Ännu en text från manuskriptet till den kommande boken Blå sommar och Röda segel. Gärna kommentarer!

 

Vi gick från Torekov när det slutade regna, jag stuvade undan trossarna som förtöjt oss över vintern. Det molade i magen, skulle grejerna hålla i sommar. Lisa hade installerat den nya pumpen till toaletten när jag varit i Stockholm och firat dotter Annas 40-årsdag. Min oro gällde dock inte muggen utan rigg, segel, skrov och maskin, hade vi kollat och gett alla detaljer den uppmärksamhet och det underhåll som krävs??

Jag kallades Kulingkungen när vi seglade hem från Irland för två år sedan. Ray och hans seglarkompisar, Lars-Åke och Björn, tyckte att jag var FÖR försiktig som inte gick ut när det var kulingar i antågande. Men Ray visste ju hur en kuling till havs känns och när även biffarna upplevt Nordsjön med stormbyar och grov sjö så förstod de bättre min försiktighet. Ray påminde mig om mitt smeknamn när vi även denna sommar väntat på väder i Torekov. Han stack ett dygn före oss och svepte ända till Farsund på Norges västkust. Sen kom kulingvarningarna.

Nu hade Lisa sin röda seglarjacka och blå tjocka fleece -fodrade byxor, själv försökte jag några timmar klara mig utan jacka. När vi rundade kardinalmärket utanför Torekov vände jag mig om och tänkte att nu dröjer det nästan tre månader innan vi kommer tillbaka igen. Lisa kände nog något liknande när hon tittade upp mot höjden där hennes föräldrar bor. Tre månader upplevde vi som långt nu.

Norr om Väderön hissade vi segel, fallet kinkade sig runt ett maststeg och vi fick hala ner och svinga fallet fritt från steget. Vid nästa försök gick allt perfekt. Travarna gled lätt, Lisa har såväl tvättat som smort mastrännan under vårrustningen. Vi rullade ut genuan och slörade norrut. Jag ropade upp fiskebåten Malou på VHF

– Malou, Malou! Här kallar Siri, här kallar Siri.

– Siri, Siri, Malou är här, kom över på kanal 68.

– Hej Johan, vill bara säga hej och på återseende till hösten

– Hej Per, jag hade tänkt ge er några piggvarar som färdkost.

– Du får spara dem i frysen till september, vi ses då igen.

– Då önskar jag dig och Lisa god resa och välkomna tillbaka.

– Och vi önska dig en god sommar och gott fiske.

Johan och jag var skolkamrater en gång uppe i Stockholm, han valde att leva sitt liv som yrkesfiskare i Torekov, vi småpratar trivsamt i vår vinterhamn.  Tidigare i vår köpte jag två stora piggvarar av honom och ugnstekte till familjen .

I, 5 kg piggvar, 100 grader i en timme i ugnen, smält smör och pepparrot. Helt OK och uppskattat.

Vi såg inga seglare förrän långt upp på Hallandskusten, sjön var skumpigare än jag trott och jag fick laga lunch, kycklingwok från kvällen innan.  Lisa hade inte fått sjöben riktigt än. Men Lisa åt när jag väl fixat käk.

Vinden vred mer mot sydväst och vi gippade och styrde ut till havs för att komma undan kustens grundflak, härligt att segla rätt ut till havs, mot obruten horisont. Ett sträck med svartvita gudingar styr ut mot Anholt.

– Lisa, skall vi gå in till Varberg i stället för Bua?

– Nej, vi kämpar på, vi har igen det imorgon.

– Ja, vi har syd nu, det skall bli nordligt imorgon.

Efter tolv timmar gick vi in i Bua, vi fick en plats på pirnocken. Lisa lagade middag, färska rödbetor med smör, färskpotatis, sallad och kycklinglår. Regnet kom igen och det var varmt och gott i kajutan. Fotogenlyktan värmde och sommaren låg framför oss…