Lite lågmält från i somras. Ett avsnitt ur manuskriptet till Blå sommar och Röda segel. Gärna kommentarer!

Jag ville till Bodö, jag ville att Persons vistelse ombord skulle gå utan hög sjö, utan hårda vindar. Väderutsikterna förutsade dimbankar och stiltje men att vädret skulle klarna. Vi var den enda båten i hamnen som gjorde oss klara att gå.

– Lisa, dom andra verkar ta sovmorgon men jag tycker vi sticker som vi sagt. Det tar bara några timmar

– Ja, Person sover, vi går så får han vakna i lugn och ro.

– Det ser tjockt ut men det är enkla vatten till Bodö, vi kör. Vi går ut på akterspring

Vår nya motor går så tyst så ingen märkte när vi smet ut. När vi kom ur hamnen på Kjerringö såg jag ett vitt flöte, med kikaren fann jag att det var en vit båt, dimman var tjock. Vi satte på radarn och satte kurs mot söder. Dimman förtrollar och förvrider djupseendet, jag fångades av ännu ett vitt sken, det visade sig komma från bröstet på en havstrut. Lisa stod vid navigationsbordet och såg de mötande båtarna fyra sjömil bort på radarn och jag fick syn på dem i diset två- trehundra meter bort när jag spanade vid ratten. Person vaknade och vinkade god morgon från ruffluckan, ögonen var lite morgonsömniga, han hade röd varm tröja och stora grå fleecebyxor på sig. Lisa bredde några mackor och serverade Person frukost, hon var mamma och navigatör simultant.

Vi precisionsnavigerade och Lisa berättade i god tid om möten, fyrar och märken.

– Ut om babord skall du snart se en kobbe med en fyr

– Den ligger där, det verkar lätta, jag tror vi ser längre nu. Lisa, det ligger några stora vita plättar på stranden bortom fyrkobben. Ser ut som snö?

– Vi närmar Bodö, kan det vara hus som du ser?

– Det är Mexi-tegelvillor, vi har varit i vildmarken för länge.

Sture ringde och berättade att han hade fixat en fin plats i Bodös gästhamn och skulle möta vid tilläggningen. Dimmolnen kom och gick, i ena stunden sken solen i nästa var det heltjockt. Det låg några båtar och pilkade och jag såg några fartyg förtöjda vid bunkringsanläggningar om babord. Lisa lugnade mig från navigationsbordet:

– Hamnen öppnar sig bortom udden, var beredd på att gira babord.

– OK, nu ser jag småbåtshamnen.

Vi mötte en RIB- båt med en gubbe i röd overall som hojtade till oss att fortsätta in mot brygga F, ett vänligt välkomnande. Sture tog emot förtöjningslinorna. Han hade shorts och T-shirt, jag hade fullt sjöställ med stövlar, det var tydligen varmare i land. Person hade jeans och snygg tröja på sig när han gick upp på däck och hälsade på Sture, han verkade nöjd att sjöfärden var över och att den hade varit problemfri. Sture berättade att Enid hade frisknat till från influensan och var uppe i fjällhytten. I morgon skulle Sture hämta oss med bilen och vi skulle köra upp till henne.

Spänningen släppte, jag kände att jag kunde koppla av, Persons tid ombord hade gått som jag önskat. Lite vind, fisk på kroken och trevlig födelsedagsfest. Till kvällen väntade Harry Potter på kino och familjeliv i civilisationen…