Vi åt lunch ombord när vi burit ner dynorna . Under vintern ligger de på vinden hos Lisas mamma och vi baxade upp en stege på övervåningen. Lisa klättrade upp och skickade ner dem till mig. Det var som att ta fram sommaren ur förrådet, de gröna dynorna bär minnen av sol och värme. I kajutan balanserar de den mörka mahognyn, Lisa är bra på färger.

Jag tände kaminen, Viktor har gjort en eldkorg som jag fyllde med pellets och tändkuddar, sen tände jag och sänkte ner korgen i kaminen. Lisa tände fotogenlyktan, den är fast monterad och hänger i rufftaket med säkring i sidled av maststöttan. Värmen spred sig från kaminen och lampan, termometern visade på 16C, det var 5 C utomhus.

Jag bytte gasolflaska ute på akterdäck, den står i akterkistan för säkerhets skull. Regnet strilade ner i nacken och jag kände hur jag blev blöt om ändan som inte skyddades av jackan. Ventilen är säkrad av en röd plastmoj som kräver en speciellt bred mejsel för att få bort, Lisa hittade mejseln och efter lite bök med fumliga fingrar fick jag bort plastbiten. Hela anordningen är omvänt gängad så det är avigt att få allt på plats. Lisa hojtade från kajutan, gasen funkade och jag kröp ner i värmen. Den blöta jackan ångade framför den varma kaminen.

Varmt kaffe och skinkmacka och dansk ost till lunch, sedan sträckte vi ut oss för en liten lur. Kojen var härligt välbekant, fotot av Gaia o Tara hängde på skottet och genom ventilen såg jag varvsbyggnaden.

Efter vilan satte vi upp sprayhooden, den är vinröd med runda ventiler, Siri började se sjövärdig ut. Ett skepp under gång skall bära nationsflagga, jag plockade fram vår stora blågula duk och hissade den i sejnfallet på mesanmasten. Nu hade vi kommit ytterligare några steg  ut mot äventyret…