Sommarens stora behållning har varit att träffa våra vänner. Inga prestationer, bara pleasure. Vi gästade Elisabeth och Jörgen vid Byholmen på Yxlan och festade på hallon och kantareller . Jaque kunde springa fritt och jaga sork. Jörgen hjälpte oss blåsa upp jollen med kompressorn, en fixare. Jag badade i augustivarmt vatten. En haiku

Hinken full av

sensommarsöta hallon.

Ingen bärfis!

 

Nästa fest var på Johanniskäret inåt Spillersboda där Gabriella och Claes med vänner bjöd på grill och samtal om böcker och sjöfärder. De har en härlig ö med stort gästfritt hus. De har påbörjat renoveringen och det blir en utmaning. Claes hade lodat utanför en klippa och vi använde vår jolle innan Jaque helt lugnt hoppade i land genom förens pulpit. Claes mamma låste vänligt in katten så jaque hade ön för sig själv.

Jakthunden förvandlas sakta till skeppshund, han är helt harmonisk liksom såväl redare och kapten. Livet ombord har blivit rikare…

Annonser

Matros Jaque har mönstrat ombord för resten av sjöfärden. Hans huvudsakliga uppgift är att sprida kärlek och omtanke till redarn och kapten och han löser detta med bravur, han kommer och buffar till oss, Buffalo Bill är hans smeknamn. Han tar sig nu utan hjälp nerför den branta lejdaren till kajutan där matskålen väntar som belöning. Uppför till däckstjänstgöring behöver han en liten puff i rumpan. Så har matroser väl alltid varit?

Jaque sover i redarhytten och under gång ligger han i kajutan med en blick upp till kapten om nu denne skulle vilja ha kontakt. Han buffar mest på redarn när hon navigerar. När vi nu ligger förtöjda smiter han enkelt genom mantåget i land och ombord. Han ser som sin plikta att förhindra att råttor tar sig ombord. Jaque har funnit sig väl tillrätta.

Nu har vi blåst upp jollen och vår handlingsfrihet ha ökat. Nu kan Jaque ALLTID komma iland. Vi hittade inte pumpen men Jörgen fixade en reservlösning. Vilken fiffig kille! Tacksamhet! I morgon går färden vidare…

Vi är halvvägs både tidsmässigt och geografiskt. Vi vill vara tillbaka i vinterhamn innan septembers kulingar försvårar en lättjefull sjöfärd och vi vill segla korta etapper nu med Jaque ombord. Vi träffar ytterligare kära vänner i norra skärgårn innan vi vänder söderut. Stockholms skärgård är lika vacker och attraktiv som förr, men vi är bortskämda av att vara relativt ensamma till sjöss, under juli är skärgårn lekplats för alla löneslavar. Vi friherrar kan välja andra tider eller andra vatten.

Vi har nått vårt syfte med den första halvleken; vi har träffat familj och vänner och vi har introducerat Jaque till Ketch Siri. Förra årets nyinstallation, vedkaminen, har vi bara använt några få gånger trots höstvädret, årets nyheter, kylskåp och elvinsch, gör livet bekvämare ombord. Här i skärgårn seglar vi under bekvämlighets flagg och använder bara förseglen. Ketch Siri är för tung för skärgårdssegling med två pensionärer som besättning. Våra nya sudband och den nymålade överbyggnaden liksom fräscha svanhalsar bidrar till ett välvårdat intryck. Vi smickras av att hamnarnas flanörer berömmer vårt sommarskepp. Författarens fåfänga underblåses av litterära kännare som läst hans böcker

Vi avser snart segla söderut och tänker gå Göta kanal, den är trivsam. Vi skall hylla Amiral Berg på hans firande vid Bergs slussar, träffa kamrater vid Karlsborg och besöka vännerna Anders och Bettan på Lilla Varholmen. Och hoppas vara i Torekov före septembers kulingar

Medvind i år! Vi utnyttjade den tillfälliga nordan och seglade söderut när nu tillfälle gavs. Kalle och Olle mönstrade ombord på morgonen och vi släppte ut den stora genuan i första fjärden. Redan morgonbrisen gav oss fem knop men jag var för feg att segla under Trästabron med 17 meter segelfri höjd. Jag ville kunna undvika ett möte med tillhörande svall. Sjöfartsverkets definition medger högvatten och dyning men i alla fall, maskin kändes tryggare.

