Jag skriver nu klart Blå sommar och Röda segel . Här ett nytt kapitel. Redaktören på Norstedts vill ha manuskriptet i november :

I Bergens hamn förtöjer vi vid Bryggen, det är ett av UNESCOs minnesmärken med välbevarade byggnader från Hansatiden. En bit bort på kajen står en staty till minnet av Shetland Larsen. Mörk och mäktig avbildar den Andra Världskrigets mest dekorerade marinofficer, Leif Larsen. Han står där i sydväst med ratten i sina kraftiga händer, han är en hjälte. Statyn påminner oss om de stordåd han gjorde i Shetland Gjengen eller på engelska The Shetland Bus. De transporterade under Andra Världskriget vapen och agenter från Shetland till motståndsrörelsen i det ockuperade Norge och medförde på återvägen flyktingar och information om nazisterna.

En av båtarna var Igland en 50 fots fiskebåt som fördes av Ole Grötle. Här är ett loggboksutdrag från 1941:

Sept 5  1800 Seglade från Lunna mot Norge

1900 Passerade Out Skerries, satte loggen kurs NNO

2400 Logg 34 sjömil. Lätt nordlig bris, molnigt

Sept 6     0400  Logg 65 sjömil. Ökande vind, allt väl.

0915  Flygplan passerar med nordlig kurs, vi tror att det är britiskt. Vinden ökar och sjön bygger upp. Mulet och regn.

1130  Logg 121 sjömil. Ligger bi för att surra oljefat i lastrummet.

1200 Vi går full fart igen

1600 Logg 147 sjömil.

1650 Land i sikte. Siktar Alden i öster. Ny kurs mot Olderveggen. Nordostlig vind och sjön ligger rätt emot.

Sept 7        0100 Vi går in i Bremangerfjorden. Månsken med enstaka regnbyar. Vi avser segla mitt i fjorden. Jag avser gå iland med livbåten. Jag måste få tag i min far och se om agenten har kontaktat honom.

0130 Vi ser en båt som kommer ut ur fjorden och vi styr mot Grotlevik för att undvika att bli sedda.

1530 Jag har varit hemma och fått veta att agenten har kontaktat min far. Min far och bror att åkt till Vetvik och vi är på väg dit nu. Vädret är förfärligt- storm och regn. Fått höra att tre personer har observerat oss. De rodde förbi båten när jag var hemma men lovade att inte berätta att de sett oss. Man kan inte vara säker, vissa människor kan inte hålla tungan i styr. Gud hjälpe dem om någonting händer min familj något genom att de har kontakt med mig. Om de förråder oss kommer det att vara det sista de gör.

1700 Vi har anlänt till Vetvik. Kastat ankar men låter maskinen gå för det blåser hårt och vi riskerar att kastas upp på land. Vi har våra vapen klara. Aalen och jag vilar medan Igland och Anfinn håller vakt

1900 Agenten och min bror är ombord. Vi kommer överens att vänta till kvällen med att gå till havs. Jag går iland för att träffa far som är på en av gårdarna.

1930 Tillbaks ombord. Vi tar ombord fler passagerare, fyra män, två flickor.

2000 Satte loggen vid Olderveggen och går mot Shetland. Vi lämnade två fat smörjolja iland vid Vetvik. Alla passagerare är ombord. Allt väl.

Sept 8            0530 Logg 70 sjömil. Nordosten blåser och vi rullar som helvete. Passagerarna sjösjuka, särskilt damerna. Alla segel är satta.

1200 Logg 121 sjömil. Lätt NO bris nu, solsken.

1600 Land i sikte.

2000 Vi angör vid Unst, Shetland nordligaste ö och följer kusten söderut.

Sept 9              Åter i hamn vid Lunna.

Norge ockuperades 9 april 1940 och på hösten började fiskebåtar söka sig över till Shetland på flykt från nazisterna. Båtarna var vanliga Nordsjötrålare på 50 fot som drevs av encylindriga semidieslar med tändkula som stånkade med rökringar från skorstenarna på traditionellt sätt. De kunde även seglas och hade storsegel och mesan.  Under vintern 1940 skickades båtarna ofta tillbaka med meddelanden och agenter till den växande motståndsrörelsen.

Major Mitchell från den brittiska armén fick i uppdrag att organisera verksamheten och löjtnanten Howarth från flottan blev hans förste medarbetare. Under sommaren 1941 skapade de denna moderna motsvarighet till de gamla kaparflottorna. Båtarna hade rekvirerats av engelsmännen, besättningarna var norska fiskare och sjömän som frivilligt anmälde sig, de var civilanställda. Befälet utövades av Mitchell och Howart. Norska flottan försökte senare överta befälet och införa en sorts disciplin men fick återlämna kommandot till Storbritannien efter att besättningarna krävt det.

Idén bakom Shetland Bus var att fiskarna var väl förtrogna med sin skärgård och kunde hitta skyddade hamnar och fartygen såg ut som alla de vanliga fiskebåtarna som låg ute vid kusten i sitt vanliga fredliga värv. De smälte alltså in i vardagslivet och kunde transportera vapen och ammunition till de olika motståndsgrupper som växte fram. Den svåra passagen var färden över Nordsjön, sommarnätterna var för ljusa så överseglingarna kunde bara äga rum under den mörka årstiden. Nordsjön plågas av kulingar redan under sommaren och i september börjar stormarna runt höstdagjämningen. Vi har på ketch Siri korsat Nordsjön sommartid och trots modern meteorologi och sommar mött kulingar sex gånger av tio. Vi på Siri är semesterseglande amatörer i fredstid, dessa frivilliga norrmän seglade över Nordsjön vintertid i storm och snö, blev de upptäckta av tyskt flyg blev de anfallna och sänkta. Minfält och bevakningen i land försvårade angöringen till kusten.

