Lisa och jag har varit på utflykt. Gärna kommentarer!

Dick och Gitte bjöd på frokost i KNASTENs MINDE, det är Dicks röda sjöbod i Korsörs hamn. Uppe på slipen framför boden låg fiskeövervaknings fartyget Havtern , blå , vit och grå, den ena propellern var borta på reparation. Boden är nybyggd, den gamla var så sliten att den inte kunde repareras. I fönstret fanns en kontaktannons: ”Kvinna sökes för hushållsarbete, egen bil och båt nödvändig. Skicka foto på bilen och båten” Dicks egen båt, Eva af Korsör, ligger förtöjd runt hörnet i fiskehamnen. Dimman låg tät och dolde utsikten över Stora Bält.

Dick och Gitte har haft restaurang och inne i boden bjöd de på ett bord med det överflöd som bara danska krögare kan skapa; torsksallad i gul majonnäs krönt av ett berg med röda räkor, aladåb på horngädda, stekt sill, rökt stenbit, rollmops, stekt rödspätta med remouladsås och stekt ål. Därefter stor ostbricka. Därefter kaffe och kaka. Öl, vin, vatten, Cola till mig.  När dimman lättade såg vi de nya husen som byggts på den gamla färjepiren och Gitte skrattade: ”När en av oss dör, Pedersen, då skall jag bo därute som en glad änka!”

Förr lät skepparna måla av sina skepp, kaptenstavlor. I vårt hem hänger en kaptenstavla av Brig Siri i Venedig från år 1853, den fördes av John Wilhelm Fröstedt, min morfars farfar. Nu var Lisa och jag i Korsör för att hämta kaptenstavlan som Walther hade målat åt oss. En härlig komposition med vårt skepp slörande i sommarvinden utanför De Sju Systrarna på ön Alsten strax söder om Polcirkeln. Walther har dessutom gett Ketch Siris backstag nya lusplattingar. Lusplattingar är som stora piprensare som vi har på backstagen för att förhindra att storseglet skavs när vi har seglar för öppen vind. De gamla var av konstfiber och svarta, fula och slitna, de nya är av hampa, ljusbruna och fräscha. Walther är marinmålare, sjökapten och seglare och hans fru Inge sköter hem och trädgård.

Vi har träffat Dick och Walther några somrar, nu senast i Egersund. De seglar en sex meter lång Fredriksundsjolle med gaffelrigg och peke, den är byggd av lärk. Första sommaren vi träffades skulle de till Shetland, en sjöfärd i samma klass som vikingafärderna. Den senaste sommaren hade de vänt vid Sognefjord under sin färd mot Lofoten, de hade tröttnat på den eviga motvinden.  Över en bayer i Ketch Siris kajuta lovade Walther att måla av vårt skepp och förnya våra lusplattingar i utbyte mot några av våra böcker. En generös sjöfarare!

Walther och Inge hade bjudit oss att sova över i sitt hus, vardagsrummet var prytt av en landskapsmålning gjord av hans mormor, han har tydligen sin konstnärliga ådra i arv. Trappan upp till övervåningen var brant som en lejdare, Inge hävdade att detta skulle hålla dem friska och raska. Säkert så, på natten gick jag baklänges utför trappen, jag litade inte på mina sömniga ben.

Efter frukost nästa morgon tittade vi på vårtecknen i deras have. På danska heter snödroppar vintergäck och för den gula blomma vi kallar vintergäck använder danskarna det latinska namnet Eranthis. Fin sikt, bron över Stora Bält var magnifik, på den for vi tacksamma vidare söderut, mot Hamburg!