Vi låg två segelbåtar och väntade på klockslaget vid Älmstabron. Paragrafryttaren och brovakten öppnade inte, vi hade inte ringt in och begärt broöppning. De som inte kan bli poliser eller tullare eller folkskollärare blir nog brovakter. Brovakten öppnade för kort tid när vi gick norrut och senare på fel tid. Vi hade inte bråttom och köpte glass på uppvägen och drack förmiddagskaffe på nervägen.Men fy för byråkrater.

Vi passerade badplatsen där jag dan före badat med hela klanen Andrén. Då var det 28C i skuggan, det var så varmt att till och med badkrukan Nille badade. Eftersom jag, farfar, dök från hopptornet var ju även Nille, fadern, tvungen att dyka. Barnbarnet Olle dök medan Kalle och Anne-Charlotte hoppade, A-C knep om näsan med fingrarna.

Nu var det 17 C och nordan, Vi lämnade av gastarna i SöderMarum och slörade vidare. Det blev lite lugnare ombord. Det var en frisk nordan och vi gjorde sex knop för bara kutterfocken. Strålande kväll med många vackra segelbåtar, nere i Blidösund mest snabba motorbåtar. Vi girade in vid Östra Lagnö och hittade hem till Klintsundet. Tänka att ha medvind upp till Grisslehamn, en baddag i högsommarvärme väl där och sedan få en frisk nordan på återvägen.

Anna, Kalle och Jaque mötte och vi festade på kantareller och varmrökt gravad laxöring. Nu mönstrar Person av och vi kör hem honom till Vänorten, hans boende i Märsta. Jaque seglar nu med oss, vi hoppas träffa några fler vänner innan vi fortsätter söderut

Barnbarnen Kalle och Olle mönstrade ombord när vi gick Väddö kanal. Pappa Nille körde dem ner på Björkö och de mönstrade på i SöderMörum och hängde med till Grisslehamn. Lisa utspisade den hungriga besättningen redan före tjänstgöring med gulaschsoppa och knäckemacka. Sedan styrde vi vidare norrut med nya rorsmän. Kalle först, Olle sedan i tjugominutersvakter. Lisa instruerade frivakten i elektronisk navigation nere i kajutan.

Vi mätte tillsammans med teknologie doktor Göran Berg mastens höjd över havet dagen innan. Mycket sofistikerat med en lina i storfallet och tumstock, därefter däckets höjd över havsytan. Högsta tillåtna höjd i kanalen är 17 meter och ketch Siri är 16 meter och 25 cm hög över havsytan. Med denna mätning fullgjord beslöt vi gå inre vägen, Person gillar inte vågor.

Jag hade föreslagit att pojkarna skulle segla med och Olle hade ovetande om mitt förslag bett att han och bror Kalle skulle få följa med. Kanalen är en charmerande vassig inomskärsled med nära kontakt med sommarvillor och överhängande träd. Vi missade en broöppning och fick som kompensation för väntetiden glass av Lisa, navigatören.

Lisa tyckte att gastar var lika bra som autopilot men autopiloten sjunger inte ”Jag skall köpa vingar för pengarna” hundra gånger i sträck med upprepade fnissanfall. Person bjöd på födelsedagsgodis och Kalle delade ut tuggummi. Jag hade beställt långsidesplats vid Ångbåtsbryggan så att Person skulle kunna ta sig i land enkelt och vi hittade dit direkt. Nille mötte och Anne-Charlotte bjöd på fiskgryta och tårta i sommarstället vi Notviken. Härligt. Syssling och familjefar Bosse visade runt på det utökade fastighetsbeståndet. Två nya hus sen senast.

