Nästa kapitel från manuskriptet till Blå sommar och Röda segel

Kommentarer?


 

Egersund luktar sill och gödsel. Silldoften kommer från fisket som dominerar hamnen och gödseldoften från lantbruket som dominera Jaeren, Norges kornbod, norr om stan. Vi ligger vid gästbryggan och ser en liten dansk kutter komma in. Två gentlemän i vår ålder lägger elegant till med hjälp av båtshaken och tar sig med lite möda ner på pontonen och förtöjer .  Båten är klinkbyggd i ek med gaffelrigg och peke, den liknar min ungdoms båt, Troll.

Ombord på Siri med en öl i hand berättar Walter och Dick att ja, det var vi som träffades i Kristiansand för två år sen. De hade nått Shetland och kommit hem säkert. Nu var de på väg söderut, de hade nått Sognefjord och tröttnat på den envisa nordan.

Walter är pensionerad sjökapten och Dick pensionerad bagare och ägare till båten Eva av Korsör. I ”lugaren”, kajutan har de satt upp skylten Captain’s Corner och Owner’s Cabin över sina respektive kojer. Deras fruar gillar inte segling så gubbarna sticker ut tillsammans. Förra året blåste det nordlig kuling på Kattegatt, då kom de inte längre än till Läsö. I år har de gett upp men lovar att komma igen nästa år. Båten Eva är 6, 5 m lång, 2, 30 m bred och bär 20 kvm segel. Bara vikingars ättlingar seglar till Shetland i en sådan kutter.

Jag ser senare Walter och Lisa stå vid Siri, de kikar uppåt och diskuterar något i riggen, de gick till Eva och Walter pekar på deras barduner, de är prydda med lusplattingar i naturhampa. Våra aktre vant har slitna plattingar i smutsig svart konstfiber. Lusplattingar är som stora piprensare på vanten som skall skydda seglen från nötning. Vi har våra kvar som minnen från den tid då Siri seglade i passadvindarna.

Walter gör vintertid sjömansarbeten och han lovade Lisa nya plattingar för att ersätta våra slitna. Han är också marinmålare med flera utställningar bakom sig, han lovade även Lisa en kaptenstavla av Ketch Siri under segel. Han föreslog att han skulle få min bok i arvode för arbetet och ersättning för kostnader. Han kommer att få två böcker! Även Dick skall få ett exemplar!

Ingrid och Timm kom på kaffe ombord på Siri, tyska vänner från förra sommaren . De bor i Hamburg och har haft sin båt Sonnenschein liggande i Egersund över vintern. De har seglat jorden runt i sex, sju år som pensionärer. Timm fyllde sjuttio häromdagen, han har grått skägg och vänliga ögon. Ingrid är lite rundnätt och fylld av omtanke och människokärlek.  Deras båt är av stål, 40 fot, kutterriggad med två försegel på rulle. Vackert blå med vit sprayhood, sittbrunnen långt akterut. Välhållen som det tillstår en tysk, noggrann, pensionerad läkare.

Förra sommaren fick vi av dem låna och kopiera alla sjökort upp till och med Lofoten, vi sparade flera tusen kronor. Vi har haft mailkontakt till och från och hade nu lyckan att få sitta tillsammans och småprata några timmar. De bygger nu om sitt hus i Hamburg och verkar inte vilja segla långt något mer.

Som avslutning på kvällen satt vi några timmar ombord på Turandot från Göteborg. De har två gånger seglat till Lofoten och var lika entusiastiska som alla andra. Alla vi pratat med betonar dock den myckna motorgången. Man måste pusha på för att komma fram. Från Egersund är det 600 sjömil till Lofoten.

Egersund är en vit Sörlandsby med trähus som klättrar på bergsidorna. Kyrkan ligger vid stranden och verkar utöva stort inflytande fortfarande, inget söndagsöppet i affärerna här inte. När vi lämnade bryggan för att söka en naturhamn på söndagskvällen vinkade Ingrid och Timm in oss i en liten vik där de fått låna några bojar. Det var söndagsrusning i farleden in mot stan, en strid ström av snäckor och motorbåtar sökte sig hemåt, det var inte stora flotta schabrak utan vanligt folk som sökte sig till hemmahamnen efter helgen.

Bergen längs sundet är kala och kraftfulla, nästan muskulösa, björk, ask och rönn står glest ner mot stränderna, gräset blir mörkgrönt av skuggan av träden och lyser försommarrikt saftigt i solen. Några luggslitna ejdergudingar dyker i strandstenarna, de borde hålla till bland de yttre skären. Vikarna här tillhör ådorna med sina halvvuxna ungar. Några strandskator stolpar runt i tånghögarna och plockar småräkor.

Vi har Jaerens rev framför oss, jag vill gå tidigt innan solgångsvinden sätter fart. Sjökortet har markeringen Dangerous Waves. Vår nattboj ligger skyddad, nära havet så att vi snabbt skall komma iväg, jag kollar vädret det sista jag gör innan jag kojar . Jag minns rådet jag fick av fiskaren i Sirevåg för flera år sedan; Dangerous wawes –  kun i dårligt vaer, dangerous weather. Vid pent vaer är havet pent. Och profeterna säger att i morgon skall det vara pent vaer…