You are currently browsing the category archive for the ‘Långsegling’ category.

Förra året hade vi problem med backslaget och vi har ett nytt backslag och möjligt  problem i år. Hörde lätta missljud igår, stoppade och kollade- oljan hade läckt ut. Inte allt men för mycket!

FÖRTVIVLAN, inte detta år också!??

Fyllde på och torkade rent motorrum och maskin. DÅ upptäckte jag att vingmuttern som stänger till oljefiltret var lös. Det är EN förklaring till att oljan kan läcka ut. Drog åt vingmuttern, får se idag om detta var orsaken.

Nu mot Florö.

Annonser

En sann norrman tar av sig skjortan när han går ombord och står sedan bronsbrun vid ratten. Även Siris skeppare seglade med bar, vit, överkropp, jag tog på mig skjortan när vi gick in till kaj. Det är sommar i Bergen.

Tre stora kryssningsfartyg har fyllt staden med  italienare och tyskar. Vi ligger som en sevärdhet vid Bryggen. Den är kulturminnesmärkt av UNESCO, vår utmärkelse ligger for approval på marinministeriet.

John bjöd på  jättefest på Rövaer , grillad sej och en stor låda med nykokta, ljumma havskräftor. Carina på Lova hade bakat jordgubbstårta!

I natt låg vi i Kolbeinhavn c:a 20 sjömil söderut,lugnt och stilla. Gick tidigt i sol med snöklädda fjäll i fonden hit till Bergen. Vi övernattar här.

I morgon Straumene norrut. Då går vi in i Mare & Terra Incognita, vi har aldrig varit norr om Bergen. Ja vi har sjökort och pilotbooks! På upptäcksfärd i sommaren!!

När vi gick in i Haugesund kände vi dimman komma smygande, det blev råkallt. Inne i leden genom stan märktes den inte men det tätnade när vi stack näbbet ut mot Rövaer. Vi gick med radar och GPS, vi såg oss och skärgården på  plottern och mötande båtar på radarn. Pela följde efter oss och när vi tappade henne ur sikte såg vi henne på radarn femtio meter akterut. Väderprofeterna har lovat värme, när den sveper över det kalla vattnet får vi dimma.

Den stora fyren på nordspetsen dök upp och dimman lättade, vi såg inloppet och snirklade oss in i hamnbassängen. Vi välkomnades av John på Kittywake och båten Lova från Lysekil.

Vi fick förra sommaren låna böckerna Vågspel /Åke Mattson och Farvel Rundö/ Carl Petersen av John. Nu kunde jag lämna tillbaka dem. Man skall göra rätt för sig!. Norsk midsommarafton i kväll.

En vidunderlig liten skärgård, N Stavanger, med fast befolkning,  jordbrukare, fiskare och fyrpersonal. Mycket båtturister under säsong, ännu tomt. Återser Ray på Pela, han har legat före oss sedan Torekov, nu med nya vännen Eva-Marie.

Lisa och jag gick 0500  från boj utanför Egersund över Jaerens rev och var framme vid 1300. Lätt NV bris, ingen sjögång, sol, djävla kallt. Autopiloten gör livet lätt. Lisa läste, jag lekte med haiku.

Neptun bestämmer,

vi seglar i lydnad.

På havets villkor

Ray och Eva-Marie skall bjuda på middag, nykokta, lokala krabbor…


Egersund luktar sill och gödsel. Silldoften kommer från fisket som dominerar hamnen och gödseldoften från lantbruket som dominera Jaeren, Norges kornbod, norr om stan. Vi ligger vid gästbryggan och ser en liten dansk kutter komma in. Två gentlemän i vår ålder lägger elegant till med hjälp av båtshaken och tar sig med lite möda ner på pontonen och förtöjer .  Båten är klinkbyggd i ek med gaffelrigg och peke, den liknar min ungdoms båt, Troll.

Ombord på Siri med en öl i hand berättar Walter och Dick att ja, det var vi som träffades i Kristiansandför två år sen. De hade nått Shetland och kommit hem säkert. Nu var de på väg söderut, de hade nått Sognefjord och har tröttnat på den envisa nordan.

