”Behöver du en makker i eftermiddag?” Det var mitt sätt att fråga Gert om jag fick följa med ut och ta upp garnen som jag sett han satte tidigt i morse. ”Visst, du är välkommen ombord i eftermiddag, vid två tiden.” Gert har varit fiskare på Christiansö i hela sitt liv och vi har känt varandra i snart femtio år. Han fiskade med kuttern TonyAnn vid Grönland i sin ungdom, nu som pensionist blir det mest husbehovsfiske i fiskebåten Lars. Den är 23 fot och omfattas därför inte av fiskeregleringarna. Brodern Lasse i Rödvig har en likadan.

Det regnade när vi stack ut. Sonsonen Magnus var den riktiga makkern, fiskedrängen, 13 år i orange regnställ, Gert i svart o gula oljekläder och jag hade mitt orangea fiskeställ. Fiskebåten Lars är som en minikutter med styrhytt i aktern, skrovet är av vit plast och den har aluminium i reling och sudband. En stor vinsch finns för att dra garnen. Han hade satt bara några sjömil från Ön, alldeles utanför Tat den nordligaste fyren.

Gert demonstrerade stolt sina instrument, en stor plotter och autopilot som förde oss tillbaks till den position där han satt garnen. ”Det är så nimmt med plottern, jag ser bara ordentligt på ena ögat, jag skulle ha svårt att hitta flötena när jag är ensam” Dessutom hade han radar, nu i dimman kunde ju nöjesseglare komma.  Ekolodet visade djupet och Gert pekade ut fiskstimmen: ”Det där är nog skarpsill!”.

”Där borta är vakaren!” Jag såg den röda flaggan och Gert styrde fram och Magnus fångade flötet. Vinschen gjorde det tunga jobbet. Gert stannade vinschen varje gång en torsk kom upp ur vattnet, han pillrade ut fisken ur maskorna och kastade den i ett stort svart plastkar. Han hängde över båtsidan och spanade spänt ner i vattnet. Sextio eller sjuttio års fiske har inte minskat hans entusiasm.

Min roll var att bevaka radarn, garnets sista vakare låg vid Tat. ”Du styr förbi Tat, Per, så kan vi se på sälarna” Jag var som en ung pojke igen, jag satt och styrde en fiskebåt, hem från bragderna. Jag visste ju att Gert tog vägen om skären för att visa mig sälarna, han gjorde det av vänlighet, liksom han lät mig, inte autopiloten, styra tillbaka in till Ön. Gert rensade torsken under hemfärden, vi hade ett moln av mås och trut som kastade sig ner efter renset.

Hemma i hamnen fileade han torsken, han smekte loss filéerna med sin skarpa kniv, jag tror inte han behövde se för att rensa fisken, han har gjort det i sjuttio år. Hustru Stella mötte vid kajen i vackert gul poncho och som tack för turen hämtade jag en bok från ketch Siri. Jag fick filéer och rom med hem, middagen hade varit uppe ur havet tre timmar när Lisa och jag åt…