You are currently browsing the category archive for the ‘Blå sommar’ category.

Norsk Los, vår pilotbook säger: Området er  relativt snevert og de store dybdevariasionene är årsak til svaert rotete og krapp sjö når bölger kommer in fra SW  til NW.

Vi gick över nyss i en fredlig bris från NW och sjön var otrevlig, inte farlig, bara oregelbunden och bökig. De yrkesbåtar vi mötte neg rejält i motsjön. Vi har legat vaerfast för en sydlig kuling, ett klokt beslut att inte försöka gå mot söder över Sletta mot sjö och vind.

Den norska kusten har flera områden med farlige bölger. Norsk Los informerar noggrant om dessa och de är angivna i sjökortet, vi måste passera de flesta för att nå Lofoten och för att komma hem igen. Jag har en väldig respekt för dessa, vi inväntar väderfönster och tar oss förbi så fort som möjligt. Som fiskaren i Sirevåg sa, dangerous weather — dangerous waves.

Nu i Haugesund, skall träffa Lars Smith, son till Nils och Monica, han har ett spännande paket till mig!!

En äkta vildmarksseglare skall ÄLSKA att ligga i naturhamn. ” Vi låg i naturhamn på Längstutvaer, lite riskfullt, dålig ankarbotten, men det var det värt– att vakna upp omgiven av mås och hav!”

Jag gillar att ha en stadig förtöjning för natten. Jag gillar att träffa folk och småprata om båtar,väder och vind och att få lokala tips. Jag gillar att ha electricitet. Jag gillar att ligga vid en flytbrygga i tidvattenområden. Norrut längs kusten är det fullt med småhamnar som har denna service, under  juli delar man den kanske med en motorbåt med småbarnsfamilj  men aldrig hittills med ett gäng stökiga ungdomar. Under för och eftersäsong är vi ofta långseglare vid bryggan.

Vi väljer lugna hamnar, i Svolvaer kunde man ligga mitt i smeten  men vi låg i den lugna Marinepollen  och satt sedan på kajkanten och på vänners båtar och beskådade spektaklet i stekarhamnen.

Visst ligger vi i naturhamn och njuter av tystnad och ensamhet, man kontaktar inte en annan båt i paradiset. På bryggan i gästhamnen träffar vi andra långseglare och kufar, vi ser spännande båtar. Vi upplever gemenskap och hjälpsamhet. Även Tuppeware- och Bavariabåtar har trevligt folk ombord…

Yr.no är vädersajten vi följer, de har varnat dels för liten, dels för stiv kuling från söder, på svenska är det mellan 12-15m/s rätt i näbbet. Dessutom har de varnat för extrema regnmängder. Vi sitter ju i en ark så det bekymrar oss inte.

Vi ligger i Kolbeinhavn vid Hardangerfjorden, vi låg här i slutet på juni på väg norrut, det är en favorit. Liten och lugn, tillgång till allt, el, vatten, dusch och tvättmaskin. Bryggan har badstege. Och nu är säsongen slut så vi är ensamma, det blir nog ett kvällsdopp.

Om nu kuling och regn kommer ligger vi bra, vi går inte gärna ut i kuling. Lisa har sytt ett bomtält, vi skall så här i sjöfärdens elfte timme passa till det och testa det i morgondagens potentiella oväder…

Jag dörjade makrill medan vi väntade på Hurtigruten med Lasse och Inga, vi ville vinka. Hurtigruten hade just idag följt en annan farled, jag pratade med kapten på Finnmarka, det var så regnigt och dålig  sikt för passagerarna. Vi fick iallafall makrill och Lisa lovade laga soppa.

Vi gick söderut i den inre leden, motvind och regn. En havsörn kom lågt över vattnet  med mäktiga vingslag, den höjde sig för att passera över Siris master och sänkte sig sedan ner till den ursprungliga höjden över havsytan; två meter. Den flög mot vinden med med den böjda näbben halvöppen!

Vi ligger nu alldeles söder om Sognefjorden vid en gammal betongkaj med gummidäck. Perfekt. Lisa har serverat den utlovade himmelska makrillsoppan. Här är receptet:

Koka potatis, lök och morötter i fiskbuljong med hel kryddpeppar, hel vitpeppar, lagerbärsblad, dillfrön och salt. När grönskerna är mjuka späd med mjölk, koka upp. Lägg i portionsbitar av makrill, de blir färdiga snabbt!!

