Nästa text från manuskriptet till Blå Sommar och Röda Segel.

Tack till Håkan, gärna fler kommentatorer. Glad Lucia, snart vänder det!

Först kommer kylan

sen försvinner skärgården.

Sommardimma

Dimman mötte oss i Haugesund, jag kände kylan och såg vita tussar driva in i sundet och därefter kom dimbanken rullande mot oss.

– Känner du dimman Lisa? Jag tycker vi kör på!

– Jag ser den, det är ju inte så långt till Rövaer, vi sätter på radarn, inloppet är  väl märkt. Vi fortsätter.

Lisa satte sig vid radarn i kajutan. Vi ser oss själva på sjökortsplottern och har koll på andra genom radarn .

– Pela har försvunnit, har du henne på radarn? Vilken sikt har vi egentligen?

– Hon ligger bara en kabellängd akter om oss.

– Då ser vi inte 200 meter.

– Per, det är ett litet eko föröver, en distansminut bort, ser du något.

– Inte än, jag håller utkik

Det ljusnade och plötsligt såg jag blå himmel rakt ovanför mig och alldeles efter såg jag runda harmoniska kobbar långt västerut, även havet blev vänligt med små glada vågor. En vit liten plastbåt med aktersnurra låg förut med en gubbe som pilkade.

– Du Lisa, det lättar, ekot är en gubbe som pilkar. Kom upp på däck, jag tror jag ser fyren.

Fyren norr om Rövaer är mörkröd, kort och knubbig. Inseglingen till Rövaer är snirklig men väl utmärkt. Vi smög genom leden och när vi kom in i hamnbassängen flyttade sig båtarna Kittiwake och Lova ut från bryggan för att ge plats. John på Kittiwake styrde ut mot oss.

– Seamanship var en bra bok, sa John. Välkomna tillbaks till Rövaer. Vi får plats alla vid bryggan. Blir nog bäst om Pela ligger innerst.

– Jag gillade Vågspel och Farvel Rundö. Kul att du tyckte om Nicolson, svarade jag.

John och jag lånar böcker av varandra över vintern och byter när vi träffas nästa år. Hamnen på Rövaer  begränsas i söder av en bro, där ligger gästbryggorna.  I norr ligger en inbjudande badstrand. Vi cirklade runt i hamnen i låg fart som flygplan som väntar på sin tur. Rudin, en underskön ketch med bronsvinschar, låg redan vid Johns privata brygga. Pela förtöjde akter om Rudin och sen fyllde vi andra på och till slut låg vi fem svenska båtar i ett stort paket . En tapper norrman, en Hallberg-Rassy, Emil, anslöt sig till sällskapet.

Alla hade vi på något sett kontakt med John, den svenske sjömannen och seglaren som lever sin dröm på Rövaer. Han har en fräsch norsk pike, Gerda, en sjöbod, en kaj, en stålkutter, Kittiwake, och en Havsfidra. Och katter och del i en BorderCollievalp. John jobbar med fiske och på supply – båtar. Han lever för och i havet. Allt annat verkar vara mindre viktigt. Genom rykten, VHF och mobiltelefon visste tydligen John att vi alla skulle komma.

Så småningom satt nästan alla ombord på Siri och kelade med hundvalpen. Ett brunt och ett blått öga, svart och vit. Den gick från knä till knä och kurade in sig hos Lisa. John hade ordnat en låda med småsej och vi enades att grilla dem på kajen och ha knytkalas. John fixade grillar och jag sköljde och saltade innan Eva-Marie stoppade ramslök i buken på fiskarna och rullade in dem i folie. Vi kokade potatis hos oss, norrmännen Kjel l och Ragnhild lagade fisksoppa, Bengt och Carina bakade jordgubbstårta, Olof bidrog med vin, alla hjälptes åt.

Anders och jag pratade hundar och valpen jagade måsar. Som kvällens höjdpunkt hade John ordnat att vi fick en hel låda med nykokta havskräftor. Vi frossade och satt kvar på kajen och småpratade till kylan och kvällen drev oss in i våra varmare båtar. Jag gillar det här, vi får träffa andra aficionados som delar samma drömmar och som valt att segla i samma kalla vatten. Vi fann under kvällen att vi även fångats av samma äventyr; Shetland Larsen och Shetland Bus, Max Manus och Jan Baalsrud är kända namn och behöver ingen förklaring. Och vi får tips om bra hamnar och farleder. Bengt på Lova berättade om Straumerna norr om Bergen och John berättade att han kört dem med rutebåten.

Nästa morgon bjöd John in oss i sin rorbu, sin sjöbod. På loftet hade han byggt två isolerade jättelådor, han och Gerda bodde i bostadslådan med våningssäng, arbetsbord, bokhyllor och TV, spartanskt trivsamt. Den andra innehöll bad och toalett. Resten av loftet hade fått bibehålla arbetsatmosfären, en hängmatta i öppningen mot havet var enda avsteget. John och jag lånade nya böcker från varandra, vi kom överens att lämna tillbaks dem nästa sommar precis som i år. Min vinterläsning blir Den siste vikingen och John skall läsa The secret life of lobsters.

Vi lyckades lösgöra Pela och Ketch Siri från fartygspaketet vid bryggan och styrde ut, Lofoten lockar. Lisa och jag gick för maskin över Sletta, Pela kryssade. Mot kvällen tog vi emot dem i Kolbeinhamn…