Nu i juni 2010 är vi fortfarande kvar i Täby, vi skulle ha utrustat Siri och seglat ut men planer blir sällan vad vi avsett. Lisa fick en rejäl dubbelsidig lunginflammation som till sist krävde sjukhusvård. Hon kom hem i onsdags och skall nu vila och återhämta sig. Vi hoppas kunna åka ner till Torekov nästa vecka och jag skall då vara ”a hardworking husband” och Lisa ”a patient wife”. Vi kommer sen semestersegla, inga strapatser; Fair Isle får vänta till nästa sommar. Här ett avsnitt ur manuskriptet till ” Blå sommar och Röda segel.

Ut på Stadthavet

havhäst och kryckjor möter.

Välkomnande!

Natthamnen i Ålesund var pittoresk med eget litet fågelberg för kryckjorna, en husgrund av natursten rätt ner i vattnet, där hade fåglarna en fristad, skyddad av gula bojar. Det svenska namnet tretåig mås låter så byråkratiskt, som om man skulle behöva fånga den och räkna tårna, då är norrmännens och färöingarnas namn vackrare; kryckja De kallar stormfågeln för havhäst, härligt romantiskt. Engelskans ord för kryckja är kittiwake och för stormfågel fulmar. Hamnen ligger mitt i stan med gångavstånd till allt. Vi fick en plats längs kajen, sommarens trängsel var över. Bills vänner hade sin lokal bara fem minuter från Ketch Siri och det var möte just denna kväll, en härlig blandning av nykomlingar och gamla rävar. De berättade att förr fanns ett riktigt fågelberg vid hamnen, det sprängdes bort för att ge plats åt den moderna världen.

Stadlandet står som en knytnäve ut mot havet. Norsk Los skriver:” Mange framhever Stadhavet som ett meget vaerhardt och farligt område.

Vi gick tidigt mot Stad. Vädertjänsten har en särskild prognos för området, vi förväntades ha skiftende bris, kanske från nordväst och våghöjden var prognostiserad till runt en meter. Det lät idealiskt. Akterut belyste solen berg och fjäll, det låg fortfarande snöfält runt topparna. Havet var blankt. Havssulor och lunnefåglar från fågelön Runde fiskade runt Ketch Siri. Allt såg positivt ut för att dubblera Stad. Sjön blev grövre när vi närmade oss och slog över förskeppet men fortfarande ingen vind, vågorna var dyning och strömsjö. Vi följde vädret både på nätet och på VHF, vid elvatiden fick vi helt nya väderutsikter: frisk sydlig bris 10 m/s vid Stad. Mitt in die Nase som Ingrid Pfeiffer säger. Jag tittade på Lisa och hon nickade, vi fortsatte.

Två norska segelbåtar stångade sig fram närmare land och hissade försegel när vinden kom och vi följde deras exempel. Strömsjön och dyningarna jämnade ut sig när vinden byggde upp ny sjö och vi dubblerade Stad vid 12-tiden. Vi fick vind och sjö från styrbord när vi girade in mot Silde och norrmännen hissade fullt och seglade snabbare än vi. Stadt är den mest respektingivande och hotfulla passagen på hela sjöfärden utmed kusten, Lisa log med hela ansiktet och jag kände hur mina axlar sänkte sig och hur jag andades mycket lättare

En naturtrogen sjöjungfru sitter på en järnten vid inloppet till hamnen på Silda och välkomnade oss. Vi har seglat 450 sjömil från Svolvaer i Lofoten och det är 250 sjömil till Farsund, vårt sensommarparadis. Sträckan runt Stad är c:a 24 sjömil, själva yttersta knogen är 8 sjömil. Alla har stor respekt för farvattnet, vikingarna släpade sina skepp över udden för att undvika farligheterna. Det finns idag ett allvarligt projekt att borra en tunnel genom berget så att yrkestrafiken skulle kunna passera genom den. Kystverket förordar en så stor tunnel att Hurtigrutens båtar skall kunna passera därigenom.

På Silda blommade ljungen och rönnbären rodnade, jag såg de första flyttsträck och vi längtade söderut.  Vi belönade oss med en vilodag och vandrade runt ön och mötte en fiskare som jag frågade:

– Hur många bofasta finns det på Silda nu?

– På vintern är det nog bara fyra – fem som bor kvar, jag bor och jobbar i Malöy, det går inte att försörja sig härute. Men sommartid har vi ju till och med restaurant i södra hamnen

– Var kan jag enklast dra upp lite torsk?

– Här har makrillen tagit över! Du skall vara heldig hvis du får en sej!

Nästa dag gick vi i lugn och ro över fjärden för inköp och bunkring i Målöy. På vägen dit dörjade jag upp sex makrillar. Det blev inkokt makrill till middag. Där fick vi det bästa priset på diesel. Mot kontant betalning!! Strömmen löpte söderut vid bryggan för mat och norrut vid macken, det blev inga lyckade tilläggningar.

På väg in i Skatestraumen såg vi en gubbe stå och hugga ved, han fick en väldig fart in i sjöboden när vi passerade. När han kom ut viftade han med en väldig svensk flagga, jag försökte gira in mot hans vik men strömmen var för stark, vi fick nöja oss med att vifta tillbaka. Hade han släktingar i Sverige eller var det en landsförvisad landsman?

Vi la till för natten vid Fanöy. Ett kulturminnesmärke över silloljetillverkningen, här kokade man olja och kajerna för de levererande fiskebåtarna finns fortfarande kvar. De flesta var förfallna men en var förstärkt med betong och såg hyfsad ut. Silloljan gick till livsmedelsindustrin och holländska Unilever var största kunden. Numera har de vegetabiliska oljorna konkurrerat ut såväl valolja som sillolja.

Vi spelade Alfapet. Lisa är mästare i Alfapet eller Scrabble, spelet där man lägger bokstavsbrickor för att skapa ord och få poäng. Vi tände fotogenlampan, Lisa kröp upp i soffan och jag satte mig tillrätta fåtöljen. Vårt Alfapetspel är kantstött men vi har alla bokstavsbitar. Och vi har mysigt trivsamt. Lisa löser korsord och kan alla tvåbokstavsord som OR och AR och ÖR och är överlägsen på att se kombinationer. Hon sopade banan med mig och bjöd sedan på inkokt makrill för att lägga plåster på mina sår.

Inkokt makrill

Alt 1

4-5 rensade makrillar skurna i bitar

Vatten så det täcker fisken

1 msk salt

10 vitpepparkorn

1 lagerblad

Dillfrö

Fiskfond

Alt 2

4-5 rensade makrillar skurna i bitar

0,5 dl vitvinsvinäger

0,5 dl socker

3 dl vatten

1 msk salt

1 rödlök skuren i skivor

1 skalad skivad morot

10 st vitpepparkorn

1 lagerblad

Dillkvistar (dillfrö)

Alt 1 och 2

Blanda alla ingredienser i en stor kastrull. Koka upp och låt sjuda några minuter. Lägg i fiskbitarna och låt koka 2-3 minuter. Tag kastrullen av värmen och låt fisken svalna i lagen.

Vi fick ett vindskifte på morgonen och väcktes av att vi skavde mot kajen. Sudbandet är av tryckimpregnerad furu, det hade skavts kraftigt innan jag vaknade, men lite träolja med grönt färgstoff maskerade skadan. Furu är mycket billigare än teak, jag har knäckt relingen mot en förtöjningsstolpe och bytte ut den skadade biten med en ny från brädgården för en hundring. Det är inte mycket man kan laga på Siri för en hundring!