Kronprinsessan gifte sig igår. Lisa och jag tittade på TV i sjukrummet på Karolinska Sjukhuset. Läkarna får inte bukt på lunginflammationen. Ray ringde från Kvitsöy norr om Stavanger, där skulle vi ochså ha varit nu.Här en text från förra sommaren.

När jag fixat sudbandet vid Fanöy tog jag hand om krabbtinorna.  Jag hade betat med makrillrenset, men fick bara några småkrabbor. Vi har två hopfällbara tinor med ombord, varje tina har en rejäl järntacka som sänke och jag har lagt i en från fören och en från aktern men ännu har jag inte lyckats få några större fångster. Vi drack förmiddagskaffe och gick sen in till Florö för att köpa lampolja. Lisa gav sig upp i stan medan jag började undersöka Hurtigruttens tidtabell på nätet. Dotter Annas svärföräldrar Lasse och Inga åkte på fartyget Finnmarken för att fira Ingas 75-årsdag. Vi hade mött dem till sjöss tidigare under deras resa men inte fått kontakt, vi borde lyckas nu. Hemsidan gav besked, de skulle passera Florö under den kommande morgonen. Vi beslöt att gå vidare och lägga oss i Haerland som låg bara 25 sjömil söderut. Jag drevs söderut, ville vara runt Lindesnäs före septemberkulingarna.

Haerland är en yrkesfiskehamn. Två snygga moderna trålare, den gula Sjöglans och den blå Skjonholm låg vid kajen till fiskemottaket. En rutschbana för barn och lekfulla vuxna stod längst inne vid en liten badstrand, hela byn andades välstånd. Vi hade en fin plats för oss själva vid småbåtskajen med el och vatten, välhållet. På kajerna var det stora staplar med krabbtinor, här måste vi kunna köpa krabbor.

Jag pratade med en man som redde sina tinor men han skickade oss bort till fiskemottaket med uppmaningen att prata med Elisabeth; ”Hon snakker norsk och det är hon som bestämmer.” Vi gickförbi den nedlagda butiken och letade oss in och hittade en estländare som hämtade chefen. Elisabeth var en kraftig lång kvinna i blå overall med stora röda händer. Jo visst kunde vi få köpa krabbor, visste vi hur man kokade krabbor? Jo det visste vi. Hon kunde inte växla vår stora sedel. Jag log mitt vänligaste leende och lovade sjunga ”Ja vi elsker” till Haerlands och Elisabeths ära. Hon ruskade på huvudet och skrattade och sa till oss att ta krabborna och önskade oss smaklig måltid. Vi kokade och kylde krabborna till en stillsam supé.

Hurtigrutten skulle passera utanför Haerland nästa morgon, den är en mer än hundraårig institution längs Nordlandskusten. Det började 1891 då inrikesministeriet uppmanade rederierna att öppna en förbindelse som skulle fungera även vintertid och i mörker. Sjökapten With och mästerlotsen Holte upprättade en ledbeskrivning med kurser och tidangivelser och Vesteraalens Dampskibsselskap antog uppmaningen. Den första turen gick 2 juli 1893 från Trondheim och kom fram till Hammerfest tre dygn senare och man kunde med bibehållen punktlighet upprätthålla förbindelsen under vinterhalvåret. Tidigare tog det tre veckor för ett brev att sommartid nå Hammerfest från Trondheim, vintertid tog det fem månader. Turtätheten ökade och före 2:a världskriget var förbindelsen daglig och man startade från olika hamnar. Fem turer gick från Bergen, en från Stavanger och en från Trondheim. Kriget halverade skeppsflottan och det dröjde till 1953 innan det åter fanns en daglig förbindelse.

Nu är skeppen moderna och vi har mött dem dagligen under vår sjöfärd längs kusten. Vi fick kontakt på mobilen med Lasse och Inga och berättade att vi skulle ligga vid fyren Tussnakken och vinka. Så fort vi gått ut från hamnen tog Lisa över ratten och jag släppte ut dörjen för att ordna makrill till middagen. Det var lågt i tak med grå regnstinna molnmassor men ingen vind och jag fick upp sju småmakrillar som räckte till en måltid. När tiden för fartygspassagen hade passerat kallade jag upp Finnmarken på VHF och frågade var de tagit vägen. En vänlig kapten förklarade att han såg oss på radarn men han hade valt en annan led denna dag på grund av det dåliga vädret. Han lovade att söka upp Lasse och Inga och framföra vår hälsning. Senare i Stockholm fick vi veta att han uppfyllt sitt löfte.

Vi hade uppfyllt mina ambitioner att hylla Inga om än på avstånd och dessutom hade vi fått makrill till kvällen och vi följde Hurtigruttens exempel och drog oss inomskärs.

På fjärden mötte vi en örn som höll på att flyga rätt in i riggen, den flög med halvslutna ögon i den lätta motvinden och hade näbben öppen, var den kanske andfådd? I sista stund höjde den sig och passerade masttoppen med någon meter till godo och återtog därefter sin flykt bara någon meter över havsytan.

Vi fann en övergiven betongkaj vid Dingja söder om Sognesjön. Kajen var väl underhållen med gummidäck och fina pollare men det fanns ingen landförbindelse, det gick ingen väg till bryggan. Varför har man byggt en brygga utan väg? En omlastningsplats? Vi hade en underbar utsikt mot väster och solnedgången i havet. När tidvattnet sjönk upptäckte jag att det växte musslor i massor på betongpelarna nedanför däcken. Lisa höll en pyts under klasarna och jag stötte med båtshaken, ett fiffigt sätt att fixa middag. Skalen var kraftigt bevuxna med havstulpaner och vi tillbringade en bra stund med att skrapa dem rena så vi kunde ångkoka musslorna. Inget vatten i kastrullen bara värme. Nybakt baguette och Cajundressing, allt enligt Lisas recept.

Cajundressing

2 msk dijonsenap

1-2 pressade vitlöksklyftor

2-3 msk äppelcidervinäger

1,5 msk flytande honung

1,5 dl olja

Svartpeppar och salt

Blanda alla ingredienserna utom oljan som tillsätts litet i taget, precis som när man gör majonäs. Jag tar den mindre mängden vinäger och väljer rapsolja eftersom den är neutral i smaken. Serveras gärna till sallad.

Matbröd

Ugn 260⁰C, 15 minuter

½ pkt jäst

2 tsk salt

(1 msk honung)

6 dl vatten

2,5 dl fiberhavregryn

10-10,5 dl vetemjöl

Blanda alla ingredienser och låt jäsa till dubbel storlek i 1-2 timmar. Häll ut degen direkt på plåten, dela degen på längden i 3-4 delar. Vrid degen till baguetter, INTE knåda. Strö lite mjöl över och grädda direkt 15 minuter i 260⁰C.

Och efteråt serverade Lisa rökta makrillar. Jag vet inte hur maten är ombord på Hurtigrutten? Knappast bättre!