You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

Jag fick hedersnamnet Kulingkung för att jag ogärna går till sjöss när det är kulingvarning.Jag väntar på bättre väder.

Nu förbereder vi för avsegling och se- nu kommer kulingarna. Idag jobbar tre av de flitiga varvspojkarna inne i Siri; Ulf med den nya elektriska vinschen, Viktor med kylskåpet och Henrik med det elektriska som skall ge kraft.

Lisa och jag får inte plats under däck och ute i regnet vill ingen vara idag. Det var likartat väder förra året och då blev det ju bra till sist. Hoppas det vänder- snart.

Jag fick hedersnamnet Kulingkungen för att jag ogärna lämnar hamn när det är kulingvarning. Under vår sjöfärd från Irland genom Caledonian Canal, över Nordsjön, genom Limfjorden och hem till Torekov överraskades vi flera gånger av hårt väder som inte vädertjänsten förutsett och sen dess kallas jag för Kulingkungen. Vi förbereder nu vår avfärd och se- kulingarna kommer.

Idag regnar det dessutom. Inne i ketch Siri jobbar tre trevliga, flitiga varvsgrabbar: Ulf med den nya elektriska vinschen, Viktor med den nya kylskåpet och Henrik med att dra elektricitet till de nya installationerna.

Lisa och jag håller oss undan, det finns inte plats för mer hantverke under däck. Och ute vill vi inte jobba i det här vädret.

Vi är lite ringrostiga när vi börjar rusta vårt skepp för sommarhavet. Vaskar bort all sand och Lisa målar rufftaket och överbyggnaden vitt och fint. Jag och en av varvspojkarna, Ulf, hämtade seglen från vinterförvarningen i gamla huset. Slog under alla seglen och satte kapell över dem så vi börjar se ut som den segelbåt vi är. Henrik jobbar med elektriciteten till nya vinschen och kylskåpet. Varvet har fixat nya öppningar i mantåget så det har blivit lättare att komma ombord. Tur att vi har raska varvspojkar som hjälper oss, förr kunde Lisa och jag själva. Nu behöver vi lite hjälp med tunga jobb…

Boken ”Blå sommar och röda segel” ligger nu uppe på Norstedts hemsida. Nautiska bokklubben kommer att ha den som medlemsbok i höst. Bokhandeln kommer att ha den i oktober.

http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2011/Host/holmlov_per-bla_sommar_och_roda_segel-inbunden/

Kul och stimulerande för författaren!

Bagarmästaren och besättningsmannen Dick kallade mig ”den blå lyn aka den blå blixten. Han såg mig inte springa, han såg mina blå träningskläder hänga på tork. Hans tilltro till skepparns snabbhet är överdriven alternativt slog hans skämtlynne till. Jag tror på skämtlynnet.

Den blå lyn har de tre senaste dagarna susat runt i Torekov med omgivningar. I lördags sprang jag till Hovs Hallar och höll bra fart. Ute på fälten ner mot fäladen satte bönderna potatis. Strandskatorna gick efter och plockade mask och småkryp och viporna virvlade runt i lufthavet, de är flygande akrobater. Utmed stranden låg gravänder och fiskade, gröna huvuden och skarpt röda näbbar. Det gick lätt att löpa.

I söndags sprang jag inåt landet vid Påarp, rena landsbygden. Välskötta gårdar i korsvirke, gårdsplanerna var fulla med staplade pallar, jag kunde se groddarna sticka fram från sättpotatisarna som väntade på begravning och kretslopp. Jag passerade förbi Torekova kyrka vid högmässotid, klockorna kallade några ensamma, prydligt klädda, damer att lyssna på predikan. Själv fortsatte jag ner till SIRI, vattnet som stigit under stormdygnen hade nu sjunkit undan och jag justerade förtöjningarna. Golfare och strandskator promenerade på golfbanan i solskenet.

Igår måndag hade jag hoppats kombinera de två spåren, först Hovs Hallar sedan Påarpsrundan, det visade sig vara för mycket. Benen var trötta och ville inte, jag släpade mig runt och tog flera pauser när jag bara gick snabbt. Jag skall nog växla mellan långa pass och intervaller/ fartlek, lätt att vara efterklok.

