Som alla seglare vet förtöjer man i sundet mellan Christiansö och Fredriksö. För oss sommarbesökare är allt ett återseende, jag kom hit första gången 65 eller 66. De som nu befolkar hamnen är barn eller barnbarn till dem jag lärde känna då. Släktbanden är starka, jag är Annas far eller Johannas o Gustavs morfar, har min identitet huvudsakligast därigenom.

Barnens mor Eva Neveling med make CH låg oväntat förtöjda vid Fredriksö, där också skorstenenstår där dotter  Anna och ungarna bor. Eva o CH kommer ombord på kaffevisit i eftermiddag.

Vi har ätit Ruths kryddersild till lunch och det blir torsk fångad av Henrik och potatis från Berndt till middag. Umgänget är livgivande!!