Minnen från fjället och världens värsta tidvattenström, gärna kommentarer!

Stures hytte ligger en timme med bil öster om Bodö, för varje mil vi for inåt landet steg temperaturen och värmen höll i sig även uppe på lågfjället. Varje norrman med självaktning skall ha hytte, denna låg ensligt inne i björkskogen på bekvämt gångavstånd från parkeringen. Enid mötte med en stor kram, hennes mörka hy och svarta hår kontrasterade mot fjällbjörkarna. Vi satte oss på terrassen i solskenet, fjällen var runda och vänliga och nere i dalen mumlade forsen. Det doftade björk och mossa. Den torra sommaren har stoppat myggen och vi åt räkor och skinksmörgås. Enid hade gjort födelsedagstårta till Person, blåbär och vaniljkräm, kärleksfullt!

Sture tog Person i hand och vi gick ut på myren, den sviktade mjukt och välkomnande. Hjortronen var gulröda och mogna och jag pressade några mot gommen, det smakade vildmark. Den vita settern Arja sökte ripor i snårskogen, ögonen lyste när den störtade över myren. När den stannade till för att lapa vatten i ett myrhål glänste tungan röd mot torven. Myrens färger var rostrött, dovt grönt och mörkt brunt och i det svarta vattnet simmade vita näckrosor. I skuggiga lägen växte blåbär, Arja fick röda fläckar i pälsen när hon la sig i riset och Person blev blå om munnen.

Snöhöljda blommor

gäckande guldröda bär.

Vildmarkslängtan

Lisa och jag träffades första gången på fjället, nu enades vi om att vandra någon vecka nästa sommar, det är så annorlunda mot båtlivet på det yttre planet men nära i känslan av frihet och rymd. Och mycket svettigare!

Åter hemma på bryggan och Ketch Siri bjöd Lisa hela gänget på pastamiddag. Hamnen i Bodö byggs om och nu låg fiskebåtar och fritidsbåtar vid samma brygga. Fiskaren på N77 B, en storvuxen bjässe i gula hängselbyxor och glugg mellan framtänderna frågade om vi ville ha lite sej?  Han skänkte oss två jättefiléer, mat för oss i flera dagar.

Bodö suddades ut av bombningarna under kriget, bara några stenhus finns kvar, biblioteket och museet. Resten är nybyggd, en stadsdel heter fortfarande Svenskbyn, den byggdes upp med trähus från Sverige efter kriget. Bills vänner har sin lokal i elevhemmet vid sjukhuset i utkanten av staden. Jag missbedömde avståndet och kom för sent till mötet och hittade huset men inte lokalen. Jag har ju letat möteslokaler under många år av resor och snokade runt, till sist gick jag ner i källaren. Det luktade kaffe! Det brukar inte lukta kaffe i källare men på möten med Bills vänner brukar vi dricka kaffe. Jag sniffade och öppnade dörr efter dörr. Till slut hittade jag dem. Med på mötet var en svensk sjuksköterska, uppvuxen på Gärdet. Han var väl fyrtio år yngre än jag men från samma kvarter, nu möttes vi i en sliten soffa i Bodö.

Lisa följde Person till flyget, flygplatsen ligger på promenadavstånd från hamnen och jag åkte ut till Saltstraumen. Det är världens värsta tidvattenström, 400 millioner ton skall passera vid ”flo og fjaer” och vattnet strömmar med 22 knop! Indre Saltfjorden och Skjerstadsfjorden töms på vatten genom ett smalt sund, Saltstraumen två gånger om dagen, därefter fylls den igen. Det är ett turistjippo i vidunderlig miljö, ståtliga fjäll i fonden. Massor med fiskare, en liten pojke fick en liten fisk. Alla andra kastade blint, gång efter gång. Jag visste att vi skulle ha stekt sej till middag så jag tittade bara på…

Idag var det fullt brus kl 1558, då strömmade det som värst. Stora virvlar, tio meter i diameter och fem meter djupa, de kallas lokalt för kittlar. Vattnet bolmade upp och det bildades stående vågor. Det är världens största malström, långt värre än Corryvreckan säger vi som snobbar med att ha seglat i Hebriderna. Liksom där kan man åka upplevelsebåt för en massa pengar och man kan ta sin egen båt genom strömmen. Jag tog bussen, det blev billigare och bekvämare.

Ketch Siri låg kvar i Bodö hamn, Lisa hade förberett en av de stora filéerna till middag när jag kom tillbaka, vi åt stekt sej med potatispuré, citron och majonnäs. Sture och Enid kom förbi sent på kvällen, solen lyste fortfarande från en klar himmel, detta är midnattssolens land. Vi skulle gå söderut nästa dag, Lisa vill att vi skall komma tillbaka, kanske låta Siri övervintra. Det blev inget avsked, det blev ett ömsesidigt löfte om återseende.