Hörde lätta missljud igår, stoppade och kollade- oljan hade läckt ut. Inte allt men för mycket!

FÖRTVIVLAN, inte detta år också!??

Fyllde på och torkade rent motorrum och maskin. DÅ upptäckte jag att vingmuttern som stänger till oljefiltret var lös. Det är EN förklaring till att oljan kan läcka ut. Drog åt vingmuttern, får se idag om detta var orsaken.

Nu mot Florö.

Annonser

Folkvisan sjunger om liljor och akvileja, det står blå aklejor i trädgården, eleganta med konstmässigt formade klockor och sporrar. På engelska kallas de för Mormors mössa och på franska Vår Frus handskar. Rosa, vita och blå aklejor överflödade min barndoms midsommarhage. Här i Torekov har flädern börjat blomma och vresrosen pryder strandpromenaden med gröna buskar och mörkröda eller vita blommor..

Den franske författaren Flaubert lär ha sagt ”Le bon Dieu est dans le detail”, någon annan skall ha sagt att ”djävulen är i alla detaljer”. Jag tror att det är en sjöfarare som kommit på uttrycket.

Även Ray har en Solédiesel i sin båt och han läser instruktionsböcker noggrant. Han är så duktig att han själv har installerat sin båtmotor! Professionell alltså.  En Solémaskin har ett Mitsubishiblock som basmotor, sådana tillverkas i jätteserier och är utomordentligt driftsäkra. Dessa konverteras av Solé till marint bruk. När dessa monteras i båtar står de inte längre horisontellt varför oljenivån i maskinen måste ökas för att kompensera för lutningen och alla delar får smörjning. Henrik har en vinkelmätare och Ray hittar till Solés hemsida där ett diagram visar att Siris 4 grader ger en förändring på 13 mm på mätstickan. VI måste höja vår oljevolym med 2 liter för att kompensera för lutningen. Henrik märker om vår mätsticka! Vilken miss att det inte står i den tryckta instruktionsboken utan bara på nätet! Vilken tur att jag har en sådan kompis som Ray. Han har seglat på heltid i sju år på de stora haven, civilingenjör naturligtvis.

Henrik och jag tar oss an styrbords skotkvarn som inte fungerar. Förseglen är så tunga att vi har skotkvarnar till hjälp för att hantera dem. De har stoppklackar för att säkerställa att kvarnen inte går baklänges och skotet rappar ur. Dessa klackar är väl dolda och skyddade under en kåpa. Först tillverkar Henrik ett verktyg för att vi skall kunna ta oss in i kåpan. När vi lyft bort kåpan skruvar han loss hela mekanismen från däck och tar in den i verkstaden.  Vi tar oss in i lager efter lager av kugghjul tills vi hittar klackarna. De är så väl infettade att de sitter som fastlimmade. Lösningsmedel och tryckluft lossar dem med lite mekanisk hjälp. Vi slipar alla ytor så nätt, byter fjädrar och sprutar på en tunn olja för smörjning. Henrik skruvar ihop kvarnen och testar, den knattrar förtroendegivande när stoppklackarna löper i stoppspåren. Åter ombord skruvar han fast kvarnen. Babords kvarn fixade vi tillsammans med Pelle förra året.  Varför gjorde vi inte båda förra sommaren? En trasig skruvskalle stoppade oss, då hade vi ingen arbetsbänk! Nu kan vi skota!

Vi slår under seglen, det betyder att vi sätter fast seglen vid mast och bom. För att de skall löpa i mastrännorna klättrar Lisa upp och gör rent med rödsprit och smörjer med silikon. Hon har en klättersele från våra alpturer och säkras av storfallet när hon klättrar i mastens steg. Jag hissar Lisa med hjälp av skotkvarnen förbi besvärliga passager och jag håller fallet spänt för att underlätta hennes arbete. När vi i sommar hissar eller revar löper seglen friktionsfritt.

Vi har ett nytt sötvattensystem med elektrisk pump. Det nya systemet läcker plötsligt ut sötvatten på durken. Den nya pumpen ger större tryck så de gamla slangklämmorna håller inte tätt. Jag monterade dessa för flera år sedan. Därefter kommer det inte vatten, en gammal slang har vikt sig och släpper inte fram vatten från tank nr två, vi byter slangen . Det läcker ånyo, packningarna på den gamla fotpumpen, som sitter kvar som reserv, släpper igenom vatten.   Vi tar bort pumpen och proppar till de gamla slangarna så vi har en möjlighet till framtida reservlösning. Nu fungerar den, hoppas jag.

