Barnbarnen Kalle och Olle mönstrade ombord när vi gick Väddö kanal. Pappa Nille körde dem ner på Björkö och de mönstrade på i SöderMörum och hängde med till Grisslehamn. Lisa utspisade den hungriga besättningen redan före tjänstgöring med gulaschsoppa och knäckemacka. Sedan styrde vi vidare norrut med nya rorsmän. Kalle först, Olle sedan i tjugominutersvakter. Lisa instruerade frivakten i elektronisk navigation nere i kajutan.

Vi mätte tillsammans med teknologie doktor Göran Berg mastens höjd över havet dagen innan. Mycket sofistikerat med en lina i storfallet och tumstock, därefter däckets höjd över havsytan. Högsta tillåtna höjd i kanalen är 17 meter och ketch Siri är 16 meter och 25 cm hög över havsytan. Med denna mätning fullgjord beslöt vi gå inre vägen, Person gillar inte vågor.

Jag hade föreslagit att pojkarna skulle segla med och Olle hade ovetande om mitt förslag bett att han och bror Kalle skulle få följa med. Kanalen är en charmerande vassig inomskärsled med nära kontakt med sommarvillor och överhängande träd. Vi missade en broöppning och fick som kompensation för väntetiden glass av Lisa, navigatören.

Lisa tyckte att gastar var lika bra som autopilot men autopiloten sjunger inte ”Jag skall köpa vingar för pengarna” hundra gånger i sträck med upprepade fnissanfall. Person bjöd på födelsedagsgodis och Kalle delade ut tuggummi. Jag hade beställt långsidesplats vid Ångbåtsbryggan så att Person skulle kunna ta sig i land enkelt och vi hittade dit direkt. Nille mötte och Anne-Charlotte bjöd på fiskgryta och tårta i sommarstället vi Notviken. Härligt. Syssling och familjefar Bosse visade runt på det utökade fastighetsbeståndet. Två nya hus sen senast.

Kalle och Olle tränade kator på trädäcket och kiai-skriken ekade över kusten. Kalle gjorde 150 situps, jag hjälpte honom räkna. Pojkarna har ju en rejäl morot i EM i Atén. Nille förbereder sig inför Midnattsloppet. Det är kanske dags att komma igång även för mig??