Idag har Lisa och jag pysslat om SIRI, vi åker hem imorgon. Vi plockade med överseglare för Östersjön för att med evig optimism planera sommarens kryssning. Vi förtöjde henne med den tjocka svarta trossen. Vi stuvade ner seglen som väntat på att slås under inför vikingatåget, de ligger nu i kajutan och vi plockar upp dem igen inför sommarens segling. Det känns fortfarande lite snopet att vi inte kom ut på vårt äventyr. Men med väderfacit i hand hade vi bara kunnat nå Gilleleje på Själland på söndagen och åter hem till Torekov på måndagen. Resten av dagarna har det blåst för mycket, idag tisdag är det kulingvarning för Bälten och Kattegatt, kulingkungen får stanna i hamn och då är Torekov bäst…

Vi är alla besvikna över att vi inte kunnat segla men vi har alla varit till sjöss tillräckligt länge för att veta att vädret bestämmer. Min morfars farfar var skeppare på Brig Siri af Stockholm på 1800-talet och breven hem till familjen avslutades alltid med ”God Willing and Weather Permitting. Och denna gång tillät vädret oss inte att segla. Kanske skulle vi gett oss ut om vi varit yngre och mindre erfarna men Walther och jag har seglat i snart 60 år, Walther alla dessa år som yrkesman, jag bara som amatör och kulingkung. Vi går inte ut i dåligt väder om vi inte är tvungna. Vi behöver inte bevisa något.

Lisa och jag körde våra danska vänner till Helsingborg, Dicks dotter skulle hämta dem i Köpenhamn, jag fick senare besked att de kommit hem till Korsör. Lisa och jag återvände till Siri och åt lunch. Vi plockade samman instrumenten och färskmaten. Vi kände oss lite ledsna, det var en kul och galen idé som vi inte kunde genomföra. Det var jag som kom på tanken om vikingatåg på våren, skepparn är alltid ansvarig, det var jag som föreslog att vi skulle avbryta och skeppsrådet fastställde mitt beslut. Vi låg vid kaj, skepparn på Siri är bara enväldig till sjöss.

Jag pratade med grabbarna på varvet, de skall laga den läckande vattentanken före sommarens seglingar. Jag åkte ner till SIRI på kvällen, vi hade ju ingen vakt ombord längre. Walther hade lagt ut ett extra spring förra natten och jag tightade till det med den nyreparerade skotkvarnen. Det blåste 18 m/s från nordväst, springet drog ut SIRI från kajen. Nu skavde hon inte så hårt mot fendrarna. Visst kändes det bittert att inte komma ut. Nu på lördag morgon blåser det fortfarande för hårt, beslutet var rätt. Men längtan till sjöss ligger kvar…

 

Varning klass 2 för Skåne fredagen 8/4: Mycket hård vind 21 m/s med risk för stormbyar 25 m/s vid middagstid.

Även igår torsdag var det varning klass 2 och storm för Skåne. Det är inge kul för Walther o Dick att gå och vänta på väder.  Vi hämtade dem med bil och åkte till hamnen i Rammsjöstrand lite längre söderut inne i Skälderviken. Vattnet var grått och vågornas vita gäss jagade varandra Det var kallt och elakt i blåsten. Byn hade en skutflotta på 1800talet och där bodde 50 skutkaptener enligt kyrkoförhörslängderna. Ett ankarspel, a capstan, står som ett minnesmärke på hamnplanen, nu är där småbåtshamn och sommarboende familjer.

Vi besökte Båstad och flanerade förbi centercourten och beundrade husen längs Agardhsgatan. Fullt med arbetsmaskiner och renoveringar nu inför sommaren. En magnolia i skyddat läge hade stora knoppar och några påskliljor hade slagit ut men det dröjer till sommarens rosenprakt. Walther och Dick bjöd på lunch på Hovs Hallar, prisvärt och en fantastisk utsikt över solbelyst stormhav. Hemma i Torekov var vännen Åke Sandin på besök och gjorde en intervju för de lokala TV sändningarna. Därefter ”tog vi en morfar”, danskarna ombord och vi hos mamma Cajsa.

Väderrapporterna var fortsatt negativa. Både DMI och SMHI förutspådde att det skall bli ett kort uppehåll över lördag söndag, sen kommer kulingarna igen, lågtrycken ligger på rad ute i Atlanten. Jag kände att jag inte kunde ha våra gäster gående i hamnen och vänta på väder. Troligen skulle vi kunna ta oss bekvämt till Själland  över helgen så de kan ta sig hem till Korsör men sen kanske Lisa och jag skulle ligga inblåsta och vänta på väder. Jag beslöt sammankalla ett skeppsråd ombord på Siri och föreslå att vi avbryter försöket med vikingatåg på våren.

