Min svägerska Ulla  har berättat att Femina nr 2 som kommer ut 19/1 har en fin presentation av boken Lycka är ett Sommarskepp. Här nedan följer nästa text från manuskriptet till Blå sommar och Röda segel.

Lars Lindblad kommenterade förra texten, gärna fler synpunkter!

Från Trondheimsfjorden tog vi ett jättekliv, stack tidigt, tidigt och gick 120 sjömil på 20 timmar i ett svep över Folla till Rörvik, sol och bara lätt motvind. Vädergubbarna varnade för kuling om någon dag och jag ville vara på rätt sida om Folla, ytterligare en kuststräcka som Norsk Los varnar för. När vi började prata om att segla till Lofoten för några år sedan visste jag väldigt lite om Norges geografi, norr om Trondheim var ” terra et mare incognita”, en vit yta på kartan upplyst av Narvik och Lofoten. Lisa och jag hade vandrat i Tröndelag det var allt och vi har en bilkarta ombord så jag kan relatera olika orter till svenska motsvarigheter. Rörvik ligger fortfarande i Nordtröndelag men i höjd med Skellefteå.

Klockan var 2230 när vi närmade oss Rörvik, Hurtigruttens kryssning passerade oss väl belyst av midnattsolen.

-När tror du att solen går ner Lisa? frågade jag

-Om en dryg halvtimme, vid elva nån gång, svarade Lisa

-Jag tror alldeles vid tolv, vi är nära polcirkeln, sa jag

När vi hade förtöjt i Rörvik vid midnatt var solen fortfarande uppe, den gick ner vid ett-tiden, vi hade bägge glömt bort att vi hade sommartid.

Vi väntade ut kulingen och vandrade runt i Rörvik nästa dag, vi träffade Per och Anne från Gillelje och drack kaffe i deras ”Späckhuggare” De är bergtagna av Nordland, de seglar hit varje sommar.

– Vet du varför man skall vara två ombord här uppe? frågade Anne.

– Nej, är det för säkerheten eller? svarade jag lite fånigt.

– Nej, det är för att man måste ha någon att dela skönhetsupplevelsen med, log Anne med vänliga ögon.

– När ni kommer norr om Leka går ni in i Helgeland och Nordland, där seglar ni in i skönheten, sa Per

– Har ni seglat runt bland de danska öarna, vi är ju grannar nere i Kattegatt?

– När vi blir så gamla att vi inte orkar segla hit, då skall vi segla runt bland de danska öarna, svarade Anne

Vi fortsätter norrut nästa morgon. Luften är alldeles klar, bergen står som en mur in över land, några ödehus betraktar oss när vi snirklar fram mellan kala öar med gröna gräsplättar. En havsörn sitter som en staty högt på en klippa. Jag försöker dörja och Lisa står till rors.

VHF-vädret varnar för styv kuling, vi är så nära att vi lyssnar på Bodö Radio. De ger vädret för Spetsbergen och för oss. Vi är inomskärs, det är inte farligt men rätt i näbbet så vi går in till Leka, en ö längs leden norrut.

Vi får hjälp vid tilläggningen av en man från en stilig träkutter, hans golden retriever hälsar oss välkommen. Jag får ett hugg av längtan efter Gaia. Lisa vet att bota min hemlängtan. ”Det blir fenalår och äggröra till lunch!”

Man skall vara två ombord!