Vi fortsätter med text från manuskriptet till Blå sommar och Röda segel. Gärna kommentarer

Vi drogs norrut och gick tidigt från Ålesund, den sista biten upp mot Kristiansund är ytterligare en beryktad kuststräcka, Hustadsvika. Det är trettio sjömil är helt oskyddade mot havet. Norsk Los säger så här: Hustadsvika är et av de mest farefulle och omtalte farvann langs norskekysten. Sjöräddningsselskapet hade tidigare eskort från hamnen Bud i söder till Kristiansund i norr. Jag berättade inte i förväg för Lisa vad jag läst i seglingsbeskrivningen och vi tuffade på i strålande sol och lugnt väder. Men man behöver inte mycket fantasi för att se hur otäckt det skulle vara i hårt väder.

Hamnen i Kristiansund har bra flytbryggor, snygg dusch och ett trevligt hamnkaptenspar. Vi fick veta att Siri på norska betyder potta. Så vi seglar kring i Pottan från Stockholm. Inte undra på att vi blir trevligt bemötta. Nu var det juli och vi har mött två, tre segelbåtar till sjöss de senaste dagarna. I Florö hamn låg vi fem segelbåtar, i Ålesund kanske tio, här i Kristiansund sex seglare, lite fler motorbåtar.   Det är svårt att gå och lägga sig. Vi är långt norrut och långt västerut, solen skiner sent på kvällen och det är ljust hela natten. Vännen Sverre ringde och undrade var vi var.

– I Kristiansund i södra Möre”.

– Vi är i norra Möre. Oddveig har sitt barndomshjem här, skall vi ses?”

– Visst var då?

– Får vi bjuda på lunch på Smöla?

– Låter kul, tack gärna.

– Det gamla färjeläget ligger i Straumen, där finns en gästhamn. Vi möts där.

– Ni har ju varit ombord på Siri när vi firade Sveriges nationaldag, du känner igen oss

– Blir göy!

När jag tittade på sjökortet brast jag i skratt, det var mer sten och skär än vatten. Men färjan hade ju kört där i många år och leden var väl utmärkt. När vi kom in mot bryggan var alla båtplatser upptagna av småbåtar och vi la oss utanpå den enda segelbåten. Den store Sverre mötte med ett brett leende och den vackra Oddveig var helt klädd i vitt. Sverre föddes på Hardangervidda och såg sin första bil när han var tolv, Oddveig växte upp på ön Stabben i ett hemman med båt och fotogenlyktor. Sverre blev ekonom och Oddveig sjuksköterska och lever nu framgångsrika i Oslo. Sverre och jag jobbar ihop.

Smöla var en låg stor och stenig ö med ett hedlandskap som ett lågfjäll. All bebyggelse låg vid kusten. Mitt på ön låg en jättelik vindkraftpark, det svischade i luften. Det var så fattigt på jord att man verkade ha lagt öns begravningsplatser där det fanns tillräckligt tjockt jordtäcke. Vi såg tre olika platser med små minikapell och gravfält när Sverre körde oss runt på ön.

Fiskeläget Veiholmen låg längst i väster, vi körde över vägbankar och låga broar till ett komplett samhälle med hamn, kyrka, fiskemottak, krogar, skola och en staty över ”Fiskarkärringa”. Hon stod där i koppar med sonen vid handen och spanade oroligt ut över havet. Sverre och Oddveig förstod dialekten och fann ett lunchställe. De serverade ”gammelsej med stapp och fläsk”. Det var filead småsej som legat i salt några år, vattnats ur och kokats. Denna serverades med potatismos och fläsk. Jättegott! Sverre hade börjat på diet utan kolhydrater, tomatsallad verkade inte hänga ihop med gammelsej. Och han åt varken ostekake eller gulerotkake. Hoppas han förlorade något kilo! Oddveig sa med viss stolthet ”I mitt hem åt vi aldrig gammelsej, vi hade alltid färsk fisk.” …

Nästa morgon kom vi smygande i dimman genom farleden ut från Smöla. En havsörn satt på sjömärket bara femtio meter bort och plötsligt märkte den oss, öppnade den gula näbben och skrek irriterat och flög bort. Örnen skrämde upp några havstrutar som protesterade högljutt . De försvann över öarna. Dimman hängde tät och vi såg bara från det ena märket till det andra, med radar och plotter kom vi oss ut på Trondheimsleia från Straumen på Smöla.  Vi fortsatte norrut mot mynningen av Trondheimsfjorden. Där låg småbåtar och fiskade och jag kastade i dörjen.  Jag fick två sej, kanske Oddveig har rätt i alla fall, färsk sej är nog godare än gammelsej. Vi åt dem kokta med pepparrot och smält smör