Måndagen den 10 november 1941 bröt en osedvanligt hård storm ut över Shetland, flera fartyg i Lerwicks hamn kastades upp på land, lastbilar blåstes av vägen, temporära förläggningar, så kallade Nissenhyddor, försvann. På tisdagen den 11:e november var det full orkan och vinden tjöt enligt Howarth ” vansinnigt, hysteriskt och demoniskt” Man kunde knappt gå utomhus för risken att bli sandblästrad eller träffad av flygande föremål. Skutan Arthur hade seglat till Norge den 8 november Shetland Larsen var skeppare och de hade en besättning på ytterligare sex man och de hade nått fram till kusten före ovädret och satt iland agenten Jonsen vid Bueland. Vid den tidigare överfarten hade bröderna Kinn följt med till Shetland, de fick nu tillfälle att besöka sina föräldrar och berätta att de inte tagits av tyskarna. De lossade sin last av vapen och sprängmedel, lämnade över kaffe, tobak och en flaska rom och gick till havs i gott väder.

60 sjömil ut på återfärden fångades de i stormen. Larsen beslöt att försöka komma i sjölä norr om Shetland och vid sextiden på tisdagen visade den döda räkningen att de var i närheten av Unst, den nordligaste ön på Shetland. Larsen beslöt att de skulle ligga bi med aktern mot sjön och invänta dagsljuset. Men mesanen satt fortfarande upp och den unge fiskaren Sigholt gick akterut för att ta in den. Två monstervågor dränkte plötsligt fartyget, delar av relingen krossades och vatten strömmade in i maskinrummet och stoppade maskinen. Båten beräknas ha haft två meter vatten över däck och vågorna svepte däcket rent på all utrustning som var fastbultad och surrad. Båten vräktes med bredsidan mot sjön och sjöarna dränkte upprepat fartyget. Den stora länspumpen drevs av motorn, det var därför livsviktigt att få motorrummet torrt så att maskinen kunde startas. Med hinkar och handpumpar fick man efter en timme åter fart på motorn och länspumpen.

Besättningen samlades i styrhytten och då först saknade man Sigholt, mesanseglet satt fortfarande uppe, tydligen hade monstervågorna fört med sig den unge fiskaren utan att någon uppmärksammat detta. Backslaget, växeln, hade dränkts i saltvatten och först efter tio timmar kunde fartyget göra fart genom vattnet igen. Med motorn och växeln i funktion kunde man åter styra upp mot sjön och den omedelbara faran för fartyget var förbi. De mötande sjöarna vräkte sig över skeppet och hindrade männen att nå skansen, de samsades om det trånga motorrummet och genomlevde de följande fyra dygnen genomvåta, frusna och utsvultna. Stormen, mörkret och snön begränsade sikten till några hundra meter. En kväll kom ett stort flygplan in över dem, det vände om och öppnade eld för att sänka dem. Norrmännen fick fram en kulspruta för att besvara elden men fick inte upp styrhyttens dörrar förrän planet var försvunnet.

Den fjärde dagen mojnade vinden något och sjöarna slog inte längre över däck, och i gryningen den 15 november förbättrades och de kände identifierade ön Fetlar på Shetland, de sökte sig in till basen vid Lunna. På basen brukade man fira återkomsten av ett fartyg från ett uppdrag med en ankerdram och Howarth berättar att just denna gång drack de billig champagne. Tre av besättningen somnade i sina stolar innan de druckit ur sina glas.

Samma storm sänkte Blia på Nordsjön. Båten var 55 fot lång och fördes av sina tidigare ägare, bröderna Leröy med ytterligare fyra man ombord som besättning. Snickaren Kvalheim hade hjälpt till att montera en luftvärnspjäs på fördäck och i sista stund gav löjnant Howart honom tillstånd att följa med på seglatsen. De nådde ön Stord och mötte agenten från Haugesund. Denne berättade att nazisterna och Gestapo sökte efter en motståndscell och att dessa män och deras familjer var i omedelbar fara för att arresteras. Bröderna Leröy beslöt att ta dem med till Shetland. Det var en farofylld expedition att samla så många personer ut till skärgården, totalt var de drygt fyrtio personer. Förhållandena ombord var förfärliga med så mycket folk ombord även vid en lugn passage, när stormen drabbade dem mitt på Nordsjön fick man aldrig veta hur förlisningen gick till. Snickaren Kvalheim som följde med på ett spännande äventyr kom aldrig åter till basen på Shetland.

Basen för Shetland Bus låg de första åren i Lunna men flyttades senare till Scalloway på västra sidan av Mainland. Där byggde Howart och hans män med stor uppfinnesrikedom en egen slip och fick ett eget reparationsvarv. För oss som älskar Fair Isle är det kul att själva maskineriet hämtades från just den ön. Kronprins Olav besökte basen under kriget och slipen heter fortfarande CrownPrince Olav’s slipway.

När vi låg med Siri i Scalloway för några år sedan såg vi statyn över The Shetland bus, drottning Sonja hade nyligt invigt den. Det är en fiskebåt i silver som stångar sig fram över en stormig Nordsjö på ett fundament av stenar från just de norska fjordar som båtarna besökte.  Detta minnesmärke och statyn i Bergens hamn visar de hågkomster Norge har av kriget och den högaktning norrmännen känner för dessa hjältar.