Kalle och Olle tränade kator på trädäcket och kiai-skriken ekade över kusten. Kalle gjorde 150 situps, jag hjälpte honom räkna. Pojkarna har ju en rejäl morot i EM i Atén. Nille förbereder sig inför Midnattsloppet. Det är kanske dags att komma igång även för mig??

Klintsundet är nu vår bas i Stockholms skärgård  när vi besöker och blir besökta av släkt och vänner. Lisas dotter Anna med sambo Kalle bor på Ljusterö och rekommenderade denna lilla marina. Den passar oss precis, vi får el och toalett i land, tyvärr saknar den vatten! Den säljer drivmedel och har en kiosk med lite livsmedel, glass och godis. Det är en stadig ström besökare som tankar och handlar. Vi ligger med aktern mot en pontonbrygga mellan Y-bommar. Det är bara några segelbåtar, resten motorbåtar.

Vår hund Jaque bor ombord för första gången och vi lär oss tillsammans hur vi skall hantera denna utmaning. Kajutan ligger djupt ner och vi hade förberett en landgång för att han skulle ta sig förbi den branta lejdaren/trappan. Nu, efter några dagar, klarar han det galant utan landgång och vi har stuvat undan snickerierna. Han ligger på däck och håller koll på dem som vandrar på hans brygga. Han gillar inte hundar på sitt revir.

Och vi har besökare och gäster, precis som vi avsett. Lisas son Person kommer på söndag och vi firar hans födelsedag med pompa och ståt; 45 år den 23 juli, syster Anna och bror Tomas kommer. Vi har haft ombord Lisas Anna med sambo Kalle, pensionerade hunden Tara med matte Ewa, syssling Lotta med make Mikael, karatekompisen Janne med hustru Tuva, gamla vännerna Elisabeth och Jörgen, barnbarnet Gustav med pappa Pelle.  Och vi väntar flera.

Vi pysslar om ketch Siri, putsar och gör rent. Jag tar långpromenader och badturer med Jaque. Lunchgästerna får sill och potatis från Christiansö, middagsgästerna får sallad och ostbricka. Jaque och jag har en badklippa lite undan från bryggorna, vi har hittar kantareller och plockat blåbär. Lisa, Jaque och jag har det bra…

 

Vi gick tidigt från Kattelund, det går snabbare när man ligger för ankare. Lisa fixade kättingboxen och jag vevade ankarspelet. Jag borstade av leran innan jag drog upp en sista biten och Lisa styrde oss ur hemviken.  Upp förbi Broga där vi bodde på femtiotalet, det låg ett nytt hus där vi bodde då. Erngrens varv har expanderat sen jag var hoppilandkalle. Då hade gamle farbror Gunnar tändkulemotor och estniska flyktingen Maria skörtade upp kjolen och skar vass till korna för att dryga ut betet. Hon hade skor med blytyngder och skära, det var i slutet av självhushållet.

Det var inte kappsegling, det var lördag och fjärdarna var fyllda med segelbåtar. Det är färre motorbåtar än i norska vatten, segelbåtarna håller hög standard, de norska är ofta hytter med mast. Kraftig generalisering naturligtvis; Helge har en härlig egenbyggd mahognybåt . Vi seglade förbi Dalarö, Jungfrufjärden, Nämdöfjärden, Kanan, Möja Västerfjärd till Husaröleden. Lisa kom upp i sittbrunnen och räknade prickar med papperssjökortet i hand.