Första natten ombord upptäcker jag att locket på toalettens vattenpump spruckit under vintern, det sprutar vatten. Tillverkarens generalagent har inga i lager, till sist hittar jag reservdelar på Hjertmans i Göteborg. Men de får inte sända med post, det skall butiken i Sundsvall göra. MEN butiken i Sundsvall har inte reservdelen! Kan Göteborgsbutiken sända till Hälsingborgsbutiken? Ja men bara om Hälsingborgsbutiken formellt beställer från Göteborgsbutiken. En kund kan inte beställa. Om någon annan kedja hade reservdelen skulle jag rösta med fötterna. Men vi skall till Göteborg och jag reserverar delen för avhämtning.

Det finns en toaletternas Rolls Royce, en Baby Blake, den kostar 50 000 SEK. Samma fabrik tillverkar Lavac som är ett prisvärt alternativ. Skall undersöka det i höst. Men Henrik har ett superlim, Araldite, och jag lagar locket, vid funktionsprov visar det sig att en gammal lagning på pumpen går upp . Men den nya lagningen håller så jag ger mig på den gamla lagningen…

Omsorg om detaljerna redan i hamn syftar att göra seglingen till havs säkrare. OM det sedan är Vår Herre eller Zenbuddism eller djävulen som styr spelar mindre roll, det är skepparen som har ansvaret. Vi har två master, vi har två datorer, vi har två GPS, två VHF, två flottar, vi har frilulftstoalett. Och vi är två ombord. Och vi har tre månader framför oss. Och vi ger oss inte ut i nordlig kuling!

Gibraltarklippan i Torekov ligger mot havet, väster om varvet och bevakar inloppet. Den befästes 1801 inför Amiral Horatio Nelsons väntade anfall på Sverige och Danmark. Kanonerna bar 300 meter vilket räckte för att skydda hamnen. Den brittiska flottan anföll Köpenhamn i stället för Torekov och fästningen har förfallit, en flaggstång står på klippans topp. I skrevorna blommar trift och styvmorsviol. På Shetland heter den rosa blomman thrift, på engelska kallas den sea-pink, det skandinaviska inflytandet på Shetlin, öarnas språk, är stort.

Vi skall torrsätta Siri på slipen i skydd av Trafalgar. Nu gör vi rent inombords och på däck. Lisa har nya blå gummihandskar och härligt färgfläckiga byxor, håret står åt alla håll. Hon tvättar varje vrå i skåp och hyllor med Klorinlösning, det doftar rent där hon drar fram. Jag håller till på däck och lyfter durkarna ur sittbrunnen, det är ett spännande pussel att baxa ut dem förbi piedestalen och motor reglaget. Jag använder diskmedel och skurar trallen på kajen.  Sprutar rent med vattenslangen, sand och grus flyter bort.  Sedan ringlar jag diskmedel över de smutsiga ytorna i cock-pit och skrubbar rent med skurborste och slår i knogarna. Vattnet rinner ut genom självlänsarna och det ligger skumdrivor kvar, precis som i diskbaljan hemma. Det är ännu mer spännande att lägga tillbaks durkarna, det måste göras i absolut rätt ordning annars skiter det sig. När vi skaffade sprayhood fick vi lägga till en extra tjock trall för att kunna se över skyddet. Original trallen är av ett rötbeständigt hårt tropiskt träslag, den nya är vanlig tryckimpregnerad tjock furu. När allt kommit på plats sprutar jag ROSTVÄCK på de ställen där färgen släppt fram rostangrepp, det doftar fränt, sittbrunnen ser nymålad ut, vi gjorde ett grundligt jobb förra året.

Fäladen är försommarvacker.  Oxel, rönn och syren blommar, när vinden sveper genom oxelns krona visar den bladens grå undersida och trädet byter skepnad till en skir, silvrig sky. Enbuskarna bildar gröna mattor som är formade av den dominerande västanvinden, lägre ner mot strandkanten, högre in mot land. Fåren håller den unika strandremsan under betestryck men människan måste hjälpa till med röjsåg för att bevara naturtypen. Vi ser gravänder med färggranna näbbar, strandskator som plockar insekter, Lisas systrar spelar golf när vi kommer förbi på kvällspromenad.

