You are currently browsing the category archive for the ‘Långsegling’ category.

Sommaren 2012 skall vi segla i Östersjön, från Torekov över Christiansö med Anna, Johanna och Gustav och sedan norrut mot Stockholms skärgård. Väl där skall vi träffa vänner och ta ombord vår nye familjemedlem Jaque som är på sommarkollo hos Lisas Anna och Kalle på Ljusterö. Vidare norrut mot Väddö där Nille, Anne-Charlotte, Kalle o Olle är på sommarnöje. Vi seglar sedan ytterligare norrut i Jaques fart, vi skall anpassa oss till att ha hund ombord. Vi hoppas nå Höga Kusten och kanske Örnsköldsvik.

Vi skall fira vännen Eriks 70 årsdag i Linköping 18/8 och vänder alltså söderut från Norrlandskusten när tiden talar för det och styr ner utmed Göta Kanal , först till Anders och Bettan på Lilla Varholmen och sedan söderut längs Halland för att tillbringa vintern i Torekov.

Vi seglade sommaren 2011 längs NordTyskland, Polen, Litauen, Lettland, Gotland och Danmark. Dessa berättelser skrev jag inte på bloggen, de kommer i På Kryss. Nu kommer jag skriva på bloggen under hela sjöfärden! Skriva om Sommarhavets Stränder

Annonser

Nu en bit in i juli ser det mörkt ut. Jag tror inte vi kommer ut på Ketch Siri denna sommar eller höst. Lisa blir inte bättre och läkarna lyckas inte kurera henne -ännu. Sex antibiotikabehandlingar har inte hjälpt. Till en ny läkare i morgon och tillbaks till lungkliniken på Karolinska i slutet av juli. Vi får ta en dag i taget. Och det viktigast först.

Jag skaffade hundar när jag inte hade båt. Jag hade sålt kustkryssaren Macoma och ännu inte träffat Lisa och återstartat båtlivet med E-kanoten Toy4Joy. Ketch Siri fanns inte ens i mina drömmar. Gaia, golden retriever, är nu 13 år, Tara, working cocker, är nu 11 år. De har aldrig varit med på våra sjöfärder, jag har bedömt att anpassningen till ett liv ombord skulle bli för svår.

Jag saknar Gaia och Tara under sommaren och är lycklig nu när jag kan ha dem hos oss. Vi har just varit ute i morgonsolen vid Värtans strand. I sommar har jag utmed Norges kust mött hundar som seglar och ägarna har försäkrat mig att det går bra med hund ombord. Hundarna ser dock lyckligare ut på land än ombord.

Tankarna har väckts att det går att ha hund ombord förutsatt att man anpassar segling och destinationer. Och startar när hunden är valp.  Är det någon läsare av detta som har erfarenheter att tillföra?

Vi seglade som en räkmacka utmed Hallandskusten, från Göteborg till Torekov , 80 sjömil, på en lång dag. Kvällen före såg jag ett väderfönster bland kulingarna, en dag med västlig vind, c:a 12 m/s. Kusten går i sydost så jag räknade ut att vi kunde få en fin slör. Mina skepparfunderingar höll i mötet med verkligheten.

SMHI:s kulingvarning togs bort från nätet 0530 och därmed var det sista psykologiska hindret borta och vi la ut 0630. Kapten Håkansson vinkade farväl och vi tog oss ut från den förtrollade bryggan utan missöden.

Tistlarna, Kungen, Svartskär, Nidingen, Kåback och Morups Tånge, fyrarnas namn är poesi. Över land stora stackmoln och klart till havs, det blåste mellan 12 – 15 m/s och vi hade rejäl sjö. Allt var med oss idag och långfärdens sista dag till sjöss blev en fin final.

Lisas syster Ulla mötte i hamnen, stora svarta moln tornade upp sig till havs, en röd, dramatisk solnedgång, det var härligt att vara i hamn, i hemmahamn!

De sista tappra långseglarna strävar hemåt. En holländsk ketch som vi sett flera gånger i sommar kom in i hamn igår. Roar, Annlaug och hunden Samson ligger förtöjda utanför oss i Bavarian ”Bonden”. De har en gård, därav båtnamnet. De har seglat utmed kusten hela sommaren och är nu på hemväg till Tönsberg.

De hårda vindarna ligger på rad ute på Atlanten/Nordsjön och sveper sen in över Skagerack. Vi ligger iallafall på rätt sida om Norge men fortfarande på fel sida om Skagerack. Tidigt i morse hade både DMI och SMHI kulingvarning för våra vatten så vi flyttade avseglingen till tisdag.

Vilka är de sista tappra? Vilka sticker ut först på våren? Vilka är de verkliga entusiasterna, aficionados?

Vi möter inte längre några nöjesbåtar till sjöss, vi ses i hamnarna framåt kvällen, pigga pensionärer på utflykt. Inte i buss eller på charter med vädergaranti. Nej vi är några få  tappra eller knäppa som seglar, på havets villkor.