Walter är pensionerad sjökapten och Dick pensionerad bagare och ägare till båten Eva av Korsör. I ”lugaren”, kajutan har de satt upp skylten Captain’s Corner och Owner’s Cabin över sina respektive kojer. Deras fruar gillar inte segling så gubbarna sticker ut tillsammans. Förra året blåste det nordlig kuling på Kattegatt så de kom inte längre än till Läsö. Om nå’t år skall Walter fira guldbröllop så då skulle de hålla sig hemma. Båten Eva är 6, 5 m lång, 2, 30 m bred och bär 20 kvm segel. Bara vikingars ättlingar seglar till Shetland i en sådan kutter.

Jag ser Walter och Lisa stå vid Siri, de kikar uppåt och diskuterar något i riggen, de gick till Eva och Walter pekar på deras barduner, de är prydda med lusplattingar i naturhampa. Våra vant har slitna plattingar i smutsig svart konstfiber. Lusplattingar är som stora piprensare på vanten som skall skydda seglen från nötning. Vi har våra kvar som minnen från den tid då Siri seglade i passadvindarna.

Walter gör vintertid sjömansarbeten och han lovade Lisa nya plattingar för att ersätta våra slitna. Han är också marinmålare med flera utställningar bakom sig, han lovade även Lisa en kaptenstavla av Ketch Siri under segel. Han föreslog att han skulle få min bok i arvode för arbetet och ersättning för kostnader. Han kommer att få tvåböcker! Även Dick skall få ett exemplar!

Vi ville smita förbi Näset tidigt för att undgå solgångsvinden och stack ut redan 0500. Sjön stod kvar från den senaste kulingen och det var otrevligt. Inte otäckt men otrevligt. Siri kastades hit och dit  och sjön klättrade upp på däck. Vi hade en 7 m/s från väst och det var väldigt frestande att smita in till Farsund. Men vi fortsatte för kutterfock och maskin uppför Listalandet.

Strömmen var stark och växlade, Ove fiskaren från Farsund, förutsäger det kommande vädret efter dess riktning. Vi fick motström och som krydda hagelskurar.

När vi passerat den norra fyren fick vi medström, tre knops skillnad, och sol. Kusten var barsk, kraftig grå granit.

Egersund var välkomnande med värme, vi tog på kortbyxor, det är ju svensk midsommar, här i Norge är man mer traditionell med almanackan. Vi  mötte Ingrid och Timm aus Hamburg, vänner från förra sommaren. Vi kommer segla på kopior av deras sjökort norr om Bergen. Fiskekaker till middag…

Jag har dammsugit SMHI, DMI och YR.No för att se vad väderprofeterna förutsäger. Allt verkar klart för att gå. Vi har haft en mental checklista, nu har vi skrivit ner den. Rigg, segel, däck, maskin, propelleraxel, navigation, kajuta och pentry. Vi har tätat kättingklyset så vi inte får vatten in i Lisas skafferi i kylsvinet, vi har alla sjökort för angöring av Norge, vi har skurit i revlinor så att vi kan reva. Dagens middag, korvgryta skall räcka i morgon kväll oxå. Nu är det inte poesi och romantik, nu är det kontroll av vantskruvar och väderförutsägelser. Är vi nervösa?  Nej men uppmärksamma och fokuserade.

Det är 35 sjömil till Skagen och drygt 50 från Skagen till angöringen av Norge. I bästa fall går vi direkt till Farsund, plan B är att komma inomskärs på norska kusten och smyga runt Lindesnäs i skymningen.

Väckarklockan står på 0300 tisdag morgon, det skall ta ett dygn att nå Farsund. Tidigt till kojs ikväll…

Hur har man råd att bygga eller renovera eller köpa en båt som duger för långsegling? Utsikten över havet från en IF-båt är densamma som från en HallbergRassy 62:a. Komfort, snabbhet och säkerhet är annorlunda.

Milo Dahlmann har lyckats, på en undersköterskas lön, bygga en båt som skall ta henne till Antarktis, hon kastar loss i juni. Hon skrev en bra bok om sin förra segling: Min dröm om havet.  Vi får säkert en ny när hon kommer hem.

