Vi plockade musslor, blåskjell, igår kväll. Vi kollade flo og fjaere, tidvattnet alltså, och stack ut med ketch Siri till ett ställe som Sture kände sen han var guttunge. Stilla kväll,solen belyste fjälltopparna, jag stannade ombord när hela storfamiljen, 6 personer, stuvade ner sig i jollen och for in till sandstranden.

Vi styrde tillbaks till Inndyr med fylld fiskekasse, Lisa gjorde aioli, jag fick hjälpa till och vispa, vi värmde bröd i ugnen, Enid förberedde musselgrytan.

Då kom Sture ned till mig vid datorn ” Vi må se på blåskjellvarslet!” Jag googlade och se på datorn kan en orolig norrman finna ut om musslorna är bra just på hans musselställe.

I Bodö skulle man denna vecka inte äta vilda musslor. Men Saltfjorden, flera sjömil bred, skiljde oss från Bodö och i samråd bestämde vi att Sörfjordens musslor var ofarliga.

Vid midnatt, fortfarande i solljus, hade vi ätit upp alla musslor. Delikata, ångade av Enid, med aioli som Lisa gjort, plockade av storfamiljen.

Och dagen efter, alltså nu, är vi alla friska, glada och jag dricker morgonkaffe. Tur vi kollade blåskjellvarslet!