Lisa har också bakat Björnkaka enligt farmors recept. Den kommer till kaffet. Så skall en regnig dag till sjöss avslutas.

Kvällarna mörknar och vi är ofta enda båt i hamn. Vi har mött få seglande familjer i sommar, i norr åker barnen oftast motorbåt med mamma och pappa. Det har varit fler seglare i vår ålder, man behöver mycket tid för att segla till Lofoten.

Vi sitter ofta en stund i sittbrunnen och dricker kaffe på maten på kvällen. Landskapet förändras med solljuset och tidvattnet. Men kajutan är inbjudande.

Lisa är mästare i Alfapet eller Scrabble, spelet där man lägger bokstavsbrickor för att skapa ord och få poäng. Vi tänder fotogenlampan, Lisa kryper upp i soffan och jag sätter mig tillrätta  fåtöljen. Vårt Alfapetspel är kantstött men vi har alla bokstavsbitar. Och vi har mysigt trivsamt.

Lisa löser korsord och kan alla tvåbokstavsord som OR och AR och ÖR och är överlägsen på att se kombinationer. Hon brukar sopa banan med mig. De två senaste kvällarna har jag vunnit. Jag har haft tur och fått bättre bokstäver.

Såg på nätet att det finns nationella tävlingar. På Ketch Siri har Lisa slagit styrman Kjell när vi låg vaerfast i Hebriderna och vinner nästan alltid över mig. Men jag kämpar…

Yrkeshamnen i Haerland har en flytbrygga för gäster, här är vi förtöjda för natten. Vi besökte Florö lite snabbt för att köpa mer lampolja, kvällarna är mörka nu. Lyckades hålla mitt löfte att inte ta någon lång etapp, bara 25 sjömil till Haerland från Florö.

Havsvattnet kokar på spisen, vi skall ha krabbor i kväll. Och inkokt makrill. Vi är på Vestlandet, här finns havets läckerheter.

Seglar i korta, ljuva etapper söderut. Ljungen blommar, rönnbären glöder…

På Silda, en ö utanför Målöy, pratade jag med en fiskare. ” Var kan jag enklast dra upp lite torsk?” ” Här har makrillen tagit över! Du skall vara heldig hvis du får en sej! ”.

På Silda blommar ljungen och rönnbären rodnar, jag har sett de första flyttsträcken, Siri seglar söderut.

Nu inköp och bunkring i Målöy. Här har vi fått det bästa priset på diesel. Mot kontant betalning!! På vägen hit dörjade jag upp sex makrillar. Det blir rökt makrill till middag!

Vi dubblerade Stad idag vid 12tiden. Väderutsikterna på VHF gav helt nya förutsägelser; frisk sydlig bris 10 m/s vid Stad. Mitt in die Nase som Ingrid Pfeiffer säger.

När vi tryckt oss förbi den gröna knytnäven kunde vi till och med segla en stund iallafall.

Ut på Stadhavet

Havhäst och kryckjor möter

Välkomnande

Nu ligger vi tryggt i Silde, en ö utanför Malöy. Vi har seglat 450 sjömil från  Svolvaer i Lofoten. Vi har 250 sjömil till Farsund, vårt sensommarparadis…

Vi korsade Hustadvika igår, det är 25 sjömil med dåligt rykte mellan Kristiansund och Ålesund. Pilotboken Norsk Los varnar för den:Hustadvika är ett av de mest farefulle og omtalte farvann langs norskekusten. Vi hade lätt och växlande bris och ingen sjögång, vi halkade, tacksamma,över på en räkmacka.

Kuststräckan är vild och vacker- stora höga gröna berg med hus och vikar längs stranden. Bergskedjorna bakom kustlinjen ligger skuggade som på en kinesisk tuschteckning, längst in såg vi fjällen ligga snöklädda i rosa kvällssol. Farleden går mellan låga grå skär och är helt öppen mot havet.

Vi fick krabbor i Kristiansund av en båtgranne som fångat dem på fyrplatsen Ona. Vi ligger nu på Finnöya, granne med Ona och åt upp krabborna, skalen vilar nu på havsbottnen nära stenarna där barn de lekt.

