Vi gick tidigt från Kattelund, det går snabbare när man ligger för ankare. Lisa fixade kättingboxen och jag vevade ankarspelet. Jag borstade av leran innan jag drog upp en sista biten och Lisa styrde oss ur hemviken.  Upp förbi Broga där vi bodde på femtiotalet, det låg ett nytt hus där vi bodde då. Erngrens varv har expanderat sen jag var hoppilandkalle. Då hade gamle farbror Gunnar tändkulemotor och estniska flyktingen Maria skörtade upp kjolen och skar vass till korna för att dryga ut betet. Hon hade skor med blytyngder och skära, det var i slutet av självhushållet.

Det var inte kappsegling, det var lördag och fjärdarna var fyllda med segelbåtar. Det är färre motorbåtar än i norska vatten, segelbåtarna håller hög standard, de norska är ofta hytter med mast. Kraftig generalisering naturligtvis; Helge har en härlig egenbyggd mahognybåt . Vi seglade förbi Dalarö, Jungfrufjärden, Nämdöfjärden, Kanan, Möja Västerfjärd till Husaröleden. Lisa kom upp i sittbrunnen och räknade prickar med papperssjökortet i hand.

Vi fann vår avtalade förtöjning vid Klintsundets marina. Kalle och Anna mötte och jag lyckades lägga till med häcken mot bryggan i en ficka mellan Y-bommar. Utan missöden! Här avser vi ligga still och träffa vänner. Vi började med en trivsam måltid hemma hos Lisas dotter Anna och sambo Kalle. Rökt sik, hemlagad leverpastej, hembakat tunnbröd, glass med smultron och blåbär. Och Jaque hälsade oss med glädjeskutt, han och Max har varit på sommarkollo här på Ljusterö.

Jaque har med sin bädd ombord och ligger nu i redarhytten. Kajutan ligger djupt ner i båten och vi har förberett en särskild landgång för att underlätta förbi den branta trappan. Nu efter några dagar tar han sig ner med bara lite hjälp, lite bökigare att komma upp.  Men det här kommer att greja sig, han sprider sina kärlekfulla vibrationer och vi trivs ihop.

Vi har plockat blåbär, Jaque och jag. Har inte plockat blåbär i vuxen ålder, har aldrig tagit mig tid, nu har jag inte bråttom. Kan cancern gjort mig visare?. Jag har hittat en stig alldeles vid marinan för att promenera med Jaque, inga sommarstugor eller bebyggelse men massor med blåbär. Jaque lägger sig mitt i riset och mumsar, jag plockar flitigt i min burk. Det är bra att ligga still och låta själen komma i kapp…