Per och Anne från Gileleje har seglat här uppe flera somrar. Per förklarade över en kopp kaffe att man skall vara två ombord när man seglar i Nordland.” Varför? Säkerhet?” Nej, det är så vackert att man måste ha någon att dela skönheten med.”

Luften är alldeles klar, bergen står som en mur in över land, några ödehus betraktar oss när vi snirklar fram mellan kala öar med gröna gräsplättar. En havsörn sitter som en staty högt på en klippa. Jag försöker dörja och Lisa står till rors.

VHF-vädret varnar för styv kuling,  vi  är så nära att vi lyssnar på Bodö Radio. De ger vädret för Spetsbergen och för oss. Vi är inomskärs, det är inte farligt men rätt i näbbet så vi går in till Leka, en ö längs leden norrut.

Vi får hjälp vid tilläggningen av en man från en stilig träkutter, hans golden retriever hälsar oss välkommen. Jag får ett hugg av längtan efter Gaia. Lisa vet att bota min hemlängtan. ”Det blir fenalår och äggröra till lunch!”

Man skall vara två ombord!