Skeppsrådet inleddes med whisky till Walther, rödvin till redaren Lisa, té till Dick och kaffe med kakor till mig. Mitt förslag att ställa in vikingatåget vann fullt gehör. Vi endes senare om att Siri på hemväg från sommarens planerade seglatser skulle plocka upp våra danska vänner i Korsör för att få några dagar tillsammans under segel. Men sailors don´t have plans, sailors have intentions!

Vi förstärkte fendrarna i lä, Walther hade tidigare förstärkt förspringet. Det blåste 16 m/s när Lisa och jag lämnade Siri, det hade varit uppe på 20m/s tidigare på kvällen. Siris bordläggning gnisslade mot kajens gummidäck.  Beslutet att ställa in seglatsen var klokt men tungt att fatta. Väderutvecklingen idag fredag morgon tyder på att det var rätt…

 

Jag kollade skotkvarnarna lite reflexmässigt. De används för att skota hem förseglen, det är för tungt att göra med ren handkraft. Styrbords kvarn fungerade korrekt men babords snurrade felaktigt lika mycket åt bägge hållen. Felet har uppstått tidigare, kanske var det därför jag utan särskild avsikt testade kvarnarna, de ingår inte i checklistan. Nu visste jag vad som måste göras, jag har gjort det tidigare både med båtsman Pelle och med Henrik från varvet. Och jag erinrade mig att Henrik gjort ett enkelt verktyg för att öppna kvarnen så att vi kan lossa höljet och komma åt muttrarna som fäster kvarnen på däck. Och jag hittade verktyget i verktygslådan! Jag gissade att felet var att två vingar eller flärpar som skall fällas ut och spärra kvarnen satt fast på grund av smuts eller stelnat fett.

Henrik kom ombord och med hjälp av specialverktyget fick han lätt loss kvarnen. Inne på varvets arbetsbänk plockade han sedan försiktigt isär kvarnen. Kvarnen är av märket Lowrance från Australien och alla insticksnycklar skulle därför vara i engelska dimensioner baserade på tum. Alla sådana verktyg finns naturligtvis på verkstan. Till sist kom de kritiska flärparna fram, de satt som vi gissat fast i gammal gegga. Henrik plockade bort dem, och rensade med smärgelpapper bort smutsen, provade fjädrarna, de var livskraftiga. Lite finmekanik och nytt smörjmedel och sedan plockade han ihop kvarnen i omvänd ordning. Jag mindes proceduren och Henriks händiga fingrar klarade hantverket, lagarbete! Henrik la Sikaflex på däcket för att försvåra saltvattnet att tränga in när han drog åt muttrarna och den funktionsdugliga skotkvarnen var åter på plats.

Vindarna var fortfarande för starka för att vi skulle kunna slå under seglen och under dagen utfärdade SMHI en klass2-varning. Storm med upp till 25 m/sek över Skåne. Efter lunch lärde Dick oss lite ny danska. Han ville ”ta en morfar”. Att ”ta en morfar” eller ”ha en morfar” betyder att man tar sig en middagslur på maten. Det är en medborgelig rättighet när man fyllt ” fem o tress” , aka 65.

Walther och Dick sågade och högg ved till kaminen före middagen. Vi som var med på den tiden skulle kalla storleken för gengasved, alltså små knubbiga vedklossar som passar perfekt till vår gjutjärnskamin. Lisa lagade middag, rimmat lamm med rostade rotsaker, Dick hade bakat kransekager hemmavid som vi fick till kaffet.  Våra danska vänner skall med Eva af Korsör segla till Orkney i sommar, vi hittade vår gamla pilotbook och berättade om våra erfarenheter.  Vi pratade slutligen om våra alternativ för den kommande seglingen. Återigen står sanningen klar, man kan inte, skall inte försöka planera segling. Vädret styr seglaren. Nu hoppas vi komma ut på lördag…

Jag fick smeknamnet ”Kulingkungen” för några år sedan när Siri och Pela seglade gemensamt hem från Irland. Gästerna på Pela tyckte jag var överdrivet försiktig då jag inte ville ge mig ut till sjöss när det var kulingvarning. Vi drabbades lite senare av oförutsedda kulingar till havs och vännerna fick en större förståelse för min ovilja att lämna hamn när kulingarna stod på kö. När en kuling slår till oförutsett hanterar Lisa och jag den så professionellt som vår erfarenhet har lärt oss, man måste acceptera vädret om man vill segla till havs. I skärgården kan man gömma sig, till havs finns inga skydd. Reva och hänga med är huvudregeln. Nu är det kulingvarning för Kattegatt.