När vi möter andra flanörer här nere hälsar vi alltid vänligt på varandra. En snygg ung man med hund hälsar artigt på mig och jag hejar tillbaka. Vi möter några flamsande blondiner i hans släptåg.  – Såg du att det var prinsessan Madeleine? frågade Lisa. – Nej, du vet väl att jag inte tittar på unga tjejer, åtminstone inte när du är med. Vi fortsätter hemåt genom villakvarteren, det måste vara ett rododendronår i år. Buskarna syns inte bakom drivorna av blom. Kvällen doftar av syren. Naturligtvis sjunger näktergalen. Tur att jag är naturromantiker.

När Siri skall upp på slipen går vi ut på förspring men waterstaget skrapar i kajen och jag får backa och trixa för att ta oss ut. Det blåser inte så vi vrider oss lugnt runt i inre hamnbassängen och går ut till den yttre. Lisa skiftar plats på fendrar och förtöjningslinor och vi lägger oss i väntläge utanpå Gripen, livräddningskryssaren. Pojkarna släpper ut slipvagnen och vi förhalar oss in mellan stöttorna. Henrik står på land och måttar så vi ligger rätt och Viktor klättrar ner på stöttorna och skruvar in stöden så vi står stadigt. För fyra, fem år sedan klättrade jag runt, nu känns det skönt att få hjälp.

Det är spännande att inspektera bottenfärgen för att se hur vi klarat eventuell beväxning. Vi har bara några få havstulpaner men färgen har släppt i små prickar och bubblor främst under akterskeppet.  Undrar om det är tjuvströmmar som äter upp färgen, anoden på rodret måste bytas. Jag tar på mig röda oljekläder och stövlar och börjar högtryckstvätta, jag måste hålla strålen på avstånd för att inte skölja bort all färg. När det har torkat bygger vi upp ställningar och börja bättra med primer.

På bordläggningen har vi på vardera sidan klackar avsedda för tidvattenstöttor. Dessa har irriterat oss och förra sommaren fastnade förtöjningslinorna i klackarna och ställde till besvär.  Viktor hjälper oss skära bort dem med vinkelslip, gnistorna flyger och det luktar karakteristiskt, nästan svavel .

Stålkuttern Svea med Bengt och Christina som vi träffade här i Torekov sent på hösten kommer in och vi tar en trivsam kopp kaffe ombord nu i början av säsongen. De skall göra en Östersjösväng, vi möts nog i Skärhamn i slutet av augusti.

Det är stilla i hamnen, solen skiner, Lisa klänger på ställningarna och bättrar på de ställen där grundfärgen lyser genom bottenfärgen och där färgen skavts bort.  För ytorna under vattenlinjen använder vi tvåkomponentfärg. Viktor hjälper mig med hushållsvågen för att få korrekta proportioner. Lisa målar. Perfektionister är bra för båtar och underhåll. Känner flera duktiga, Ray, Göran, kanske Sune& Pelle, de är noggranna iallafall.  Gemensamt för dessa fyra är att de är civilingenjörer. Jag är lycklig att ha Lisa som fru och redare ombord, hon är också noggrann, hon brås på sin far, ingenjören.

Bra att ha ingenjörer som kompisar och Lisa, jag jobbar som handräckning och springpojke under vårrustningen.

Danskarna seglar tidigare än vi svenskar och det ligger fem danska båtar i inre hamnen. En läcker träkoster med vit bordläggning och fernissad kajuta är förtöjd vid varvspiren. Den har dragit in sitt långa bogspröt för att ta mindre plats. En 80-årig seglare från Vedbaeck stannar och småpratar när jag tvättar Siris däck. De sticker senare ut mot Gilleleje.

Lisa röjer under däck och jag baxar upp durkarna från sittbrunnen. Diskmedel, rotborste och sötvatten spolar undan gamla löv och sand, jag målade förra våren, det duger även denna säsong.

Gubbarna i hamnen ser oss jobba och kommer förbi, Johan fiskaren och Frisse, den förre hamnkaptenen, bägge undrar vart vi ämnar oss i år?

-Vi hoppas nå Lofoten, dristar jag mig att svara. Det känns härligt och hemtamt ombord