En text från manuskriptet till Blå sommar och Röda segel. Igår sände jag in manuskript och bilder till Norstedts. Vi hade kommit överens om dead-line 1/5. Nu till Torekov och ketch Siri

Vi seglar hemåt och passerade Polcirkeln söderut onsdagen 29 juli  klockan 1018 . Just då svepte en havsörn över oss och två tumlare dök upp och lekte i vårt bogsvall, jag tog det som en avskedshälsning från midnattssolens vatten och som en uppmaning att återvända.

Motvind och motström,

vi strävar envist vidare!

Sjöfararns signum

Vi tog två långa kliv och nådde de förstenade systrarna på Alsten. Vi lämnade Jättarnas Rike och kom åter till en natur som har mer mänskliga proportioner. Det var ljummet och torrt i vår natthamn, Heröysundet, och vi fick snabbt på oss shorts. Vi åt den sista biten sej från Bodö till middag med blåbär från Enid till dessert!

Våra förväntningar på Nordland/Lofoten har överträffats, allt där är GIGANTISKT. Jag har sakta anpassat mig men är fortfarande väldigt observant, lite småskraj, jag vill inte ha hårt väder i dessa stora vatten, med dessa väldiga öar. Tycker det känns tryggt att ligga vid en brygga över natten. En äkta vildmarksseglare skall ÄLSKA att ligga i naturhamn och efteråt kunna bravera:”Vi låg i naturhamn på Längstutskär, lite riskfullt, dålig ankarbotten, men det var det värt– att vakna upp omgiven av mås och hav!” Det är ingenting för mig, jag vill ha trygg natthamn

Jag gillar att ha en stadig förtöjning för natten och vill inte pyjamassegla. Jag gillar att träffa folk och småprata om båtar, väder och vind och att få lokala tips. Jag gillar att ha elektricitet, Ketch Siri klarar sig gott utan landström men det gör livet ombord bekvämt. Jag gillar att ligga vid en flytbrygga i tidvattenområden. Norrut längs kusten är det fullt med småhamnar som har denna service, under juli delar vi den kanske med en motorbåt med småbarnsfamilj men aldrig hittills med ett gäng stökiga ungdomar. Under för och eftersäsong är vi ofta långseglare vid bryggan.

Vi väljer lugna hamnar, i Svolvaer kunde man ligga mitt i smeten men vi låg i den lugna Marinepollen och satt sedan inne i byen på kajkanten och på vänners båtar och beskådade spektaklet i stekarhamnen.

Visst ligger vi i naturhamn och njuter av tystnad och ensamhet, man kontaktar inte en annan båt i paradiset. Men på bryggan i gästhamnen träffar vi andra långseglare, aficionados och kufar, vi ser spännande båtar. Vi upplever gemenskap och hjälpsamhet. Även Tuppeware- och Bavariabåtar har trevligt folk ombord…

Vi pratar, som vi brukar på hemseglingen, om nästa års segling, vad vill vi göra? Lisa vill tillbaka till Lofoten. Kanske skall vi låta Ketch Siri övervintra? Det skulle undvika transportseglandet. Jag har så lätt att ta för långa etapper. Men nästa sommar skall vi nog segla lika länge men inte så långt. Vi pratar också om att lämna båten någon vecka inne i fjordarna och vandra på fjället.

Idag gick vi till Vega, bara 25 sjömil. Vi vek av från leden in mellan Sandö och Vardeön. Röda, låga kobbar med rönn och enbuskar, en flock med tärnor hängde över en grynna och fiskade och vi stoppade till på en skalle för att pilka för att få torsk till middagen. Lisa stod till rors och jag tog harpan upp på fördäck. Jag känner mig som fjorton år i kortbyxor och hjärtat bankar när reven tuggar mot fingrarna och fisken hugger. Här fick jag fyra bruna, vackra bergstorskar, det räckte gott till middag, harpan och Stingsilden fungerar. Jag har hört sägas att här uppe skall man sätta på potatisen innan man börjar pilka. Jag har inte blivit så stöddig än men kastar tillbaka alltför små fiskar.

Vi gick in i den östra hamnen på Vega, det låg fullt med motorbåtar vid bryggan men de flyttade snabbt och gästfritt om båtarna så att vi fick plats. Familjerna satt på bryggan och ungarna sprang runt och fiskade krabbor och småfisk. Motorbåtsfolket sitter gärna på bryggan i medförda hopvikbara stolar, på dagarna solar de, på kvällarna dricker de vin och hemkört, jag har aldrig sett seglare som sitter på bryggan och umgås med sina vänner..

På vägen in till Vega passerade vi två fiskare som satt och turades om att pumpa med ett fiskespö. Jag tittade på dem i kikaren och sa till Lisa att jag trodde de höll på att drilla och trötta ut en stor fisk. Fram på kvällen kom de in i hamnen. Det var två tyska sportfiskare som fångat en jättelik hälleflundra, en kveite på 110 kg. Det hade tagit dem 6, 5 timme att ta upp den. Jag mötte en av dem med fiskhuvudet i famnen, stort som ett hästhuvud. Vilken bjässe. Tyskarna firade med mycket öl den kvällen. Vi åt kokt torsk med hollandaise.

Hollandaise

Ca 1 hg smör

3 råa äggulor

2 msk citronsaft (alt 1 msk vitvinsvinäger)

(Timjan)

Skär smöret i tunna skivor och lägg i kastrullen med äggulor och citronsaft (och timjan). Låt stå i 30 minuter.  Strax före servering sätts kastrullen i vattenbad och såsen sjudes under kraftig vispning. Smaksätt eventuellt.

Vega är UNESCO World Heritage. Kvinnorna har här en tusenårig tradition att hålla ejder som husdjur. De bygger små hus åt fåglarna och förbereder redet med tång. När ruvning och kläckning är klar tar kvinnorna hand om dunet. Hög kvalitet, högt pris.

Leka är nästa hamn och vi lämnar därmed Nordland och går i Nordtröndelag. Lisa och jag träffades för tio år sedan på Storerikvollen i Tröndelag, vi är på hemmaplan och på väg söderut, det blir lite varmare och lite vänligare natur. Trivsamt!