Vi jobbade hela förmiddagen med AIS igår. AIS står för Automated Identification System. Det är en kombination av GPS och VHF, alltså positionsbestämning och radio. Alla större yrkesfartyg och fiskebåtar måste ha AIS, vi nöjesbåtar får ha det. Vi har nu installerat det ombord och nu syns vi på de digitala representationerna på de fartyg vi möter. De ser att det är SIRI af Stockholm med call signal SC2533 och kan alltså anropa oss på radio och fråga hur det står till. Vi har ännu inte lyckats få vår dator att visa de andras namn och call signal. Men det fixar vi så småningom.

Nu funkar radio, GPS, digitala sjökort och Navtex. Navtex är en automatisk väderradio där navigationsvarningar och väderutsikter visa efterhand som textmeddelanden. Vi har hyfsat snyggt i kajutan.

Jag hämtade Walther och Dick vid Båstad station. När vi kom till SIRI fick vi inte gå ombord. Lisa hade upptäckt att en av sötvattentankarna sprungit läck och med hjälp av Henrik på varvet identifierat felkällan . Alla durkar var borttagna, båten länspumpad och Lisa torkade torrt i kylsvinet. Vi tog en rundvandring i hamnen och när vi återkom släppte Lisa oss ombord. Walther gav Siri några böcker från Marstals sjöfartsmuseum och Dick hade bakat och medfört kaka som han bjöd på och vi njöt av kombinationen kaka, whisky, Ramlösa och kaffe.

Lisas syster Ulla bjöd på middag hemma hos sig; löjrom på chips, biff Lindström och mullvadsdessert. Gästfritt och uppskattat. Vi pratade väder och vind, det var kulingvarning för Södra Östersjön och Skagerack, den kloke Walther tyckte vi skulle avvakta med avseglingen. Nere i hamnen visade vindmätaren på 14 m/s. Nu på onsdagsmorgonen är det kulingvarsel även för Kattegatt. Kulingkungen sticker inte ut, vi stannar i hamn…

”Har kärringen varit dum?” frågade en gubbe på kajen. Han tittade upp på Lisa som satt högt uppe i stormasten, jag hade hissat upp henne i storfallet för att tvätta mastrännan. Jag visste inte vad jag skulle svara men högg till med ”Nej, hon gillar utsikten!”

Går dagen blev intensiv, Viktor och Henrik från Torekov Marin kom över och hjälpte oss.

  • Lisa satte fast ny röd signaltape i stormastens toppe
  • Lanternorna på förpulpit fick ny sladd. Viktor borrade hål i stålröret och drog ut den gamla trasiga ledningen och samtidigt in en ny kabel. Nu har vi lagenliga positionsljus.
  • Henrik tog sig an maskinen; oljebyte, nytt oljefilter, nytt bränslefilter, ny impeller, koll av drivremmar.
  • Viktor satte fast nya steg till masten.  De gamla popnitarna släpper efterhand och nu fick han fast två steg samtidigt som ett lossade och hoppade ner i havet. Vi har en säkerhetslina och sele på alla som är uppe i masten, såklart.
  • Lanternor i masstoppen fixades. Både Henrik och Viktor var upp, till sist tog vi ner hela paketet och provade i arbetsbänk i verkstan. De magiska stiften putsades och till sist fick Henrik allt att fungera uppe i masttoppen.
  • Vi påbörjade monteringen av AIS-antennen.
  • Lisa gjorde snyggt i porslinskåpet och en kort stund var det snyggt i kajutan

På kvällen åkte Lisa och jag ner i hamnen, vi tände lanternorna i olika kombinationer, det var en njutning att se lamporna lysa i kapp med lyktorna i den tysta kvällen. Stjärnorna överträffade vi inte…