Vi fann vår avtalade förtöjning vid Klintsundets marina. Kalle och Anna mötte och jag lyckades lägga till med häcken mot bryggan i en ficka mellan Y-bommar. Utan missöden! Här avser vi ligga still och träffa vänner. Vi började med en trivsam måltid hemma hos Lisas dotter Anna och sambo Kalle. Rökt sik, hemlagad leverpastej, hembakat tunnbröd, glass med smultron och blåbär. Och Jaque hälsade oss med glädjeskutt, han och Max har varit på sommarkollo här på Ljusterö.

Jaque har med sin bädd ombord och ligger nu i redarhytten. Kajutan ligger djupt ner i båten och vi har förberett en särskild landgång för att underlätta förbi den branta trappan. Nu efter några dagar tar han sig ner med bara lite hjälp, lite bökigare att komma upp.  Men det här kommer att greja sig, han sprider sina kärlekfulla vibrationer och vi trivs ihop.

Vi har plockat blåbär, Jaque och jag. Har inte plockat blåbär i vuxen ålder, har aldrig tagit mig tid, nu har jag inte bråttom. Kan cancern gjort mig visare?. Jag har hittat en stig alldeles vid marinan för att promenera med Jaque, inga sommarstugor eller bebyggelse men massor med blåbär. Jaque lägger sig mitt i riset och mumsar, jag plockar flitigt i min burk. Det är bra att ligga still och låta själen komma i kapp…

 

Vi ankrade i min barndomsfjärd, Mälbyfjärden. Runt kring den hyrde mina föräldrar olika sommarställen mellan 1950 och 1980. Här lärde jag mig segla, jaga och fiska. Det sista stället, Katrinelund, hade vi från 1960 till deras bortgång 1980. Här hade vi såväl fiske som jakträtt. Under mina tidiga mannaår var nog detta mitt paradis. Den nutida motsvarigheten är Ketch Siri och Bockebo, jaktkojan på Gräna. Härute och på scouterna  la jag grunden till min livsstil som senare förankrades av åren i Armén.

Torpet Katrinelund ligger skyddat från vindar högt upp på ängen, två våningar med veranda i traditionell röd färg och vita knutar. Två rum och kök på nedervåningen och på övervåningen två sovrum. Kakelugnar på nedervåningen, det blev varmt fort även vintertid. Ingen el och bara dåligt färskvatten från en grävd brunn och utedasset, Solhöjden, stod avskilt uppe på en bergsida. Ketch Siri, Lisa och jag låg nu för ankar i viken på vår bröllopsdag.

Däruppe i pojkrummet hade jag satt upp bilder från Alperna och bakom Solhöjden tränade jag klättring i smyg. Senare som vuxen och efter jag nyktrat till besteg jag såväl Matterhorn som Mont Blanc. Bara som turist och med förare men drömmen skapades däruppe. Och Lisa och jag träffades i fjällen! Jag läste Slocum om hans världsomsegling och Barthel om Gillöga och Svenssons ”Ensliga öar” . Lisa och jag seglade Ketch Siri över Nordsjön och gifte oss på en av dessa ensliga öar; Fair Isle.

Ner på bryggan där nu de nutida innevånarna satt i solen dansade vi in midsommaren i förra årtusendet och jag har fortfarande kontakt med kavaljererna. Mamma satte ut en lanterna när vi var ute och seglade på kvällen så vi skulle hitta hem. Jaktlaget med vännerna från barndomen, Falköga och Örnöga började våra äventyr i skogarna härute. De har slutat jaga med ålderns rätt men jag envisas och fortsätter, nu ute på Gräna.

Jag lärde mig segla härute i den lilla pojkbåten Genn och fortsatte med Genn II, kostersnipan Troll och till sist Örnungen. Jag tränade lägga till under segel mot boj uppe vid Broga under mammas överinseende. Pappa var med på de lite längre turerna till öarna Svartars och Blacken, våra badklippor.

