Tack för trevliga och uppmuntrande kommentarer. Gärna flera!!

Vi har en presentation byggd på Lycka är ett Sommarskepp. Lisa och jag har kört den för Oceanseglarna och Kryssarklubben, på onsdag 17/2 lyssnar Flottans män i Linköping. Intresserad av en upplevelse för din båtklubb?

Här kommer ett nytt kapitel från manuskriptet till Blå sommar och Röda segel:

Saganatten berättar att Suliskungens odygdiga döttrar och deras barnflicka Lekamöya badade nakna i sommarnatten på ön Landegode. Hestemannen satt och drömde vid Svolvaer på andra sidan Vesterfjorden, han greps av kättja då han skymtade Lekamöya och kastade sig upp på sin springare för att ta henne. Flickorna hörde hovslagen och flydde söderut. Sommarnattens väsen tål inte ljus och alla förstenades de av solens strålar. De sju systrarna ser ner på farleden vid Alsten, Lekamöya står på Leka och Hestemannen blev kvar på Hestmona.

Idag är Landegode en ren fiskehamn. Fiskebåtarna, N 96 B röd och vit, N 66 B vit med röd rand, N 240 B stor blå, N 41 B röd och vit, är förtöjda vid kaj.  N 134 B blå och vit, N 380 B gul och vit ligger på svaj. Ett fiskemottak och fiskebruk i ful grå betong på kajen. Där jobbade förut 12 personer, flera svenska gästarbetare från Mälardalen. Norrmännen fridlyste fisksorten uer och därmed försvann underlaget och mottaket stängdes för fyra år sedan.

Det finns en flytbrygga för de bofastas fritidsbåtar, längst ut finns några gästplatser, vi låg tre segelbåtar här över natten. Fiskaren Roar och hans thailändska sambo rensade torsk vid sin rorbu, jag fick inte köpa men jag fick en fyrakilos torsk till skänks. Så färsk skall fisk vara. Lisa kokade den i havsvatten och vi frossade på kokt torsk med lever. Smör och pepparrot.

På avstånd är ön en stor klippa i havet, den högsta toppen, Kvitind, är 788 meter. Våra båtgrannar, far och två söner besteg toppen. Klippan är barskt grå med stråk av grönska. När vi gick tur öppnade sig en dal med bebyggelse, det bor runt femtio personer här på årsbasis. En svenska från Eskilstuna började jobba på ett kringresande tivoli, träffade en norrman och hamnade här som fiskarkone. Hon satt i sin trädgård med sina föräldrar och vi fick ett prat över staketet under vår morgontur.

Vi såg fjällsippa, hjortron och fjällgröna men även ängsblommor som rödklöver och vänderot. När vi på händer och knän klättrade upp på några bergknallar luktade det varm klippa och ljung. Vid en sandstrand stod torkställningar för torrfisk, inte längre i bruk.  Gravplatsen låg med ett litet kapell i en sänka skyddad från havsvinden, där fanns det tillräckligt med jord för gravar. I öster låg fjällen bortom Saltfjorden med snöklädda toppar och långt i väster såg vi Lofotsväggen. Havet var stilla och försilvrat.

Väl tillbaka vid Ketch Siri följde jag systrarnas exempel och badade naken i Vesterfjorden. Det var 11 grader, friskt. Det fanns ingen risk för att en trollkone skulle drabbas av lusta vid åsynen av min frusna… kropp. Lisa bjöd på lunch, sallad på torsk med rödbetsmajonäs. Det goda livet.