Haikumästaren Basho skapade en egen litterär form, haibun eller haiku-prosa. Texten skall vara kompakt och innehålla en eller flera haiku. Inledningen här är ett av mina försök till haibun. Gärna åsikter och kommentarer.

Trollfjorden var unikt vacker, silversvarta berg stupade rätt ner i mörkt vatten. Röd rallarros och gul måra klättrade i skrevorna tillsammans med vajande ormbunkar. I skyddade lägen stod små stånd av fjällbjörk och rönn. Solen bröt fram ur molnen när vi styrde in i fjorden och de mörkgröna enesnåren blev ljusa och lysande. En tobisgrissla svirrade förbi med lackröda fötter.

Lofoten lockar,

drömmen drog oss tusen mil.

Midnattssol.

Vår sjöfärd mot norr förde oss till Trollfjorden norr om Svolvaer alldeles på gränsen till Vesterålen. Där vände vi söderut, vi nådde 68 grader 24 min N, 15 grader, 06 min O. Nu styrde vi söderut, vinden som varit nordlig vände nu och blev sydlig för första gången! Vi var ju vana vid att ha vinden i näbbet och tog natthamn i Skrova, det är Östra Lofotens största fiskevaer.  En örn satt på sitt utkiksberg och kastade sig ner på ett fiskstim men missade sitt byte, återvände till sin klippa, satte sig i profil och återupptog spanandet. Valkanoner prydde några trädgårdar, en hade till och med harpunhuvudet kvar. Skrova, Ellingsen seafood AS, tar emot huvuddelen av den val som landas i Norge. Runt hamnen låg rorbuer, fiskebodar, som fortfarande verkar användas till förvaring av redskap, inte nybyggda till förvaring av turister. Vita fiskemottak, en del gamla och väderbitna i trä, några rappade i sten visade att hamnen var levande.

Svenska Johanna II låg vid pontonen och hjälpte oss förtöja. De har haft båten i Harstad över vintern och avser stanna ännu en sommar. De har rundat Nordkap i regn och kyla och fångats av naturen och människorna häruppe. Husmor fileade sej, doften på bryggan avslöjade att de stekte dem till middag.

Väderprofeterna lovade regn  och vindar från sydost.  Vi firade Persons födelsedag med sång, presenter och Björnkaka med grädde och jordgubbssylt. Vi gick på förmiddagen för att nå fram till vår avsedda natthamn, Skutvik, innan vinden vaknat och innan regnet börjat. Både Lisa och jag är angelägna om att Persons vistelse ombordskall bli lyckad. Vi granskar väderutsikterna extra noggrant och lite oroligt. Per har svårt med balansen och gillar inte när det gungar eller båten kränger.

Vi siktade två grupper med val på Vestfjorden.  Det var två olika flockar, de hade små utblås och korta rullningar i ytan; vår valbok identifierade dem till Minke whales, vår båtgranne Hugo  i Skutvik kallar dessa för Vågeval och berättar att de är vanliga på Vestfjorden. Kanske är det bara vi sörlänningar som blir upphetsade, valarna var fina utropstecken till avslutningen av vår tid på Lofoten.

Vi nådde Skutvik utan problem och förtöjde vid den minsta pontonbryggan vi legat vid, bara plats till två båtar. Nu var vi på fastlandssidan av Vestfjorden, det kändes väldigt skönt, nu är vi säkra på att nå Bodö i tid för Persons hemresa. Vi hade fest för sonen Per . Det blev grillafton med båtgrannar, en del nya vänner; Vegan och Torild från Longyearbyn, en del gamla bekanta; Terje och Inger från Trondheim, Hugo från Svolvaer. Vi förtöjde utanpå varandra och alla bidrog till festen. Vi hurrade och sjöng för Person.

Kvällsregnet kom och vi drack kaffe med björnkaka, grädde och lingonsylt nere i Siris kajuta. Inger berättade att hon dragit upp kveite, helleflundra inne vid Svartisen i sommar. Vi har köpt likadan pilk som hon använde, vi skall prova senare.

Imorgon går vi mot Kjerringö, homeward bound!