Vi märker värmen och mörkret, när vi passerade Ona fyr såg vi dess blixtar och fartygen hade lanternorna tända i skymningen.

Vi förtöjde utanpå en vacker liten träskuta i hamnen på Leka, jag beundrade hantverket ombord. Allt var traditionsenligt och väl genomfört. Förtöjningsgods i hampa med sydda taglingar, tjärade jungfrur vid vanten, nagelbänkar och focken snyggt rullad, prydligt sjömanskap. Skepparen hjälpte oss med förtöjningen, vi behövde all hjälp vi kunde få, han verkade kunna slå ett pålstek i sömnen, lugn och kompetent. Vi samarbetade med spring och förtöjningar. De hade massa folk ombord och även vi väntade gäster så vi pratade inte så mycket.

Nästa dag gick de om oss på fjorden, skutan gick lite snabbare i regndiset och jag kunde beundra hennes linjer. Stäven var rak och tvär, klyvarbommen stack aggressivt framåt, häcken var rundad med överhäng, hennes linjer hade engelskt ursprung. Bordläggningen var fernissad furu och de översta friborden var vitmålade. Mast och toppstång i furu, hon var gaffelriggad. Det enda avsteget från traditionen jag kunde se var att de hade rullfock där klyvaren skulle sitta, men rullbeslaget var av koppar och skoten var splitsade i skothornet och rullfock är funktionellt. Styrhuset traditionellt med stora rutor.

Vi såg dem senare på Folla, de valde en yttre väg, när jag kom upp på däck efter min middagslur sa Lisa

– Träskutan seglar därute, de vinner på oss!

Jag fick upp kikaren och konstaterade att även skutan gick för maskin men med stödsegel. Vi var före dem i Sätervika och hjälpte dem med tilläggningen, nu var det min tur att verka lugn och kompetent medan skutans skeppare flängde runt så som jag gjort på Leka. Kajaken som låg tvärs akterskeppet beredde honom besvär och åskådarna glädje. När väl skutan var förtöjd fick vi lite mer tid att prata…

Skutan heter Tvende Bröder och byggdes 1916 på Hemnesberget i Nordland och har använts som fiskebåt, skyddsbåt till fiskeflottan och till att skörda tång. Två entusiaster, Pål Ödegård och Bernt Heggseth, köpte henne år 1983, då var hon mest ett nedgånget skrov. Redan 1985 var hon tillräckligt klar för att dra på tur. Hennes långfärder har fört henne till Fair Isle, Shetland, Danmark, Holland och Lofoten, hemmahamnen är Kristiansund.

Nu seglar Pål och Lene med sonen Sondre skutan söderut. Pål har stor kalufs, fleecetröja, slidkniv i bältet och snus under överläppen. Lene har eleganta korta tights, svart linne, solglasögon, rosa läppstift. Sondre ser ut som reklam för norsk livsstil; en blond, leende, blåögd femåring. Och han är duktig på att ro dingen.

Tvende Bröder är 43 fot lång, 4,30 bred, 2,20 djup, 16 m hög. Byggd i gran och furu. Vikt 20 ton. Gaffelriggad med c:a 110 kvm. Volvo 100 hk.  Under däck har hon kajuta, pentry och våningskojer. Taket är fint vitmålat. Förbundet Kysten som värnar norsk kustkultur och gamla båtar gav i juli Tvende Bröder en plakett för bästa hantverk!

Ellen från Backafall drömmer om Briggen Tre Bröder i Gabriel Jönssons visa. Man har hittat namnet i ett arkiv i Landskrona, Tre Bröder har funnits i verkligheten, den också.

Vi sitter på däck en augustikväll och pratar, Pål längtar inte till havs utan till utskärgårdar och fiskevaer, Lene är kanske lite mer dragen till fjället. Nu har de köpt en fjällhytte, det blir nog en balansgång. Gemensamt är deras strävan att ge Sondre en uppväxt med mycket fjord och fjäll.

Solen går fortfarande ner sent men vi fick tända belysningen när vi gick ner i Siri kajuta. Vi går söderut, vi går mot hösten.