Arne och Heléne Mårtensson har med obegränsade resurser utrustat en HallbergRassy 62 och genomfört en jordenrunt segling. Just nu är de vid Azorerna och de kommer in i svenska vatten i juli. Och de har skrivit en bra och tankeväckande bok: Vid nytt roder. Titeln anspelar nog på att Arne Mårtensson var såväl VD som styrelseordförande för Handelsbanken innan han hoppade av för nya utmaningar. Han redovisar med ekonomens noggrannhet driftkostnaderna per år för sin båt.

Totalkostnaden för Ketch Siri inklusive köp och renovering eller de publicerade kostnaderna för Milos projekt ryms vardera för sig inom Yaghans årsbudget.

Allt väsentligt på Arnes och Helénes båt är dubblerat. Och precis som på andra båtar går grejorna sönder, det kommer servicemän flygande med reservdelar till otillgängliga hamnar, på Nya Zealand sker en totalrenovering. Och alla långseglare är eniga; seglar man tillräckligt länge går grejorna sönder. Även på en Hallberg Rassy med världens bästa, dubblerade utrustning.

Filosofen H D Thoreau skrev Simplify, simplify. Olle Landsell plockade ur motorn på sin Havsfidra för att undvika problem under sin långsegling. Ketch Siri blir mer och mer komplex, är det rätt väg?

Mårtenssons bok behandlar halva seglingen med omväxlande manliga och kvinnliga perspektiv, fortsättning följer alltså, den måste vi följa. Oavsett plånbokens storlek verkar glädjeämnen och bekymmer vara desamma!!

Lisa och jag har tid, vi ger oss tid och det ger säkerhet. Vi går till havs när vi har goda väderutsikter. Vi följer vädret främst genom nätet och VHF och läser UK, Norge, Danmark, Tyskland och Ugrib. Vår erfarenhet är att meteorologerna klarar förutsäga två till tre dygn, lite bättre än Riksbankens nationalekonomer klarar med ekonomin.

Sjöfärden i sommar har tre avsnitt: Torekov till Bodö, 1000 sjömil, upptäcktsfärder i Lofoten och hem från Bodö- Torekov 1000 sjömil.

Vi köpte vår segelkanot av Sture Stork, seglingsvärldsmästaren. Han brukade säga ATT han skulle komma men inte NÄR. Förra sommaren lärde oss hur rätt han hade.

Vi avser lämna Torekov 1/6 och av familjeskäl går vi från Göteborg först runt 12/6.  Vi vill vara i Bodö i början av juli men Nordlandskusten är lång. I Bodö skall vi träffa och segla med vännerna Sture och Enid. Lisas son Per flyger upp för att fira sin födelsedag 23/7. Hemseglingen går längs kusten och vi planerar klara den i augusti, vi vill vara hemma i Torekov första veckan i september. Ray på Pela har samma mål som vi och liknande tidplan, vi kommer säkert segla tillsammans.

Sjökapten J W Fröstedt, min morfars farfar, undertecknade på sin tid breven- God Willing Weather Permitting.

Det gäller även Ketch Siri!

När maskinen startar drar jag en tyst suck av lättnad. Kylvattnet som pumpar ut genom avgasröret är grönt, uppblandat med glykol. Motorljudet är musik i mina öron, avgaserna som parfym i min näsa. Siri har sovit hela vintern, hon har legat i Torekovs inre hamn. Motorn har varit konserverad och vi har haft glykol i alla skrovgenomföringar. Varvsgrabbarna Henrik och Viktor är med när vi startar motorn, vi skall till sjöss för att kolla autopiloten. Förra året, när vi skulle ut, skar motorn, den tvärdog. Inga trick fick igång maskinen, den var död. Det har kostat mycket pengar, svett och tid att ersätta den. Vår nya Solé 74:a startar utan problem i år, säsongen börjar bra.

Henrik gör loss i land, knoparna sitter hårt åtdragna efter vintern, han står på knä i sina grå arbetsbyxor, hans skyddskor har skavts över stålhättan som speglar solskenet. Jag testar att vi har driv i propellern och vi flyttar oss ett snäpp såväl förut som akterut.

– Loss i fören, ropar Henrik

– Vi går ut på akterspring, Viktor, säger jag. Håll fast i häcken så länge.