Nu tog jag ett kvällsdopp från Siris badstege och sedan åt Lisa och jag stekt kyckling och sallad med ostbricka efteråt. Vi var nu bara en dagsetapp från Ljusterö. Där skall vi ligga still någon vecka och lära vår nya besättningsmedlem, jakthunden Jaque, att trivas ombord. Vi skall träffa familj och vänner, vi skall fira Lisas son Persons födelsedag, lite vanlig semestersegling, inga expeditioner eller långa sjöfärder…

Vi gick till havs fastän det var fredag och fastän det var den trettonde. För fyra år sedan seglade vi över Nordsjön till Fair Isle och gifte oss just den 13 juli. Sälarna sjöng i North Haven vilket skall bringa lycka och vi är lyckliga. Nu gick vi ut från Arkösund mot Landsort.

Jag hade inte kollat kortet utan girade norrut direkt utanför marinan. Lisa, navigatören, fick mig på bättre tankar.” Vi skall inte till Norrköping, gira söderut ”! Vi rundade några öar och kom ut i öppen sjö. Inga vita segelbåtar, bara havet och gråröda skär. Siri satte sig fint i vågorna som stod efter den sydliga vinden som blåst i flera dagar nu. En skön känsla!

Marinan i Arkösund drivs av den kontroversiella Promarina. Ja, den var dyr men när vi kom i åskväder och störtregn stod två gubbar vid bryggan och hjälpte oss lägga till. Allt var rent och snyggt, mycket personal som gav service. Klart det kostar, de har åtta anställda!

Lisa stod nu vid AIS:n och informerade att lotsen på tankern Teresa gick från bord, nästa fartyg låg åtta NM bort, det kändes tryggt att ha läget under kontroll. Lisa hade köpt kippers och vi firade vår bröllopsdag med knäckemackor med rökt fisk, leverpastej och ost. Solen sken hos oss till havs, inne över land drog åska och regn, stora svarta molngubbar med blixt och dunder.

Vi angjorde Landsort mellan Geten och Bonden och seglade förbi Mälsten in på Mysingen. Gotlandsfärjan anlöpte genom Danziger Gatt. Taubes ”Vals på Mysingen”sjöng i mina öron: ”Seglen stod spända som sköldar”

Jag kände igen skäret Skomakaren från barndomen och vi gick genom Stora Skramsösund förbi de tidigare så hemliga tunnlarna. Här hade vi sommarställe på 50-talet, nu är allt förändrat. Vi nådde därefter vår hemmavik vid Katrinelund på Yxlö och ankrade för natten. Vid kvällskaffet enades Lisa och jag om att vi har ett livslångt ömsesidigt åtagande och vi seglar vidare med samma rollfördelning som tidigare; Lisa är redare och jag är kapten…

Vi går nu i vad som skall vara hemmavatten och känner oss främmande. Lisa sa spontant idag:”Så här vill jag inte segla” Vi har under dessa två dagar mött fler båtar än under alla år sammantaget.  Lisa sa också: ”Den här naturen påminner om Blindleia.” Följande iakttagelser:

  • Alla svenska segelbåtar är vita och av plast
  • Den mörkblå färgen på svenska flaggan är populär.
  • Några få kryssar, Comfortina, Folkbåtar och H-båtar.
  • Vi har idag mött hundratals båtar, de flesta styr med autopilot.
  • Svenskar har slutat hälsa på sjön.
  • Tyskar, holländare, finländare och danskar hälsar
  • Man sitter för sig själv i båtarna på kvällen. Eller stora sällskap.
  • På kvällen samlas maskulinerna och grillar

Sankt Anna och Gryts skärgårdar är vackra, vi har MEDVIND. Vi går under bekvämlighetsflagg aka motor. För mycket öar och grund och mötande båtar för att jag skall våga segla. I morgon troligen utomskärs förbi Landsort, då törs jag sätta segel.

Förmodligen är tidpunkten fel. Ett annat år skall vi inte gå E4:an i semestertid. Eller utomskärs…