Egersund är en vänlig by att vänta i, vädergudarna har förutspått åska, regn och kuling i eftermiddag. Vi har kollat danska, norska och tyska vädersajter, alla är ense. Vi slåss inte mot en sydlig kuling!

Vi har gått på tur i de utmärkta (sic)  spåren uppe på berget, rönnbär och ljung, ingen svamp. Vi säger varje år att vi skall motionera, Lisa är flitigare och idag hängde jag med. Vi passerade Elveröya, den gamla folkparken på en ö i elven, pietetsfullt restaurerad, bilder från 70-talets skönhetstävlingar. Den har funnits på samma plats sen 1893 !

Bills vänner hade möte igår kväll, instant coffe, instant friends. Vi blev bjudna på middag ikväll hos vän i gemenskapen, vilket välkomnande!

I hamnen ligger nu flera tyskar och holländare, vi byter väderinfo, alla vill vi vidare…

En stor staty av kung Olav står plötsligt vid den inre farleden mellan Sognefjord och Bergen. Pampig står kungen på en hög sockel med högra handen höjd i hälsning. En fascistoid staty tillägnad den konge som tog trikken upp till Nordmarka när han skulle på tur. Hur har den hamnat här?

Oslo kommune hade konkurrense och av de 33 förslag som kom in valde man detta. När kommunen sedan såg det färdiga verket fick man kalla fötter och tackade nej. Var skulle den då stå? Till slut fanns två förslag; Marsteins fyr och Skjerjehamn. Konstnären Steen tyckte att statyn inte syntes bredvid den väldiga fyren ytterst mot Nordsjön och valde Skjerjehamn. Där står Kong Olav och hälsar alla båtar som far längs Straumerna.

Sträckan runt Stad är c:a 24 sjömil , själva yttersta knogen är 8 sjömil. Alla har stor respekt för farvattnet, vikingarna släpade sina skepp över udden för att undvika farligheterna.

Det finns idag ett allvarligt projekt att borra en tunnel genom berget så att yrkestrafiken skulle kunna passera genom den. Kystverket förordar en så stor tunnel att Hurtigrutens båtar skall kunna passera därigenom.

De segelbåtar och fiskebåtar vi sett har passerat nära land för maskin. En båtgranne från Trondheim bekräftade detta men sa att när han seglade gick han långt ut.

Igår hade vi dyning och strömsjö som slog in på däck när det var stiltje och när det började blåsa jämnade sjön ut sig.

Idag har vi vildag på Silda, det sitter en naturtrogen sjöjungfru på en järnten och välkomnar vid inloppet till hamnen.

Gert och Veronika, ett pensionärspar från Heiligenhafen,  seglar den gröna stålkuttern Kiwi med sikte på Tromsö. Gert har stort vitt skägg och yvigt hår, Veronika ser lite mer försiktig ut. De startade i mitten av juni och räknar med att var åter i hemmet i början av oktober. Gert vill nå Tromsö, Veronika vill utforska Lofoten. De har naturligtvis haft samma väder som vi och gått för motor.

Kabelvåg har två flytbryggor för besökare, vid den ena ligger motorbåtarna, vi seglare ligger vid den andra. Tre norska båtar med ungar och jollar, Kiwi och vi. Vi väcktes nyss av att en norrman, full som ett vårdike, försökte lägga till längst ut på vår brygga. Han fick i land en lina och ligger väl och sover nu. Ingen vind, ingen sjö.

Kabelvåg är det äldsta fiskevaeret i Lofoten, kung Öisten lät uppföra kyrka och rorbuer här redan på 1100 talet. Kabelvåg tror man hette Kapellvåg eftersom kyrkan/kapellet låg i vågen/viken. Det var centralort men Svolvaer har bättre och djupare hamnar och har övertagit huvudrollen.

Kyrkan, Lofotskatedralen, har 1200 sittplatser  så att alla fiskare skulle få plats. Under vårvintern var 3-4000 fiskare här i Kabelvåg. Nu har vi bara en full norrman förtöjd vid bryggan.

Torrfisk är osaltad, rensad och torkad torsk, klippfisk är saltad, uppsprättad och torkad torsk. De torkas utomhus på ställningar i två-tre månader.

Det finns sexton eller sjutton kvalitetsgrader. Norge förser Italien, Portugal och Brasilien med fisk, Island levererar till Spanien. Den sämsta fisken går till Nigeria.

Vi låg förtöjda vid museet i Å, vädret var fint, bryggan spektakulär och lite osäker. Åt lunch i Nusfjord, Norges best bevarade fiskevaer, pittoreskt. Mycket turister på bägge ställena. Vi seglare tycker oss ju vara lite förmer än turister men vari ligger skillnaden, egentligen? Vi var fem seglare där, en norrman, två tyskar, en holländare och så vi.

Vi har nu legat över natt i Ballstad. Hamnavgifterna börjar bli oacceptabla, här vill man ha 300 kronor, vi kom undan med 150, duschen kostade 30 kr extra. Det är näst dyrast i Norge, Akers brygge i Oslo är värre. Vi kommer inte tillbaka hit till Ballstad.