Vi förtöjde utanpå en vacker liten träskuta i hamnen på Leka, jag beundrade hantverket ombord. Allt var traditionsenligt och väl genomfört. Förtöjningsgods i hampa med sydda taglingar, tjärade jungfrur vid vanten, nagelbänkar och focken snyggt rullad, prydligt sjömanskap. Skepparen hjälpte oss med förtöjningen, vi behövde all hjälp vi kunde få, han verkade kunna slå ett pålstek i sömnen, lugn och kompetent. Vi samarbetade med spring och förtöjningar. De hade massa folk ombord och även vi väntade gäster så vi pratade inte så mycket.

Nästa dag gick de om oss på fjorden, skutan gick lite snabbare i regndiset och jag kunde beundra hennes linjer. Stäven var rak och tvär, klyvarbommen stack aggressivt framåt, häcken var rundad med överhäng, hennes linjer hade engelskt ursprung. Bordläggningen var fernissad furu och de översta friborden var vitmålade. Mast och toppstång i furu, hon var gaffelriggad. Det enda avsteget från traditionen jag kunde se var att de hade rullfock där klyvaren skulle sitta, men rullbeslaget var av koppar och skoten var splitsade i skothornet och rullfock är funktionellt. Styrhuset traditionellt med stora rutor.

Vi såg dem senare på Folla, de valde en yttre väg, när jag kom upp på däck efter min middagslur sa Lisa

– Träskutan seglar därute, de vinner på oss!

Jag fick upp kikaren och konstaterade att även skutan gick för maskin men med stödsegel. Vi var före dem i Sätervika och hjälpte dem med tilläggningen, nu var det min tur att verka lugn och kompetent medan skutans skeppare flängde runt så som jag gjort på Leka. Kajaken som låg tvärs akterskeppet beredde honom besvär och åskådarna glädje. När väl skutan var förtöjd fick vi lite mer tid att prata…

Skutan heter Tvende Bröder och byggdes 1916 på Hemnesberget i Nordland och har använts som fiskebåt, skyddsbåt till fiskeflottan och till att skörda tång. Två entusiaster, Pål Ödegård och Bernt Heggseth, köpte henne år 1983, då var hon mest ett nedgånget skrov. Redan 1985 var hon tillräckligt klar för att dra på tur. Hennes långfärder har fört henne till Fair Isle, Shetland, Danmark, Holland och Lofoten, hemmahamnen är Kristiansund.

Nu seglar Pål och Lene med sonen Sondre skutan söderut. Pål har stor kalufs, fleecetröja, slidkniv i bältet och snus under överläppen. Lene har eleganta korta tights, svart linne, solglasögon, rosa läppstift. Sondre ser ut som reklam för norsk livsstil; en blond, leende, blåögd femåring. Och han är duktig på att ro dingen.

Tvende Bröder är 43 fot lång, 4,30 bred, 2,20 djup, 16 m hög. Byggd i gran och furu. Vikt 20 ton. Gaffelriggad med c:a 110 kvm. Volvo 100 hk.  Under däck har hon kajuta, pentry och våningskojer. Taket är fint vitmålat. Förbundet Kysten som värnar norsk kustkultur och gamla båtar gav i juli Tvende Bröder en plakett för bästa hantverk!

Ellen från Backafall drömmer om Briggen Tre Bröder i Gabriel Jönssons visa. Man har hittat namnet i ett arkiv i Landskrona, Tre Bröder har funnits i verkligheten, den också.

Vi sitter på däck en augustikväll och pratar, Pål längtar inte till havs utan till utskärgårdar och fiskevaer, Lene är kanske lite mer dragen till fjället. Nu har de köpt en fjällhytte, det blir nog en balansgång. Gemensamt är deras strävan att ge Sondre en uppväxt med mycket fjord och fjäll.

Solen går fortfarande ner sent men vi fick tända belysningen när vi gick ner i Siri kajuta. Vi går söderut, vi går mot hösten.