Henrik skjuter ut fören när jag backar mot springet. Lisa bär av med en fender. Viktor hoppar snabbt ombord innan jag styr ut från kajen. Grabbarna är smidiga och sjövana, Kungl. Flottan har trimmat dem, de är med i Sjöräddningen och jobbar dagligen med båtar och de är fyrtio år yngre än jag. Lisa står på fördäck i sin röda vindjacka, jag tror hon njuter av att grabbarna kutar runt. Det är trångt i hamnen och jag känner hennes granskande blickar när jag får backa några gånger för att komma runt. Det är ingen vind och vi styr ut. Johan, fiskaren, står vid sin båt Malou och granskar vänligt vår manöver.

– Vi har med oss kaffebröd, säger Henrik

– Tor inte vi har kaffe ombord, säger Lisa. Men kanske tepåsar

Vi är lite vinterrostiga men Lisa får fart på spisen och snart sitter vi alla fyra i cockpit och smaskar te och wienerbröd, flätade läckerheter med nötter och russin. Vi passerar inseglingsmärkena och jag styr ut mot Väderön. Sjön är blank och solen lyser så skönt att jag bara har en tunn fleecetröja, bra väder för ett första test av autopiloten. Förra sommaren fungerade den otillfredsställande. Enligt handboken skall vi kunna segla med den i grov sjö. Vi kunde bara använda den för motor i svag motvind utan sjögång. Grabbarna har monterat tjockare kablar i avsikt att minska det elektriska motståndet. Viktor leder testet.

– Per, håll kurs mot fyren, säger Viktor. Rör inte ratten nu, vi går på autopilot.

Siri håller kursen, Lisa sitter på rufftaket, Henrik vid en av skotkvarnarna, alla håller vi andan och följer framfarten. Viktor girar styrbord lite lugnt med hjälp av knappsatsen på manöverdosan. Henrik dyker ner under däck till installationen.

– Allt ser OK ut härnere, hojtar han.

Viktor girar babord, lite kraftigare denna gång, girar sedan tillbaka så att vi åker som i en storslalombana. Då kommer felsignalen, vi hör upprepade ilskna signaler från manöverdosan som berättar att autopiloten tappat kursen. Båda pojkarna dyker ner och checkar installationen. Det finns inga fel därnere.

– Låt oss se om vi kan upprepa felet, säger Viktor

Vi återtar vårt slalomåkande och felet upprepar sig. Det är bra, kan vi få felet att uppstå ökar chanserna för att kunna rätta till orsaken. Slumpmässiga fel är frustrerande.

Pojkarna har under vintern monterat bort och installerat ett nytt backslag. De har säkrat styrmekanismen med dubbla muttrar och Locktight. Vi har fått ett bättre dricksvattensystem. Och bättre elinstallation med fler lyspunkter och 220 volt kontakter. Men autopiloten måste fortsatt upp till en fullgod funktion. Testturen har nått sitt syfte. Vi ville alla att det skulle funka. Viktor ringer generalagenten, de lovar oss sitt stöd och har flera förslag till åtgärder. Men dessa kan bara utföras hamn.

Jag styr in mot hamnen. Om babord har jag kardinalmärket och ser de gröna och röda prickarna. Gudingarna gungar inne vid piren. Inom mig känner jag stilla glädje, härligt att vara till sjöss igen.

– Vi gör en babordstilläggning, vi får inte sätta några märken på Celestine. Du Henrik på fördäck, Viktor tar häcken, Lisa tar fendrarna, säger jag och smyger in Siri under Vasas bogspröt och utmed kajkanten. Grabbarna hoppar raskt upp på kajen, det är lågvatten. Viktor drar in häcken med ett avhåll på pollaren. Vi förtöjer med spring och tross.

I hamnen är det varmt. Våren är tidigare här än i Täby, tibasten blommar. Den första potatisen sattes 5 mars. Flera fält är täckta med vit väv för att ge värme, i skymningen ser de ut som snöfält. Lisa och jag är upprymda efter vårens första tur på Ketch Siri och småpratar på hemvägen om allt vi vill färdigställa före avseglingen. Säsongen har börjat.